Under 2026 kommer Magnus Norman, coach för Stanislas Wawrinka, med jämna mellanrum ge oss en unik inblick bakom kulisserna på touren. Det här året är inte vilket år som helst, utan Wawrinkas sista år som spelare. Den här serien är ett samarbete mellan Good to Great Tennis Academy och Baslinjen.com.
Hej på Er,
Jag har landat i Mexiko och tänkte dela med mig av lite tankar igen från Stans sista år på ATP touren.
Sen jag sista skrev efter Franska Mästerskapen så har vi också spelat vårt sista Wimbledon, Stan har spelat Gstaad på hemmaplan och Estoril (under tiden jag jobbade med Nordea Open) samt att vi har förberett oss på hardcourt i Schweiz och nu är vi alltså i Cancun för att spela ATP Challenger 125.
Om vi börjar med Wimbledon så anlände vi dit i god tid eftersom han inte spelade några tävlingar på gräs innan. Vi hade faktiskt ruskigt bra dagar med många timmar på gräset och riktigt bra väder! Varmt och precis så som man drömmer om. Vi har alltid hyrt ute i Wimbledon och kunnat gå fram och tillbaks till anläggningen. Det är SÅ skönt att kunna landa lite mellan passen och kunna laga egen mat! Vi äter middagar i princip varje kväll och mina svenska köttbullar är alltid ett stående inslag under Wimbledon:)
Turneringen då? Ja han möter Berrettini i första omgången. En tuff lottning på gräs såklart men kände ändå att Stan spelade bra så chanserna fanns. Stan gjorde en bra match. Han har setboll i andra set för att gå upp 2-0 i set. Får han med sig den bollen kanske chanserna funnits. Nu blir det förlust 76 67 67 67. Han blir hyllad igen på ett fantastiskt sätt och jag som coach blir såklart otroligt stolt. Visst känns det lite konstigt att inte vara med djupt i tävlingarna längre. Jag skulle ljuga om jag sa något annat. Under många år var vi långt framme i alla tävlingar. Vi visste att vi kunde slå alla på en bra dag. Visste att hans fysiska kapacitet skulle kunna vinna otroligt många matcher. Det är svårt på ett sätt att acceptera att vi inte riktigt är där längre. Samtidigt sätter jag en stor stolthet i att fortsätta pusha honom och ibland ta bort träning för att han ska kunna återhämta sig. Detta för att han ska kunna spela på den här nivån vid 41 års ålder. Jag blir ibland överraskad över att människor i min bransch kommer upp till mig och tycker jag ska byta spelare till nån yngre som kan vinna Grand Slam och att jag kan tjäna mer pengar med andra spelare. Men för mig har det aldrig handlat om det. Det handlar om relationer och om att hjälpa människor oavsett vart i karriären spelaren befinner sig. Att visa spelaren respekt och att vara med i med och motgång. Det enda som skulle få mig att avsluta är mina barn och min familj. Jag har fortfarande en hunger att coacha. Har fortfarande en hunger av att ligga ute och hjälpa spelare på hög nivå så det är något jag ämnar fortsätta med nåt år till. Jag älskar kombinationen med att även hjälpa yngre spelare på hemmaplan. Risken är att det ibland blir lite väl mycket och inte mist under detta år har jag fått en del bakslag med min hälsa så jag kommer absolut behöva tänka lite annorlunda och acceptera att jag inte är 35 år längre och faktiskt prioritera mig själv.
Tillbaks till schemat efter Wimbledon som var planen att spela Gstaad på hemmaplan. Eftersom jag inte kunde följa med så frågade vi Mikael Tillström på Good to Great som kunde ställa upp. Micke och Stan har jobbat veckor ihop tidigare så det kändes bra. Stan gillar tränarna på akademin och får han välja så använder han sig helst av tränare från Good to Great om jag inte kan. Han var sååå nära igen i Gstaad och det har väl varit lite synonymt med sista 2 åren. Han har spelat bra men inte varit tillräckligt bra för att nå hela vägen.
Efter Gstaad spelade han också Estoril och direkt efter Estoril gick han in i ett block med fysisk träning ihop med Pierre och Dario. Jag anslöt till sista delen av fysiska blocket för att sen ta över och köra 5 heldagar med bara tennis. Överraskas varje träningsblock över hur hårt han kan pusha sin kropp. Trots sin ålder och att han slutar om ett par månader så tar han ut sig till max där vi planerar att han ska göra det. Det är otroligt fascinerande att se!
Nordea Open då? Ja en otrolig vecka igen med fulla läktare och ett Båstad som visade sig från sin allra bästa sida. Vilka otroliga tennisveckor det är med damveckan och sen herrveckan! Klart man är stolt att vara en del av teamet som jobbar med dessa veckor. Rublev står som segrare på herrveckan och Badosa på damveckan. Båda vinnarna älskade Båstad och prisade turneringen. Och Sven Ingvars på scenen under tennisgalan. Vad mer kan man begära som värmlänning!! Speciellt roligt också att dela veckan ihop med Fidde. Vi spenderar mycket av dagarna ihop med våra partners och det är fantastiskt kul, nostalgiskt och både energigivande och krävande på en och samma gång! En tradition som blivit under de här åren är också att jag och min fru äter middag med Fidde och en av hans söner Oliver en av kvällarna Så även i år. Middagarna brukar innehålla allt ifrån skratt och en del tårar och så även i år. Tack Fidde och Oliver för en otrolig middag som värmer!
Nu har vi landat i Mexiko efter en lång flygresa med stopp och övernattning i Kanada på vägen. Tränade i går ett 2,5 timmars pass sent efter att ha landat. Det är så galet fuktigt här och så även under kvällspassen. Idag blir det poängspel i värmen och ser mycket fram emot att spela matcher igen! Vi har 4 dagar på plats så vi hinner med en liten mikrocykel planering.
Vi hörs snart igen!
Alltid intressant men anar också en mättnad hos honom kring det internationella? Och det är väl fler, och även äldre, svenskar som kanske lämnar den internationella tennisscenen de närmsta åren. Funderar även på om Magnus kanske känner sig färdig med GTG och skulle vilja göra ett avtryck i Svensk Tennis genom att ta en ledande roll inom Sportblocket. Han är nog en av dem som skulle få med sig tränarna och klubbarna i tennissverige?