KRÖNIKA. Om konsten att ge feedback på rätt sätt.
Alla åsikter och ställningstaganden som framförs i krönikorna är skribenternas egna. Fler krönikor finns här. Trevlig läsning!
För tränare och föräldrar är olika versioner av feedback vårt verktyg för att försöka hjälpa barn och ungdomar framåt i livet. Beroende på hur och när man ger denna feedback så kan det få väldigt varierande effekt. I den mycket läsvärda boken Skapa Talang 2.0 kan man i kapitlet om feedback läsa att i världens största studie på feedback där en psykolog som tittat på över 3000 rapporter kring feedback kommit fram till att det är lika stor sannolikhet att feedbacken ger positiv som negativ effekt. Läs den raden en gång till. Det är LIKA stor sannolikhet att den feedback du ger kommer ge negativ som positiv effekt.
Då kommer ju givetvis följdfrågan, hur ska jag göra så att min feedback får positiv effekt?
En grundregel är att feedbacken ska vara riktad mot något personen GÖR, inte hur dom ÄR. Att säga till ett barn ”vad duktig du ÄR, vilken talang du ÄR” kommer ofta leda till att spelaren hamnar i ett fixed mindset att de ska vara bra, så de vill inte träna på saker de inte kan eller våga utsätta sig för situationer som kan innebära misslyckanden, får då ÄR dom inte längre talanger. Om feedbacken istället riktas mot något de gör, ”vad bra du kämpade idag, vad bra du peppade dina träningskompisar idag” så skapar det större motivation.
Ett tänk från boken Skapa Talang 2.0 som man kan använda är att istället för feedback så ska vi tänka feedforward. De frågor och saker man säger till spelaren ska vara framåtriktat. Att säga ”du gjorde 14 dubbelfel idag” kontra ”hur kan du göra för att få mer skruv på din serve” ger även det olika effekt på en spelare.
En fråga man kan få från spelare vid missade slag är ”vad gjorde jag för fel där”? Min erfarenhet här är att det skapar en negativ ingång direkt vilket gör att fokus läggs på saker som är fel. Den kände coachen Paul Annacone skriver ett stycke om det i sin bok när han i en liknande diskussion med Taylor Fritz hade sagt ”sometimes you just miss, lets play the next ball”. Vi vet att tennis är en sport där cirka 70% av bollarna slutar med att någon gör en miss, om då varje miss ska dissekeras och diskuteras kan det ge mer negativ än positiv effekt. Då det är dom bra slagen vi vill fortsätta slå så borde vi rimligtvis lägga mest fokus på dessa slag, hur känns det när jag slår en bra serve, vad är nycklarna till mina bästa backhands?
Det leder oss in på nästa klassiska feedback-system, videoanalys. Där säger experterna på ämnet att det bästa sättet att använda videoanalys för teknikträning är att titta på klipp och se de positiva sakerna. Antingen att titta på en förebild som utför ett slag som man vill härma eller att man tittar när man själv slår ett bra slag. Dock blir det ofta tvärtom när man tittar på videos, man ser sig själv göra fel och hör sig själv eller tränaren säga ”ser du vad du gör för fel där”?
Det gör att vi hamnar på nästa otroligt fascinerande del kring inlärning, hur mycket verbal information behöver man egentligen ge ut för att ett barn ska lära sig en färdighet? När man går förbi en skatepark eller ser barn spela spel på mobil eller Playstation så ser man barn med väldigt hög färdighetsnivå men man ser ingen tränare eller förälder som står halvmetern bredvid och skriker instruktioner. Kan det vara så att barn kan lära sig genom att testa sig fram utan dömande föräldrar och tränare? Kan det vara så att barn kan lära sig genom att titta på äldre barn i närheten och härma dom? Hur stor del av Zlatans dribbelkonster tror vi är instruerade av en tränare och hur mycket kommer från att ha testat sig fram på gården samt genom att kolla klipp på sina favoritspelare?
Bland en del tränare tror jag det finns ett behov av att känna sig viktig genom att hela tiden säga saker till spelarna. ”Mitt jobb är att instruera så det är viktigt att jag pratar hela tiden”. Bland föräldrarna tror jag det finns ett inneboende driv att man vill hjälpa sitt barn genom att säga vad de gör för fel så att det ska göra rätt nästa gång. I båda fallen är det stor risk att det långsiktigt blir negativ effekt på feedbacken. Så tänk på det en extra gång nästa gång du öppnar munnen, kommer detta ge positiv eller negativ effekt? Är du osäker så håll tyst.
SENASTE KRÖNIKORNA PÅ BASLINJEN:
