En sista dag på SW19 innebär också en sista möjlighet att stanna upp och summera veckan. Här är fem tydliga tendenser jag tar med mig från världens bästa tennisspelare – innan blicken riktas mot svensk tennis, där frågorna just nu är betydligt fler än svaren.
Av: Linus Eriksson
Lördag och sista dagen för Baslinjen på plats under det här årets Championships. 5,5 dag går fort när man har roligt! Ett av de starkaste intrycken jag lämnar med är hur hög nivå damtennisen håller just nu. Det är inget nytt att spelet konstant utvecklas, både på herr- och damtouren, men fem saker stack ut för mig under veckan när det gäller damerna:
- Hög nivå i returspelet. De flesta av de bästa returnerar otroligt bra. Tungt, cleant och aggressivt. Nu är det visserligen också grästennis vi pratar om, men sättet tjejerna sätter press direkt på är imponerande.
- Defensiven. Hur spelarna håller tempo och hur starka de är i defensiva positioner. Här har utvecklingen gått framåt ordentligt. Tidigare blev många korta i banan, missade mycket eller tappade tempo under press. Nu är de flesta tjejerna riktigt starka även i defensiva positioner och stannar på så sätt kvar i duellerna längre.
- Tredje punkten hänger starkt ihop med den andra och inget som enbart gäller damerna utan även herrarna: Rörelsen på banan. Spelarna rör sig otroligt bra, vilket såklart gör att de också kan hålla tyngd i slagen även i pressade situationer. Rör man sig inte bra längre, då får man det svårt på högre nivå.
- Man pratar ofta om vikten av att kunna variera sitt spel. Ett snack som ofta återkommer är att framför allt damspelare skulle tjäna mycket på att kunna variera mer. Min upplevelse är att de tjänar relativt lite på att variera sitt spel. Däremot, något som verkligen används mycket bland både herrar och damer är stoppbollar. Det är genom stoppbollar man varierar spelet idag. Det läggs oerhört mycket stoppbollar på herrsidan och det närapå lika mycket på damsidan. Med framgång. Så om man med variation menar att slå stoppbollar – yes, det är viktigt och det bör man träna på. ”Alla” är bra på att slå från baslinjen, därför har stoppbollen blivit sättet att dra motståndaren ur dennes komfortzon. Egentligen har jag bara sett en enda spelare på hela veckan som tydligt byggde sitt spel på en annan form av variation, det var japanskan Aoi Ito. Hon slicade på forehandsidan och ryckte i tempot på alla möjliga sätt. Men det var också den enda jag såg som gjorde det.
- Rackethastigheten. Konstant hög. Även när spelarna vill spela kontrollerat och ”transportera” slaget är det med maximal hastighet på racket. Många matcher när en underdog skulle stänga ett set eller match och blev för passiv fick dem betala ett högt pris för det. Igår vann Cori Gauff med 6-3,6-7,6-2 mot landsmaninnan Claire Liu. På presskonferensen efter matchen fick hon frågor om just sitt spel i tighta lägen:
Can you talk a little bit about what wasn’t working late in the second set in particular.
”It wasn’t, like, too much wrong. I mean, she played a good returning game at 5-3. I think I could have maybe placed my serves better. I was hitting it hard body to her. She was catching the balls pretty well. Then at the 5-4 game, I think just too passive on the match points. I gave myself opportunities to get the match points, I think I had like three or four, I don’t know how many. So it’s like I did the right things to get in that position. Once I got in that position, I just need to take advantage of it.”
At the French Open you were talking about wanting to be more aggressive in closing out those points. Considering this win, the hard-fought win in the previous round, do you feel like you’re making progress in that?
”I think so. I mean, the last matches definitely I was aggressive with my serve the entirety of the match. Today I felt like on the third set I was swinging a bit more freely. I don’t know, it was tough, too, because my opponent, Claire, she plays really low and flat. It was really tough. If you aren’t getting your first strike on the ball, it’s tough to find it in a rally. I definitely don’t think the end of the second was how, if I would have lost it, I mean, I did lose it, but not how I would have liked to lose it. I definitely think the third set I was able to make those adjustments.”
Gårdagens match mellan Struff och Medvedev var en av veckans stora höjdpunkter! Struff bara körde. Slog på allt och trodde på sig själv. Medvedev var inte lite frustrerad över att Struff egentligen aldrig började missa. 7-6,7-6,7-6. Under delar av andra setet fick Medvedevs team med Tompa Johansson i spetsen ta emot både en och flera salvor av honom. Det kan inte vara en lätt uppgift han gett sig in på, Johansson… Men ack så intressant!
På presskonferensen efteråt var Medvedev besviken, men såg också nyktert på det. Ibland vinner man, ibland förlorar man och det enda som återstår är att försöka göra det bättre nästa gång. Här är två utdrag från hans presskonferens där han först svarar på hans initiala tankar om matchen och sedan på vad som motiverar honom i hans karriär för tillfället:
”Disappointing to lose this way. Break up in all the sets. It’s about finding solutions during the match to win, and I didn’t find the right ones and I lost.”
”I just want to win every time I step on the court. Yeah, it’s a bit disappointing for me that before I feel like there were matches I lost; there were matches I won. But I felt like I was good in finding solutions. Especially kind of the more the stakes, the Grand Slams and stuff like this, the more I would be able to do it. Now it’s not exactly the case. It’s a bit more up and down, as I said about the season, as well. But again, the only thing I can do is try better next time, and if it doesn’t work out, then it doesn’t work out.”
Även gårdagens dammatch mellan Iva Jovic och Ekaterina Alexandra får räknas in som en av höjdpunkterna de här dagarna. På intima bana 12 bjöd dem på en mycket välspelad tredjeomgång, som 18-åriga Jovic vann med 6-3,3-6,6-4.
USA hade för övrigt åtta damer i tredje omgången och Tjeckien fem, varav fem respektive fyra i fjärde rundan. Två stora giganter på damtennissidan!
Ni minns den filippinska journalisten jag träffade i måndags? Hon som såg fram emot ett potentiellt möte med Serena Williams i andra rundan, men som också var halvt förberedd på att flyga hem efter den matchen om Eala skulle förlora. Hon är fortfarande kvar i London och kommer så förbli minst två dygn till. Idag slog Eala ut tredjeseedade regerande Wimbledonmästaren Iga Swiatek i två raka set. Mer än häftigt att se hur unga Eala och Jovic på ett självklart sätt tar för sig ute på banan.
Det har varit väldigt kul och befriande att fokusera 100% på Wimbledon den här veckan. Men, trots att vi var i London damp det ner ett mail i måndags till oss från Gardells juridiska ombud. I utskicket förmedlades det att Christer Gardell och Ulf Rosberg bestrider anmälan mot dem och yrkar på att RIN ska lämna anmälan utan bifall, samt att om bestraffning ska utdömas så yrkar dem på att påföljden ska bestämmas till en tillrättavisning.
Men inte nog med det, Christer Gardell väljer att dessutom själv anmäla Åsa Hedin, Stefan Bessman och Krister Malmsten för att själva genom otillbörlig påverkan försökt inverka på omröstningen vid Svenska Tennisförbundets årsmöte.
Tillbakakaka, som det hette på dagis när man var sex år.
Jag läste nyligen ut Olof Lundhs senaste bok ”Allt eller inget: berättelsen om revolutionen som höll på att knäcka svensk fotboll.” Likheter finns med vad svensk tennis håller på med nu. Man var missnöjd med ledarskapet, resultaten sviktade, man ville ha något nytt. Såklart finns skillnaden att man i tennisen lockade med 100 miljoner, men bortsett från det är det i mångt och mycket samma principer som sker. Det har på flera håll och kanter gått att läsa om hur arbetsmiljön på Svenska Fotbollsförbundet blev förgiftad när folk fick gå till höger och vänster. I landslaget går det att utröna att spelarna inte brann för ledarskapet Jon Dahl Tomasson stod för och resultaten därmed uteblev. Kulturen
Frågan är, kommer dels förbundets operativa personal, dels ledare och tränare ute i landet brinna för ledarskapet Gardell och Rosberg står för? Ola Malmqvist pratade om att coacherna i USA jobbade för något större än sig själva, man jobbade för amerikansk tennis. Kommer coacher, styrelser och ideella krafter i Sverige känna den glöden att jobba för svensk tennis när de här två finansmännen styr med sin järnhand? Redan nu märker vi vilken anda deras bygge kommer präglas av.
En ny generalsekreterare ska in på förbundet när Christer Sjöö förra veckan fick foten av den nya styrelsen. Storfavorit till att ta över är Marcus Norman, nu sportchef på Svenska Golfförbundet. Marcus hade säkerligen varit kanon, men det är oerhört tveksamt om han är villig att ta risken att byta från ett välfungerande förbund med stor organisation till ett tennisförbund i kaos. Marcus har dessutom ett steg till upp att ta inom golfen, från sin sportchefsroll till GS. Min starka magkänsla är att det kommer bli, eller redan förmedlats, ett nej från Marcus. Varför skulle han vilja bli Rosbergs lakej, när Rosberg själv av allt att döma är Gardells?
Ett kvinnligt alternativ kan vara Vicki Gunnarsson. Men samma där – vem vill jobba i tennisförbundet just nu? Jag tror inte det kommer bli lätt att tillsätta roller framöver. Min gissning blir att man rekryterar internt. Vill ni ha ett namn och gissning på vem det blir? Jonas Elmblad.
Sverige spelade i tisdags kväll 16-delsfinal i VM! Detta efter att ”revolutionen” fick ett slut. Ordförande Fredrik Reinfeldt fick gå, generalsekreterare Andrea Möllerberg fick gå och förbundskapten Jon Dahl Tomasson fick gå. Fotbollsrörelsen röstade fram Reinfeldt 2023, men röstade bort honom två år senare. Ingen vet hur det hela skulle slutat annars, men rörelsen valde att sätta stopp för ett kulturbyggande som, att döma av de reportagen som gjorts under två års tid i olika medier, präglats av rädsla.
Tennisrörelsen röstade fram Rosberg med Gardell bakom sig i år. I april nästa år är det nytt årsmöte.
Med det så stänger vi ner den här veckan. Alla veckans axplock går att hitta i arkivet här på sajten. I måndags publicerade vi en intervju med Magnus Norman och presskonferensen med Casper Ruud, i tisdags la vi ut en längre intervju med André Göransson och en kortare med Clara Tauson. I onsdags var Maria Lindström krönikör,i torsdags var det fokus på presskonferensen med Harri Heliövaara och Henry Patten, som för övrigt vann sin andra match igår med 7-6,6-7,7-6. Och igår, fredags kunde ni läsa det längre reportaget från den timslånga träffen med Lars Graff.
På Instagram kommer som vanligt en wrap up från veckan ut imorgon där jag ser fram emot era spaningar. Samt så publicerar vi ”Veckans slice, brought to you by Babolat” exklusivt på Instagram. Nästa vecka är Baslinjen tillbaka i vanliga hjulspår med blandat content för att veckan därpå rikta strålkastarljuset mot Båstad och ATP-tävlingen där. Här följer ett preliminärt order of play för vecka 28:
Måndag: Krönika från Christoffer Karlén med en ordentlig hyllning av en av Sveriges heltidsspelare!
Tisdag: Stort materialreportage i två delar, med en superfemma av experter som på olika sätt delar med sig av sina kunskaper kring material.
Onsdag: Podcasten är tillbaka efter en veckas uppehåll. Micke Hammarberg i ett mycket intressant avsnitt om ideella krafter, lilla tennisklubbens verklighet och vad han tycker om elitdiskussionerna som ständigt pågår kring svensk tennis.
Torsdag: Påvelunds TBK är en av få svenska klubbar som lyckats få till en utbyggnad de senaste åren. Vi berättar hela historien hur man gått tillväga, från början till slut.
Fredag: Efter poddavsnittet i våras med Jacob de Geer och Julius Demburg bad vi er följare om följdfrågor som jag missade att ställa. De kom in en del frågor och de är nu besvarade. På fredag släpper vi videoavsnittet med alla följdfrågorna ni undrade över.
Lördag: Del 2 av materialreportaget!
Söndag: Veckans slice, brought to you by Babolat – exklusivt på Instagram!
Alla åsikter och ställningstaganden som framförs i krönikorna är skribenternas egna. Fler krönikor finns här. Trevlig läsning!
Minns någon Ulf Dahlström?
GS på SvTF för några år sedan, en kort tid gudskelov!
På pappret såg det vid rekryteringen kanske bra ut men de som följt honom anade oråd eller log i mjugg och fick rätt. Parantesen, som hans tid bäst bör beskrivas som, är pinsam och inget vi vill uppleva igen.
GS-tillsättningen är viktig och jag är rädd att man ånyo går i fällan och får uppleva ”kejsarens nya kläder”… Internt tror jag inte på i detta läge och inte det namn som nämns. JE hyllas av några få men är utfallet med samarbetspartners till förbundet en succé? På medlems- eller klubbnivå finns lite att hämta.
Tennissverige är svårflirtat och konservativt – jag saknar själv en stark kandidat att föreslå. Och kanske är den sportsliga ledningen viktigare än vem som tar VD-stolen? Blir inte förvånad om ett omtag sker på fler positioner inom kort och där blir det nya ledarskapet oh kommunikationen superviktigt. Tänk Di Leva! ”Vem ska jag…”
Sen är fotbollen så mycket större, proffsigare och kommersiellt utvecklat så kanske haltar en jämförelse med tennisen?
Alltid svårt att jämföra med andra sporter givetvis, men kanske liknelsen är lika god som någon 🤷🏽♂️
Vi håller tummarna att nya styrelsen skrotar ROG och låter barnen tävla igen.