Den senaste veckan har jag spenderat i Italien på semester. En av dagarna hade vi förbokat en hyrbil från Florens flygplats och gick till platsen för shuttlebuss till uthyrningsstället. Vi såg då helt plötsligt en tjej med Luxilonväska och ett tennisrack i handen sitt och vänta på samma buss. Polina Bakhmutkina, 27 år och när jag skriver det här dagen före publicering rankad 999 i världen. Högsta ranking någonsin 734, år 2018.
Polina berättade att hon var i Italien för att spela en Pro Am, en form av uppvisningstennis/träning med sponsorer. Hon hade inte förbokat någon hyrbil men fått rekommenderat att åka ut på chans och fixa en bil på plats.
Jag har varit inne på det här tidigare i veckobreven, men det är så imponerande hur många av de här spelarna mellan 400-1000 i världen grindar för att kunna fortsätta leva sin dröm. Alla är egna företagare vars bolag backar varje år som går, men kämpar för att hitta sina vägar för att dra in pengar för att kunna spela minst ett år till. Ett år de hoppas resultaten ska lossna lite mer än året före. Det är seriespel, tävlingsplanering, nationella tävlingar, UTR, sponsorevent.
Efter ett antal år på ITF-touren är de här killarna och tjejerna mer världsvana än en ”vanlig” person blir på ett helt liv.
Det senaste årets stora nagelbitare om Kajsa Rinaldo Persson ska komma in i en slam i år är framme vid fjärde kapitlet. Inför US Open ligger hon på femte reservplats in i kvalet med sin ranking på 228. Wild Carden är dock inte utdelade än, och med åtminstone någon skada och sjukdom ska mycket till för att Rinaldo Persson inte ska få göra sin Grand Slam-debut i New York i år!
Det har blivit stort snack kring båda de två senaste krönikorna på Baslinjen. Det har gång på gång i sommar slagit mig vilket otroligt engagemang som finns kring tennis. Jag håller just nu på med en spännande reportageserie som förhoppningsvis kan börja publiceras mot slutet av den här månaden, men under det arbetet har samma sak blivit mer än tydligt, gång på gång – engagemanget är det inget fel på i Sverige och Norge!
Förra veckans krönika skrevs av firma Johan Hultkrantz och Pelle Fridell, med tanken att två skribenter är bättre än en. De drev i krönikan åsikten att tränarlönerna i Sverige är pinsamt låga. Pengar, ett känsligt ämne men en otroligt viktig del om vi ämnar göra tränaryrket mer attraktivt för framtida generationer coacher. Alla håller inte med krönikörerna om att lönenivåerna är för låga. Vissa gör det, vissa gör det inte. Jag personligen tänker att det går att vrida och vända på den diskussionen från flera olika vinklar. Det går absolut att argumentera för att lönerna är för låga för vissa positioner i en del fall, med tanke på hur mycket helgar och kvällsjobb som ofta ingår och inte sällan arbete över 40 timmar i veckan i snitt. Men, det går också utan tvekan att argumentera för att lönerna i många fall rusat iväg på tok för högt. Tränare utan någon större erfarenhet eller direkt utbildning som direkt går in på rena fantasilöner. Har ni inte gjort det redan, så läs krönikan HÄR. Det har inkommit många kommentarer över hur intressant och bra det är att lönefrågan lyfts.
Krönikan gav upphov till mycket känslor. Bland annat en läsare som från en in-grupp (ett av yrkena som Pelle och Johan använde som exempel i krönikan) som ansåg att deras jämförelse inte höll. Läsaren valde att avsluta sin prenumeration av irritation över publiceringen.
Tråkigt, men väl värt att poängtera att krönikorna är krönikörernas åsikter även om jag är ansvarig utgivare. Baslinjen som plattform är oberoende men ett av kanalens stora syften är att låta alla inom tennisen få komma till tals. Något vi är stolta över att faktiskt ofta få beröm för. Oavsett åsikt ska alla få chansen att förmedla den. Vad jag personligen tycker är irrelevant. Förutom i mina egna veckobrev, då de fungerar som mina personliga krönikor och där mina egna åsikter framförs.
