Den 8 juni uppmanade Baslinjen Sveriges tennisklubbar att ge de lokala asfaltbanorna en andra chans. I Härnösand tog man uppmaningen på allvar. Tre sommarjobbare fick ett uppdrag som först såg hopplöst ut, men några veckor senare spelades det sommartennis på en bana som många nästan hade slutat lägga märke till.
Av: Linus Eriksson och Emma Ernlund
Den första arbetsdagen gav inte direkt någon känsla av att det här skulle bli en före- och efterhistoria.
Mossan hade tagit över nästan hela banan. Linjerna syntes knappt längre och i sprickorna hade det vuxit så mycket att vanliga sopkvastar inte gjorde någon som helst nytta.
– Vi började med att försöka sopa fram mittlinjen. Jag tror inte vi fick bort en enda procent, säger Oscar Johansson och skrattar.
Det fick bli en ny plan.
Istället gav sig Morris Backström, Oscar Johansson och Theodor Dimitriou på den gamla nätstolpen, som suttit fastgjuten i marken i åratal.
– Den vägde säkert 150 kilo, säger Morris. Vi försökte med allt möjligt innan vi till slut använde den gamla domarstolen som hävstång. Då lossnade den.
Det var början på tre veckors arbete.
Via kommunens sommarjobb hade Härnösands Racketklubb fått möjlighet att låta ungdomarna rusta upp den gamla asfaltbanan intill hallen. Ett projekt som klubbens huvudtränare Anneli Thunberg hade burit på länge.
– Vi har velat använda den här banan i flera år. Tanken har varit att våra minitennisspelare ska kunna träna utomhus under sommarlägren i stället för att vara inne i hallen när det är fint väder.
Det fanns bara ett problem.
Banan ligger på mark som tillhör Försvarsmakten.
– Tidigare hade vi fått uppfattningen att det skulle kosta oss 50 000 kronor att få rusta upp och använda den. Men vår kassör tog kontakt igen och efter några samtal fick vi beskedet att vi fick göra vad vi ville med den.
Sedan gick det fort.
Stålborstar ersatte sopkvastarna. Mossan försvann bit för bit. När underlaget väl började komma fram gick det också att se att banan faktiskt hade mer liv kvar än många trodde.
– Första veckan kändes det ganska hopplöst, men när mossan var borta såg man vilken skillnad det blev, säger Theodor.
Den verkliga förvandlingen kom när linjerna målades.
– Då såg det plötsligt ut som en tennisbana igen.
Vecka 26 var arbetet inte helt klart, men tillräckligt långt kommet för att klubbens sommarläger skulle kunna använda banan. Några dagar senare målades de sista linjerna.
Sedan återstod bara en sak: att spela.
– Vi testade den. Bollen studsade ganska högt. Asfalten är gammal och lite sprucken på sina ställen, men den fungerade bra.
För Theodor blev sommarjobbet mer än bara arbete ute på banan. Han hjälpte också till att bygga om klubbens förråd tillsammans med en äldre dam från Tennis på Studs.
– Hon var väldigt orolig att jag skulle göra illa mig, säger han med ett leende.
Anneli hoppas att ”den nya” banan nu ska användas flitigt. Klubben kommer själv att stå för skötseln och flera ideella krafter har redan hjälpt till.
– Några från Tennis på Studs kom och sopade tillsammans med oss. Vi kommer att fortsätta hålla efter banan så att vi kan använda den under våra utomhusläger.
Det är svårt att inte stanna upp när man tittar på bilderna från arbetet.
På den ena syns en bana som nästan ser övergiven ut. På den andra är linjerna kritvita, nätet på plats och underlaget redo för nästa boll.
Skillnaden är betydligt större än vad tre veckors arbete egentligen borde kunna åstadkomma.
Runt om i Sverige finns fortfarande mängder av gamla asfaltbanor. En del används ibland, andra har sakta vuxit igen. Många ser ut att vara bortom räddning, precis som banan i Härnösand gjorde när Morris, Oscar och Theodor tog sina första tag med sopkvastarna.
Den visade sig inte vara bortom räddning. Kanske är inte er lokala asfaltbana det heller. Det finns fortfarande tid kvar den här sommaren.
Härnösand har redan visat att det inte alltid krävs stora investeringar för att ge en bana ett nytt liv. Ibland räcker det med några engagerade människor, några veckors arbete och viljan att låta nästa generation få spela tennis ute i solen igen.
FÖRE:
EFTER:
Underbart att läsa! Bra jobbat alla!