KRÖNIKA. Kan man se och veta vem som i slutändan kommer nå längst?
Av Magnus Ennerberg
2007 besökte jag den mytomspunna U14-tävlingen Les Petits As i Tarbes för första gången, ”VM för 14-åringar”. Det var en mycket inspirerade resa och jag roade mig med att följa resultaten de nästkommande åren från alla de spelarna jag hade sett. Bland annat vinnarna Carlos Boluda som var ”framtidens Nadal” och som var helt överlägsen i U14-klassen, den första killen att vinna både som 13 och 14-åring samt maskinen Anna Orlik som redan såg ut som ett färdigt proffs. Trots deras enorma nivå som 14-åringar var det ingen av dem som nådde sina drömmars mål.
Av alla spelare som lägger sin själ i sin tennis tillsammans med stöttande familjer och hårt arbetande tränare är det bara ett ytterst fåtal som når nivån där man får spela Grand Slam-tennis och livnära sig på tennisen.
Vad är det som gör att vissa spelare når hela vägen blir ju den naturliga följdfrågan?
Beroende på vem man frågar så får man olika svar, en del påstår med stor säkerhet att de vet vilka som kommer att bli bra samt vad som krävs för att nå dit medan andra kanske har en mer ödmjuk inställning till frågan.
Är det något som blir tydligt när man följer tennisen på nära håll dygnet runt (nästan) så är det att spelarna på topp 100 har väldigt olika storys på hur just de gjorde för att nå dit.
- Ja, det finns dom som spelat tennis sen födseln i princip med engagerade föräldrar och varit barn-stjärnor som når toppen.
- Ja, det finns spelare som knappt hade tennis som sin primära sport och från enkel bakgrund nått hela vägen.
Tack vare tennisens globala styrka finns det rolig forskning och välgjorda studier att läsa kring dessa bitar, en som släpptes nyligen var Dario Novaks intervju-studie med bland annat spelare som nått nummer 1 i världen där hans sammanfattning för vilka spelare som nådde längst blev:
- Börja tidigt.
- Specialisera dig sent.
- Bra timing där man går från ”roligt” till ”dedikation” i sin tennis.
Flera av de stora förbunden har även lagt ned mycket tid och resurser på att göra guider för hur man ska göra för att nå långt, bland annat har Kanadas förbund en väldigt läsvärd ”pathway”-bok där de visar på de olika vägarna som finns för att nå toppen. Även här visas att det finns olika sätt att nå toppen.
Bland unga juniorer och dess föräldrar så är det lätt hänt att stressas upp över resultat och hamna i en övertro att tävlingen som spelas nu är det viktigaste i världen. När jag studerade på GIH för många år sedan gjorde jag en studie kring svensk juniortennis och ranking-utveckling. Jag tittade då på flera årskullar och deras ranking när spelarna var 14 år och jämförde den kullen sen när de var 18 år. Det som studien visade var följande:
- Det är vanligare att den som är etta i 14-års klassen INTE är etta vid 18 års ålder
- Över 50 % av spelarna på topp 10 kommer bytas ut.
Vart vill jag då komma med alla dessa olika exempel? Jo, att ingen vet vem av dagens juniorer som kommer att ta steget upp till topp 100, därför ska man akta sig från att utgå ifrån att det som de bästa U12 och U14-spelarna gör just nu är det bästa för din utveckling. Den vanliga logiken bland juniorer och dess föräldrar är att titta på det barnet som är bäst just nu och tänka ”så ska man göra”.
För att förtydliga hur lång en tennissatsning är kan man jämföra det med ett maratonlopp och det är först under den sista milen, kanske bara sista kilometrarna man kan göra bedömningen hur loppet har disponerats och vilken sluttid det kommer bli. Att titta på resultat i U14, U12 och tom U10-tennisen och dra slutsatser om vad spelarna kommer nå för nivå som vuxna är som att stå på de inledande kilometrarna på maratonloppet och basunera ut att den som leder just nu garanterat kommer vinna.
Jag brukar förenklat säga att det finns tre faser i juniortennisen när det kommer till resultat:
U12: Flest timmar i kroppen vinner. De som tidigt ”satsat” mycket på tennis och spelat mycket är ofta bra i denna klass. Du behöver inte kunna så mycket tennis, om du till exempel kan slå bollen väldigt hårt eller om du är väldigt bra på att peta in bollen i banan kommer du vinna. Du behöver inte ens kunna slå en volley eller en slice för att vinna tolvårstävlingar. Så spelare som istället väljer en bred atletisk skolning med andra idrotter samt i sin tennisträning lägger in alla moment i spelet kommer troligtvis förlora i 12-års klassen mot en specialiserad spelare. Men det kommer förändras när de sedan blir äldre…
U14: Doping-klassen. De barn som är tidiga i sin fysiska utveckling, antingen genom att vara född tidigt på året eller genom tidig pubertet spelar denna klass ”dopad” då de rent fysiologiskt ligger så långt före sina motståndare.
U18: Nu kan man börja se vilka spelare som dels har fått en bred skolning i sina unga år så de kan mycket tennis samt har haft en miljö runt sig som gjort att de har varit motiverade och dedikerade att fortsätta sin satsning även när det går sämre i perioder eller när man får skador. Deras inre eld brinner starkt och de fortsätter därmed längre och blir till slut bättre.
Jag har tyvärr sett alldeles för många svenska juniorspelare som i 12- och 14-årsklasserna har varit riktigt duktiga och som sedan försvinner bort från topptennisen av olika anledningar. Jag hoppas att vi kan skapa miljöer i svensk tennis som gör att våra spelare inte peakar för tidigt utan likt vår vän Roger Federer når sitt max när det verkligen gäller.
Som avslutning på denna krönika vill jag skicka med följande budskap till personer som befinner sig på juniortennis-stadiet, framför allt i U10, U12 och U14-tennisen antingen som spelare, ledare eller förälder:
- Lägg fokus på din utveckling som spelare och vilka saker du måste bli bättre på i ett långsiktigt perspektiv.
- Det finns inga ”viktiga tävlingar” och ”viktiga matcher” under juniortiden, alla matcher spelas bara för att man ska utvecklas som spelare, juniorresultaten glöms snabbt bort.
- Slösa inte EN sekund med att fokusera på rating och ranking.
- Lyssna på erfarna tränare som ”följt” årskullar hela vägen och har förståelse kring dessa bitar och låt dom vägleda satsningen.
Om man vill höra spelares perspektiv kring junioråren kan jag starkt rekommendera Caijsa Hennemanns och Lisa Zaars pod ”I mitt och ditt huvud” och avsnittet kring juniortennis där de delar med sig av sina erfarenheter och tankar.
Och svaret på frågan jag ställde i rubriken, ”Vem blir bra?”, är enligt mig att ingen vet, och det är det som gör det så spännande.
LÄS TIDIGARE KRÖNIKOR PÅ BASLINJEN HÄR:
