När vinden blåser åt ett håll är det lätt att alla rusar ditåt. Kanske är det just då det är värt att minnas Mark Twains citat: “Whenever you find yourself on the side of the majority, its time to paus and reflect.”
Under ett års tid, eller kanske mer, har Italien varit landet på allas tennisläppar. Italienska spelare har tagit för sig och inte minst Jannik Sinner är nu sinnebilden hur man ska göra för att bli bäst i världen. Vad som framförallt behövs är många tävlingar på hemmaplan. En massa tävlingar, sedan ska väl saken vara biff?
Att arrangera mycket tävlingar har länge ansetts lite av en vald sanning för att få fram en massa toppspelare. Att länder som Egypten, Tunisien och Turkiet, trots ett överflöd av futures och 15K-tävlingar, inte lyckats viftas lätt bort.
I siffror som presenterades under det omtalade Elitmötet nyligen kan man läsa att varje W25- resp M25-tävling i Sverige 2022 kostade Svenska Tennisförbundet 330 000 kronor, exklusive anställdas löner. I Ystads tävling innebar det en kostnad på 47 13 kronor per svensk deltagare som tog plats i huvudtävlingen, eller 23 571 kronor per svensk singelpoäng. I Kalmars M25 kostade varje svensk singelpoäng 33 000 kronor och i Båstads W25 varje svenskt deltagande i huvudtävlingen 36 667 kronor.
Skulle de här pengarna kunnat användas på ett mer effektivt sätt? Är verkligen fler svenska tävlingar det absolut mest effektiva sättet att spendera elitbudgeten på? Fundera lite på vad man skulle kunna göra för 330 000 kronor om man väljer att stå över en 25K-tävling. Eller 660 000 kronor om man ställer in två…
Kom också ihåg, alla svenska spelare har inte gratis boende i Ystad, Båstad, Varberg eller var tävlingarna nu än går. Bor en svensk spelare i exempelvis Stockholm är det resa ner till Skåne, boende, mat och så vidare. Och sen en skatt på prispengarna som är högre än nästan överallt i resten av världen. Boende och mat, om man inte har vänner man kan bo hos, faller också in i prisklassen ”dyrare än på de flesta ställena i världen.” För spelarna är det tidseffektivt att spela i Sverige, men kostnadsmässigt absolut inte säkert billigare än att spela någon annanstans.
Den uppenbara fördelen är att Sverige kan ge svenska spelare Wild Cards. Då får man fråga sig, för de kategorier tävlingarna som det eventuellt ska investeras i att arrangeras, har vi spelare som på riktigt är på både nivå och i rätt fas i karriären att de verkligen är i behov av Wild Cards? Kanske. Kanske inte. Vi behöver ju inte arrangera samma tävlingar år ut och år in bara för att vi alltid gjort det.
Kanske är fler svenska tävlingar rätt väg framåt, men det behöver inte vara så bara för att. Ofta blir det en vald sanning att ”så här ska vi göra” när snacket väl har börjat gå. Just nu går det inflation i tron att fler tävlingar på hemmaplan är den bästa vägen framåt. Se upp för att bara följa med strömmen – det finns ofta två sidor av varje mynt.
Veckans order of play
Måndag:
As usual, resultatsvepet, som den här måndagen publiceras vid 12-slaget och innehåller kommentarer från Bella Bergkvist Larsson som varit i Spanien och tävlat i två veckor.
Tisdag:
Klubbreportage om fina Sandefjord TK. Är det världens finaste utomhusanläggning? Sandefjord berättar att man vill framåt på tenniskartan.
Onsdag:
När vi ändå är i farten kör vi ett klubbreportage till, om Älta TK. Hur ser de på bredd kontra tävlingstennis för sin klubb?
Torsdag:
Den fjärde delen i den omtalade ”Tennis & business”-serien med Erik Stenberg! Den här gången avhandlas inget mindre ämne än Roscoe Tanner!
Fredag:
Podcastfredag med André Andersson som är verksam i just Sandefjord TK samt för EuroElite. Hur mycket är hans ledarskap präglat av Andrés mentor Dave Bandelin?
Lördag:
Håkan Dahlbo är tillbaka som krönikör! Rubrik den här gången: ”Resan genom nålsögat: Finns det något att lära av Sveriges tidigare framgångar?”
Söndag:
Under dagen kommer specialare ut exklusivt på Instagram. Håll ögonen öppna! Om ni inte följer Baslinjen på Instagram än så börja gör det nu, ”baslinjencom”.
SENASTE VECKOBREVEN:
