KRÖNIKA. En tennismatch är bara en tennismatch om båda kan vinna. Magnus Ennerberg kommer här med ett förslag på hur framtidens tävlingsformer inom juniortennisen skulle kunna se ut.
Vi visste att det skulle hända förr eller senare, att en av mina krönikor skulle spåra ur längdmässigt. När jag först började skriva denna veckas krönika så var tanken att jag skulle skriva om hur viktigt det är att spela poäng. Den har nu spårat ur till att ge förslag på hur vi kan förändra sättet att tävla i svensk juniortennis för att på ett bättre sätt utveckla våra spelare…. det är sånt som händer när man får en timme egentid…
En av de roligaste delarna med tennis är att sporten är så komplex att det alltid finns nya saker att lära sig och upptäcka kring de olika detaljerna i spelet. För de som snöar in sig på tekniska detaljer finns det ingen begränsning på hur petig man kan bli. För den som sätter tänderna i fysisk träning för tennis finns det många olika gudar att följa där alla är övertygade om att just deras fysträning är vägen till frälsning. Ibland kan allt letande efter teknisk och fysisk briljans dock leda till att man glömmer bort själva essensen i en tennismatch; det är en tvekamp. Din uppgift är att denna dag, under dessa förutsättningar hitta ett sätt att vinna de rätta bollarna så att du besegrar spelaren som står på andra sidan nät. Det är inte konståkning eller höjdhopp, du får inga extrapoäng för finast slag eller högsta hopp.
En av grundprinciperna kring träning är att du blir bra på det du tränar, så för de spelare som vill bra på att spela matcher så bör man spela mycket matcher. En av de mest legendariska tränarna vi har i svensk tennis är ju Percy Rosberg och att lyssna på hans pod-intervju med Linus var väldigt fascinerande. Träning bestod till väldigt stor del, i perioder nästan uteslutande, av att spela game.
Ibland är vi kanske på jakt efter den perfekta tekniken eller vill skapa övningar som ger ”skön rytm” i slagen så vi glömmer tennisens grunder. Det är en sport där varje slag ställer nya krav och där du aldrig vet vilken boll som kommer komma till dig. Om träningen då till stor del består av tekniskt gnuggande av detaljer samt slagövningar med förutbestämda mönster så tar vi bort spelarnas möjlighet att träna på de viktiga bitarna kring att läsa spelet samt att ta taktiska beslut.
Givetvis ska ju tekniken hålla en sådan nivå så att man inte blir begränsad i sina taktiska val men ibland är det kanske för mycket fokus på smådetaljer i tekniken medan problemet för spelaren kanske mer handlar om hur man ska lära sig att hantera förlorade poäng i matchspel.
Vi har väl alla sett klippet på Roger Federer som cirkulerat från hans Graduation-tal på Dartmouth (https://www.youtube.com/watch?v=pqWUuYTcG-o) där han bland annat pratar om att spelare i absoluta världstoppen måste vara redo på att förlora i princip varannan boll man spelar.
För spelare som vill nå sitt max som spelare tror jag att din förmåga att TÄVLA om varje boll är grunden i tennis. På den högsta nivån är skillnaden mellan vinst och förlust bara några bollar så din förmåga att kunna spela ditt bästa när det betyder som mest kan vara skillnaden om du kommer ha råd att betala hyran.
En sak som är väldigt tydlig när man springer runt mellan banorna på drivan under Båstadtennis är att oavsett om det är en finalmatch i en av de äldre klasserna eller en första runda i en C-klass för de yngsta så skapar en JÄMN match utmanande situationer för spelarna. Den pressen som spelarna känner i dessa jämna lägen är svårt att återskapa på träning (övningen crunch är väl så nära man kan komma…) så det gäller att få spelarna att spela många jämna matcher under sina junior-år.
Under de 20+ år jag jobbat med svensk juniortennis har jag vid flertalet tillfällen blivit konfunderad över hur många OJÄMNA matcher som spelas under ett år. I vissa tävlingar ser man nästan att varje match i de första 2-3 omgångarna är matcher där vinnaren bara förlorar strögame, knappast utvecklande för någon av spelarna.
Hur ska vi då skapa spelare som lär sig tävla om varje boll? Hur ska vi skapa spelare som ofta har hamnat i lägen med viktiga bollar och därmed fått chansen att träna på denna situation många gånger under junioråren?