Efter årsmötets slut framförde jag att jag inte själv stod bakom beslutet som röstades fram i val av ordförande. En klubb/regionpartner till Baslinjen, som många gånger på olika sätt framfört vad viktigt det var med en plattform som delade åsikter, information och kunskap, valde därefter att bryta samarbetet då jag alltså framfört att jag inte stod bakom den kandidaten just de supportade.
Givetvis också tråkigt, att sex års kontinuerligt poddande och 2,5 år med dagligt material om svensk tennis inte var värt så mycket när jag inte tyckte samma som dem i en fråga.
Men, jag sätter stort värde och faktiskt också stolthet i att stå upp för det jag varit tydlig med i uppstarten av alla samarbeten jag ingår, att man betalar inte för en hejarklack, utan man stöttar en kanal där allas åsikter är lika mycket värda, där debatten, informationsutbytet och berättelserna är det viktiga.
Så även om det är viktigare än någonsin med partners och support för att nästa år kunna fortsätta hålla den här kanalen öppen, så kommer yttrandefriheten aldrig kunna köpas på Baslinjen. Det är ett grundfundament och om prenumeranter eller andra partners väljer att avsluta på grund av det, så tänker vi att det snarare är den andra parten som borde rannsaka sig själv.
Slutligen på ämnet är det för transparensens skull också värt att tillägga att även om jag här lyfter att det fanns partners som drog sig tillbaka så tillkom även fler än en i samma veva, vilket vi givetvis är oerhört tacksamma för.
Och för 1,5 vecka sedan skrev Magnus Ennerberg om att vi bör spela mer tennis ute. Också ett ämne som ledde till mycket reaktioner, i positiv bemärkelse. En av punkterna Ennerberg föreslog var att flytta JSM inomhus från påsklovet till höstlovet. Baslinjen har tagit den frågan vidare till både GLTK som står som arrangör och Svenska Tennisförbundet som såklart är avsändare av ett JSM-arrangemang. Hur möjligt är en flytt av JSM? I veckan kan ni läs mer om det.
Jag vill och så passa på och tacka för all feedback ni ger på innehåll. Både sådant jag själv gjort och andra krönikörer gör. Det har varit roligt att läsa hur många som hoppas reportageserien blir av där vi följer förbundets omtag och satsningar framöver, som jag berättade om i det senaste veckobrevet. Ordförande Rosberg har ännu inte svarat på det mailet som skickades 19 juli.
Jag är helt övertygad om att Rosberg mer än gärna skulle återkoppla, men att han bara inte hunnit med det än. Självklart är förbundet och dess involverade personer medvetna om hur viktig kommunikation och storytelling är, men att det i nuläget handlar om brist på tid för att hinna gå igenom inkorgen.
Veckans order of play (may be revised)
Måndag
Veckobrevet du läser nu.
Tisdag:
Uppföljningsartikel om en eventuell flytt av JSM inomhus. Vi har pratat med GLTK och SvTF för att höra deras syn på frågan.
Onsdag:
Månadens juniorreportage på Tullen är tillbaka! Vi har träffat bröderna Albert och Todd Wallerstedt!
Torsdag:
Veckans slice, brought to you by Babolat! Med ingen mer och ingen mindre än Jonas Ronnhagen! Som vanligt exklusivt på Instagram!
Fredag:
Podcast på fredag och gäst den här veckan är Djursholms nya chefstränare Benjamin Lecomte. Mycket kul och intressant avsnitt utlovas.
Lördag:
Podcast på fredag och krönika på lördag – den här veckan är vi tillbaka back on track. Kleopatra Mitras är lördagens krönikör och reflekterar kring vad som händer när tystnaden i våra liv försvunnit .
Söndag:
Vilodag, men vi släpper som alltid en genomgång från veckan på Instagram och dessutom lyfter upp ett äldre guldkorn från arkivet.
