Alla åsikter och ställningstaganden som framförs i krönikorna är skribenternas egna. Fler krönikor finns här. Trevlig läsning!
Det korta svaret är nog absolut JA, det är nog en jättestor fördel! Självklart så finns det naturligtvis undantag från denna ”regel”. Förmodligen är det nog ännu viktigare idag än tidigare att minst en av föräldrarna förstår hur svårt och tufft det är eftersom konkurrensen är så pass hård nuförtiden i de flesta idrotter. Min uppfattning är att denna frågeställning inte har behandlats tillräckligt mycket på Baslinjen.com och i andra sammanhang. Hur är det det är möjligt att vi i Sverige har haft över 50 spelare de senaste 50 åren som har varit topp 100 i tennis men nästan ingen av deras barn har blivit topp 100 i tennis? Självklart måste vi nämna Pim-Pim Johanssons har lyckats, hans pappa heter Leif och var som bäst 39 i världen. Även Henrik Holm hade en mycket duktigt pappa, Christer Holm, men så mycket mera än så finns det tyvärr inte.
I min förra krönika som utkom 29.1 behandlade jag det ”superkänsliga och ömtåliga ämnet”; VARFÖR ÄR DU INTE BÄTTRE PÅ TENNIS? https://baslinjen.com/2025/01/29/varfor-ar-du-inte-battre-pa-tennis/ Det finns ungefär sex (6) olika anledningar varför DU inte är bättre, klicka på länken ovan och kolla vilka punkter som berör dig, förmodligen är punkt nummer 3 en viktig punkt även för just dig!
Nu till dagens tema; bara för att mamma eller pappa har varit bra på någon idrott så finns det ingen garanti (läs helt NOLL garanti!) att deras barn blir bra på samma idrott eller någon annan idrott, men väldigt många barn och ungdomar som lyckas med sina idrotter har en eller två föräldrar som har varit aktiva tävlingsidrottare och har lyckats på någon nivå före de fick barn. En mycket bra bekant till mig sedan många år tillbaka arbetar för den engelska fotbollsklubben Fulham i Premier League som scout och sökare av talanger, han skrev så här till mig på WhatsApp:
”Hej Johan! Tror nog att de flesta håller med dig. Jag jagar fortfarande talanger runtom i världen för Fulham FC och när jag hittar en talangfull fotbollsspelare så kommer han ofta från en familj med idrottsbakgrund. Dessa ungdomar är ofta målinriktade, fokuserade och har en stark karaktär… något de har med sig från sin närmiljö… Men tyvärr så innebär det också för stora förväntningar på barnen…det behövs sunt bondförnuft i grunden!
Dagens krönika är producerat på så sätt att jag har varit i kontakt med cirka 30 stycken spelare, coacher, föräldrar, journalister, idrottskännare och så vidare för att känna olika idrottare på pulsen, nu talar vi INTE om tennisspelare, utan om idrottare. Istället för att Besserwisser Hultkrantz skall bestämma vad som är rätt och fel har jag låtit intervjua och komma olika fantastiska människor komma till tals både i Sverige och i Finland där jag bor sedan 30 år tillbaka. Den absoluta och samständiga slutsatsen är att det finns så mycket mera positivt än negativt att någon eller båda av föräldrarna har varit elitidrottare, däremot så behöver det inte handla om just tennisbakgrund.
Alla dessa exempel på barn som har lyckats
Bara för att helt kort övertyga dig kommer lite exempel; stavhopparen Armand Duplantis pappa Greg var ju också stavhoppare på hög nivå. Bröderna Ymers pappa elitlöpare på långdistans, en av Nordens bästa tennisspelare just nu Otto Virtanens pappa; Pasi har varit rankad 300 i världen och coachat Otto från 3 års ålder upp till han var 20-21 år. Hockeyspelaren Mikael Nylander har ju ett par söner i absoluta världsklass i ishockey. Casper Ruuds pappa har varit runt 40 världen. Den norska världsettan Nicolai Budkov Kjaer för pojkar under 18 år (numera har han redan fyllt 18 år) har en pappa som har varit elitcyklist. I Finland finns den en tennisspelare som heter Linus Lagerbohm, 17 år (född 2007) som har vunnit mycket på ITF som jag har coachat under en kort period, hans pappa driver en relativt stor gymkedja i Finland sedan 1995. Sist men inte minst Zlatans två söner Maximilian och Vincent, listan kan göras hur lång som helst. Det finns nog så mycket idrottsintresse från föräldrarna, det verkar vara mer eller mindre ett måste i dagens tuffa konkurrens, men som sagt bara för att någon av föräldrarna har haft ett förflutit som elitidrottare så garanterar det INTE framgång hos nästa generation, men det verkar absolut hjälpa mer än stjälpa så säga…
Varför är det så viktigt att föräldrarna har idrottsbakgrund?
Utan stödjande föräldrar blir det svårt med en elitsatsning, det handlar inte bara om pengar, utan också om transporter, planering, organisation, mentalt stöttande osv. Har man varit bra på en idrott så har man klart mycket bättre grundlig förståelse för hur mycket tid, hur hårt arbete och hur mycket motgångar och svårigheter man måste ta sig igenom under 10-15 år. Som tennisspelare är det dessutom normalt att man går miste om cirka ett år på grund av skador och sjukdomar under perioden från det att man är 10 år upp till att man är 20 år. På samma sätt om föräldrarna är skådespelare eller företagsledare så kan det öka deras barns möjligheter att gå samma bana om de har intresse för en viss inriktning, detta är inte specifikt just för elitidrott. Förmodligen är det nog inte bara miljön som påverkar utan även det genetiska kan ha en viss del vilken bana barnen väljer.
De flesta av våra svenska före detta toppspelare har ju själva fått barn
Det finns ju få länder som har haft så många toppspelare om man relaterar till befolkningen som Sverige och ändå är det ytterst få av deras barn som har lyckats med tennis, vad beror det på? Här kommer fyra olika förklaringar:
1) Dessa föräldrar vet hur j**la tufft det är och det kan vara lättare att inte känna till hur tufft det är. Har man för mycket kunskap och erfarenhet så finns det ju en risk att man tvekar.
2) De upplever att de redan har gjort sitt med sin egen tennis och inte orkar göra denna resa igen, denna gång med sina barn.
3) En annan aspekt är ju det faktum att det skapar en viss press och stress att prestera och leverera på samma sätt sin pappa eller mamma; det kan ju inte alltid vara helt enkelt för till exempel Leo Borg…
4) En sista aspekt är att den generation fantastiska tennisspelare som var framstående mellan 1975-2005 har de faktiskt uppdaterat sina kunskaper vad som gäller nuförtiden, lever de med i vår nya tid?
Sedan måste vi ju komma ihåg att den globala konkurrensen och kunskapen hur man blir bra på tennis är ju idag mycket högre än den var för 40-50 år sedan, förmodligen hade Sverige ett ”kunskapsförsprång” mellan åren 1970-2000, detta försprång är ju utraderat sedan många år tillbaka.
I min nästa krönika som kommer ut någon gång i april kommer jag att behandla att många av de som lyckas med sin idrott är mycket ”bra och vettiga människor”. Det vill säga att de är ”grundsunda”, positiva och kan betraktas som ”goda individer”. Det handlar inte bara om talang och att träna hårt, dessa utövare lyckas även med andra saker när idrottskarriären är över.
SENASTE KRÖNIKORNA PÅ BASLINJEN:
