KRÖNIKA. Magnus Ennerberg jämför att laga lasagne med att utvecklas som tränare. Detta i veckans krönika som handlar om en tränares olika roller.
En kompis sa efter min första krönika: ”Jo, det var väl okej, men lite kort va?” Så nu testar vi lite längre.
Om man bortser från de grundläggande personlighetsdelarna hos en tränare med exempelvis engagemang, social kompetens och empati så kan man förenklat säga att en tränarens kompetens är en funktion av tre delar:
- Din erfarenhet som coach. Hur många timmar du har stått på banan, alla spelare du har tränat och matcher du har sett.
- Din utbildning. De teoretiska kunskaper du studerat dig till kring fysiska, mentala, tekniska och taktiska parametrar. Det kan vara saker du har lärt dig i ”skolbänken” eller genom att följa en erfaren coach.
- Din spelarerfarenhet. Vad du själv upplevt och lärt dig från ditt eget spelande.
Drömscenariot är ju såklart att ha en tränare som själv har varit proffs, som sedan spenderat några år med högskolestudier till idrottsledare och sedan tagit tränar-grinden med 40h/vecka på banan i 15-20 år.
Dessa personer växer dock inte på träd så för att vi ska kunna maxa kompetensen i svensk tennis är det viktigt att personer kan dela information och att vi får ett bra samarbete mellan personer med olika kompetenser och att alla förstår sin expertis.
Att jobba som coach innebär väldigt olika arbetsuppgifter beroende på vilken sorts spelare man har framför sig. Att få en toppspelare att prestera bra i en Grand Slam är knappt samma yrke som att leda en Minitennis-lektion för tio stycken sexåringar, men båda är tennistränare.
Om tränaren har stor egen erfarenhet av att spela tennis men liten teoretisk och praktisk bakgrund finns en risk att tränaren stöper alla spelare i samma form utifrån sin egna karriär. Har tränaren en gedigen utbildning men ingen erfarenhet av att jobba praktiskt finns risken att tränaren inte kan läsa av spelarna och hur man bör anpassa träningen efter spelarens behov för stunden.
Förenklat tänker jag att det finns sex olika roller för en tennistränare och baserat på spelarens ålder, spelnivå och ambitionsnivå krävs olika tränarkompetenser för att matcha spelarens behov.
- Glädjespridaren: Den första coachen spelare får. Här krävs en tränare som gör att tennis förknippas med glädje och coachen kan lära ut de atletiska och tekniska grunderna på ett sätt som är anpassat för barn.
- Utbildaren: 10-14 år
Här krävs en tränare som är expert på hur man bygger en spelares ”foundation” med tekniska grunderna samtidigt som den atletiska och mentala delen följer en långsiktig plan. Viktigt att ledaren vet vilken träning som är mest effektiv för barn/ungdomar i dessa åldrar. - Förberedaren: 15-18 år
Tränaren måste vara bra på att se varje individ och hur deras personlighet, styrkor på banan samt fysiska förutsättningar ska slås ihop till en spelaridentitet. Den mentala delen blir större och hur man fortsätter sin utveckling ”on the road” blir en nyckel. - Transition: 18+
Lära spelaren livet som proffs och etablera sig på touren. Taktiska delen blir större, hur vinner jag mot denna spelare? Mentalt hantera pressen kring att vara heltidsspelare. - Resultat-coachen: Högsta nivån vi ser på TV. Hur ska coachen göra för att få spelaren att prestera som bäst när det gäller som mest? Hur sköts samarbetet i teamet runt spelaren på bästa sätt?
Utöver dessa coacher som jobbar med ”performance”-delen av tennis så finns det också:
- Mys-coachen: tennisskola och vux-kurstränare i klubbmiljö som skapar social samvaro, glädje och hälsofrämjande träning och tennis för livet.
För tränare i svenska klubbar får man ofta alternera mellan dessa olika roller och man kan under samma dag ha flera olika tränarroller beroende på vilka spelare man har framför sig.
Lasagne. Ju mindre du vet om någonting desto mindre vet du att du inte vet. Var det någon som hängde med där? Säg så här: Om jag vet väldigt lite om hur man gör en riktigt bra lasagne så kan jag kolla en youtube-video och kolla på ett recept och laga en hyfsad standard-lasagne. Då kanske jag tänker, det här var ju inte så svårt, jag kan lasagne och sen kan jag fortsätta göra samma lasagne i 30 år. Eller så fortsätter jag söka på nya recept, jag besöker andra personer som gjort lasagne i många år… för varje tillfälle jag gör lasagne så blir lasagnen lite annorlunda och jag förstår att det finns oändligt med beslut jag kan ta som kommer påverka lasagnen och jag förstår att jag aldrig kan veta hur man gör den optimala lasagnen…
Varför har jag nu skrivit ett stycke om lasagne undrar nu vän av ordning? Jo, för om tränarna inte förstår att det vi inte vet är större än det vi vet så finns en risk att vi slutar söka nya sätt att utvecklas. Vi måste även förstå att vår kompetens inom ett område inte automatiskt gör att jag är expert inom ett annat område. Det är viktigt att ha en ödmjukhet kring det okända och att de olika kategorierna av spelare behöver väldigt olika coach-hjälp.
Jag tror en nyckel för att svensk tennis ska bli bättre är att vi på bästa sätt matchar tränarnas kompetenser med vilka roller de har i svensk tennis. För en tränare som har erfarenhet från tennis på klubbnivå och jobbat som glädjespridare och utbildare i 10 år kan det vara svårt att veta hur man skulle coacha en spelare inför en ATP-final. På samma sätt är det svårt för tränare som jobbat på transition och resultat-nivå att förstå komplexiteten i en spelares första steg när spelaren är i U10-träning.
Jag ser fram emot att svensk tennis blir ännu bättre på ge tränarna möjlighet att dela erfarenheter och ta del av personer som kan ge inspirerande exempel hur de gjort och vad de lärt sig från sitt arbete. Som jag nämnde i förra krönikan arrangerar jag en sådan träff för tränare den 27:e februari på KLTK samtidigt som vår U14-tävling med några av världens bästa juniorer spelas i hallen. Hoppas få se många engagerade tränare på plats! Anmäl här: https://www.kltk.se/51435-2/
Alla åsikter och ställningstaganden som framförs i krönikorna är skribenternas egna. Fler krönikor finns här. Trevlig läsning!
SENASTE KRÖNIKORNA FRÅN MAGNUS ENNERBERG
