KRÖNIKA. Tennisens räknesystem är briljant. Men hur påverkar det sättet vi behöver träna på för att vara som bäst i matchsituationer när stressen är som störst?
Av: Magnus Ennerberg
Alla åsikter och ställningstaganden som framförs i krönikorna är skribenternas egna. Fler krönikor finns här. Trevlig läsning!
Tennis, vilken fantastisk sport va? Den ultimata mixen mellan fysiska, tekniska, taktiska och mentala färdigheter där svagheter i någon av dessa fyra kvalitéer förr eller senare kommer exponeras i matchspelet. Som extra krydda till tennisen har vi ju det GENIALA räknesystemet. Vårt upplägg med Game och Set skapar fantastisk spänning samt den fascinerande insikten att en spelare kan vinna flest bollar i en match men ändå förlora matchen. Den klassiska statistiken som ofta lyfts fram att Novak, Rafa och Roger under sina mest framstående säsonger ”enbart” vann 54-55% av bollarna de spelade gör ju att det är svårt att undvika klyschan ”det är små marginaler”.
Tennisens häftiga räknesystem kan också leda till viss frustration… en spelare kan ha ledningen 4-2, 40-0 och upplagd smash för att två minuter senare sitta i sidbytet med en 4-3 ledning men med ilska som ryker ur öronen och helt plötsligt står det 4-5 och allt man tänker på är den missade smashen och att man ”egentligen” borde haft ledningen med 5-2. Under en match spelas ett antal ”stora poäng” som kraftigt påverkar momentumet i matchen. Hur bra man spelar de stora poängen samt hur man hanterar förlorade stora poäng så man inte förlorar flera poäng i rad på grund av frustration blir därför en viktig del av tennismatcher påstår jag.
För dubbelspelarna och collegespelarna är det ännu värre med NoAd-scoringen som skapar otroligt stora poäng. När du ska slå en andraserve vid 4-5 40-lika är det minst sagt viktigt läge.
Det går aldrig att återskapa den mentala anspänningen som finns i riktig match men genom lite förändringar i träningen så kan man ändå öka mängden stora poäng samt frustrationshanteringsträning (nytt ord!?).
Den här krönikan blir som en tredje del i en trilogi skriven till oss tränare där vi ständigt behöver ställa oss själva frågan: ”kan jag göra saker annorlunda saker i träningen för att få bättre effekt”. Läs gärna tidigare delar ”Ta bättre beslut på banan” och ”Vad är bra träning?” där jag bland annat nämner ”1-% arna” och varför vi inte kan utgå från dom i träningsupplägget i svenska klubbar.
11:or vs Crunch
Som spelare på 90-talet är jag uppvuxen i 11:ornas tid, var det någonting som spelades så var det 11:or på träning och sparring-passen. Start underifrån, första kross och sen fritt spel. Var vi tre på banan körde man 4-bollars upp till 21 poäng. Visst är det bra med fritt poängspel för att utvecklas men särskilt likt tennisens räknesystem är det icke.
För snart 15 år sedan lirade jag en social tennistimme med min syster Bettan och hennes legendariska kompisar bröderna Hamdahl. De hade hittat på en övning som var en variant av 21:an där vissa poäng innebar att man tappade poäng vid förlust. Det var en väldigt rolig övning och jag tänkte att jag skulle testa en variant av det på träningen med mina juniorer. Poängspel först till 10 poäng men när du har 3, 6 eller 9 poäng så är det en ”crunch-poäng” vilket innebär att du droppar ned en nivå om du förlorar bollen. Första testpasset slutade med att en spelare som kom upp till 9 förkunnade ”CRUNCH”, förlorade bollen för att då direkt ha crunch på 6 poäng som också förlorades och av bara farten förlorades även crunch-bollen på 3 poängen och spelaren stod på 0 poäng.
”Jag HATAR den här övningen” skrek då spelaren som vanligtvis i träningen inte visade några känslor men som ofta i match förlorade på grund av stora mängder frustration.
PERFEKT ÖVNING – tänkte jag då!
Sen dess har Crunch blivit en populär övning inte bara på mina träningar och det är alltid lika roligt när man hör spelare från andra delar av Sverige ropa ”Crunch” på sina träningar. Bröderna Hamdahl och syster Bettan undrar ibland hur det funkar med Royalty på övningar…
Övningsbank!
Genom åren har jag haft många olika gästspelare och gästtränare som varit med och tränat i min klubbmiljö och vissa har blivit konfunderade då de tycker jag gör ”konstiga övningar”. Baslinjens grundare himself, Linus på Baslinjen, brukade ha svårt att hålla sig för skratt när jag presenterade den ena övningen konstigare än den andra. Att göra ”Konstiga övningar” har inget egenvärde i sig men målbilden är att hitta övningar som har större likhet med de utmaningar som dyker upp i tennismatch.
Här kommer några olika varianter med ”konstig räkning” som skapar fler stora poäng och frustrationshanteringsträning jag har använt genom åren.
”Nu gäller det”.
Man måste vinna X antal bollar i rad för att få en poäng, förslagsvis 3 eller 4. När man har chans till poäng förkunnar man ”nu gäller det” för att höja anspänningen på den bollen. Sen kör man till X såna poäng.
Dragkamp.
En klassisk övning där båda spelarna börjar med 5-5, vid vunnen boll går man upp till 6-4, förlorar man nästa är man tillbaka på 5-5 och sen spelar man tills någon har 10-0. Det kan ta en stund… Extremt bra övning för att träna på att bryta momentum-tapp då man inte vill förlora flera bollar i rad samt man får träna på att spela i ledning och underläge. Finns storys om spelare som testat dragkamp från 10-10 och 20-20 men det låter lite väl mastigt 😉
En extra bra tvist på dragkampen om man är två spelare är att köra med bara ett försök på serven och så länge man vinner fortsätter man serva. Ställer stora krav på kvalitet i andraserven för att kunna komma upp till 10-0 och blir ett bra sätt att träna på andraserven matchlikt.
3-2:an.
För att träna på att hålla servegame, en övning som funkar bättre för äldre juniorer och uppåt. En spelare servar hela tiden, den som servar måste vinna 3 bollar i rad för att vinna gamet, den som returnerar behöver vinna 2 poäng i rad för att breaka. När en spelare vinner ett game byter man servare. Denna övning sätter press på servaren som direkt vid förlorad boll måste rädda breakboll.
Bazinga.
Jaja, namnet gör den extra konstig, men det var några spelare jag tränade för länge sedan som gillade en TV-serie där de sa Bazinga så då döpte vi övningen efter den…
Man spelar tiebreak, varje spelare har 3 ”bazingas”, om man säger Bazinga innan bollen startar och vinner man den bollen tar man bort alla motståndarens poäng. Bazinga fungerar som Challenge vid Hawk-eye så lyckas man med sin Bazinga så behåller man den. Här får man även en taktisk skolning då spelaren både bör välja att säga ”bazinga” vid rätt tillfälle samt taktiskt hur de ska serva/returnera en så stor poäng.
”Andrejs femma”.
Min förre kollega Andrej Tonejc körde en riktigt smart övning jag ofta använder om jag jobbar med juniorer. Båda spelarna börjar med 5 poäng, gör du en miss så åker du ned en poäng, gör du en vinnare går du upp en nivå. Det är bara den spelaren som slår sista slaget i varje boll som ändrar sin poäng. Man spelar tills någon har 10 eller 0. Det är en extremt bra övning för att lära juniorer att tennis inte handlar om att slå vinnare utan att få den andra att missa. De första gångerna juniorer kör denna övning tror alla att man ska snabbt upp till 10 men hamnar snabbt på 0. Efter några rundor börjar de spela mer vårdad tennis och väljer smartare beslut.
1-bolls turnering
Har man större träningsgrupper på flera banor är en riktig klassiker att avsluta träningspasset med att köra 1-bollsturneringar. Ett enkelt sätt att träna stora poäng. Kan köras både med och utan serve, en personlig favorit är att man kör med serve men bara ett försök på serven. Väldigt intressant att se vilka spelare som väljer att ta serven om de vinner lotten eller inte.
Tendenser
Utifrån en spelares personlighet (lyssna gärna på fantastiska podden från 16:e maj med Petri Kajonius och Kristian Persson) plus spelarens mentala, tekniska och taktiska färdigheter kommer de göra olika val när de sätts under press. Detta syns tydligt på stora poäng i jämna matcher. Blir spelaren passiv eller överaggressiv, hur länge ligger en förlorad poäng kvar mentalt som påverkar bollarna efter. Alla dessa tendenser kan man ofta märka över tid om man gör olika varianter av ”konstiga övningar” och som ofta blir ännu tydligare under riktiga matcher. Ju fler gånger en spelare utsätts för dessa situationer, desto fler chanser har spelaren att lära sig av hur hen ska hantera pressen samt metoder för att hantera sin frustration.
Trams
Nu sitter det några tennisfantaster där ute och fnyser åt alla tramsigheter jag skrivit. ”Forehandkross, backhandkross och 8-bollars, det var allt som behövdes för att skapa världens bästa tennisnation, det var bättre förr!”
Det är också en av de härliga sakerna med tennisen, sporten är så komplex så det finns ingen begränsning på hur många olika sätt man kan träna och det finns inga rätt eller fel. Det finns inga färdiga recept på vilken sorts träning som ger effekt på vilken spelare och det tvingar ju tränarna att vara väldigt flexibla och lyhörda inför spelarna. Min förhoppning är att dagens krönika kanske väcker några nya tankar kring hur man bedriver sin träning och om man kan göra saker för att utmana spelarna ännu mer?
ENNERBERG GREATEST HITS:
- Tennis vs Konståkning – en inblick i en tränares hjärna genom åren.
- Collegetennis
- Konstiga övningar!
- Ta bättre beslut på banan!
- Vad är bra träning?
- Ennerbergs önskelista för 2025
- Älskade Stockholm Open
- Feedback – lurigare än vad man tror
- Gör som Duplantis
- Jämna matcher ger utveckling
- Vem blir bra?
- Självanalysen – spelarutvecklingens bortglömda nyckelfaktor
- System vs. Tur
- Tränarrollen
- Öppna ögonen