Jo, vi måste skapa smartare tävlingssystem!
Nu är själva krönikan slut och nu kommer en kort sammanfattning på ett förslag på hur man skulle kunna tävla framåt i svensk juniortennis. Vill man veta mer detaljer kan man höra av sig på instagram @ennerberg_tennis
Här kommer en enkel lösning som ger oss:
– Jämnare matcher
– Bättre schemaläggning
– Bättre vinst-kvot för fler spelare
– Färre dagar borta från träning
I det svenska tävlingssystemet i dag för juniorer i regionala tävlingar så anmäler man sig i olika årskullar, sen lottas tävlingen och man spelar sina matcher. 50% av spelarna åker ut i första matchen, 25% av spelarna går 1-1 i matcher och 25% av spelarna vinner mer än de förlorar. De spelare som tidigt är bra på tennis får därmed många fler matcher per tävling.
De bästa spelarna i en årskull vill ha tuffare matcher (eller undvika att vara förstaseedade, det är annan krönika…) så de anmäler sig i en äldre klass men även där har de bästa i den klassen också anmält sig i en högre ålder så det blir som en hund som jagar sin egen svans….
I de regionala tävlingarna i Stockholm kan man notera följande problem, jag vet inte om dessa problem finns även på andra ställen i landet:
– Många ojämna matcher tidigt i turneringen
– Logistik-mässigt mycket svårt för familjerna att lösa transport dag för dag till tävlingen.
– Extrema förseningar vid matcherna vilket skapar en negativ upplevelse av tävlingen
– Man missar många timmar tennisträning i sin klubb då man spenderar flera vardagar på tävlingen.
– Bara 25% av spelarna får en positiv matchkvot vilket gör det svårt för många spelare att vinna 2 av 3 matcher i snitt under en säsong vilket brukar vara ett bra riktmärke.
Lösning på dessa problem:
1. Sluta tävla i årskullar. Tävla utifrån spelnivå.
2. Spela med bakåtlottning så att alla spelare är garanterade två matcher som spelas samma dag.
3. Spela kortare matcher för att skapa fler viktiga bollar.
4. Gör ”minitävlingar” med 8 spelare i varje spelnivå.
För att göra ett enkelt exempel så leker vi med tanken att det är 64 spelare anmälda.
Dessa spelare delas in i 8 tävlingar med 8 spelare per lottning utifrån rådande Rating (UTR vore ju bättre men man kan inte få allt här i världen…eller?) så att de 8 bästa spelarna spelar en tävling och så vidare i fallande skala, det spelas alltså 8 stycken tävlingar med 8 spelare per klass.
Det skulle innebära att 32 spelare i tävlingen får spela 2 matcher och 32 spelare får spela 3 matcher. I nuvarande system får 32 spelare 1 match, 16 spelare får 2 matcher och 16 spelare får tre matcher eller mer.
Det skulle innebära att 24 spelare lämnar tävlingen med positiv kvot jämfört med 16 i en vanlig lottning samtidigt som 24 lämnar med negativ kvot istället för 32 i en vanlig lottning.
Det skulle innebära att varje spelare är borta en vardag från sin klubbträning samt att man vet att finaldagen är på söndag så familjen kan planera sin vecka direkt när lottningen kommer.
Exempelvis/
För en klubb med 4 banor kan man tex på måndag ha Grupp A som spelar sina 4 kvartsfinaler 16.00, spelform med två Fast 4-set med avgörande tiebreak vid 1-1 i set. 17.00 spelar sen Grupp B sina 4 kvartsfinaler. Sen efter det är det follow-by för de fyra semifinalerna (front o backdraw) i grupp A som följs av follow-by för grupp Bs semifinaler. De som når finalerna kommer spela finalen på söndagen (eventuellt med längre set då om schemat tillåter)
Då har 16 spelare fått spela 2 jämna matcher med massor av ”stora” poäng som skapar press. Spelarna har cirka 2/3 av tiden på tävlingen fått spela tennis. De har bara missat en dag av träningen i sin hemmamiljö.
Så- nu får det räcka med text för denna gång, håll serven tills vi hörs igen!
SENASTE KRÖNIKORNA PÅ BASLINJEN:
