Wimbledon är avslutat sedan ett tag tillbaka, Båstad har hunnit komma och gå och en vecka däremellan har passerat där vi kunnat andas ut. Jag vill dock börja det här veckobrevet med att blicka tillbaka på årets grästävling i London.
Efter att varje match är färdigspelad så kallas spelarna, om intresse finns, till presskonferens. Både vid vinst eller förlust är de skyldiga att ställa upp. Är det ett större intresse för spelaren sker presskonferenserna i en av de två större salarna. Där spelas alla frågor och svar in och transkriberas väldigt, väldigt snabbt, och läggs ut som en pdf för alla ackrediterade journalister att ladda ner. Dessa kan i vissa fall vara intressanta att läsa. Ofta kan man lära sig något, och framförallt om man är spelare själv. Hur unga Jovic pratar om hennes besvikelse över att inte ha klarat av att göra vissa förändringar under matchens gång, om Dimitrovs beskrivning av de små, små skillnaderna mellan att vinna och förlora, Anisimovas frustration över att helt enkelt spela riktigt dåligt och inte hitta sin forehand på banan. Precis som för alla som spelar tennis ibland, precis som för alla juniorer ibland. Same shit, different level. Det kunde lika gärna vara citat från en spelare i andra rundan i RM som svarade som Anisimova gör.
J. PEGULA/I. Jovic 4-6, 6-3, 6-1
IVA JOVIC: I mean, I think it was a good match from her end. From my end in some moments too. Super physical. I think she just, yeah, she made better adjustments than I did in those moments.
THE MODERATOR: Questions.
Q: Tough luck today. Jess was talking how for her the first set she felt she was in a ping-pong match in that she didn’t think she was being proactive and being reactive, hitting the ball back and forth. Did you see it the same way? What adjustments from her end do you think made the difference in those other two sets?
IVA JOVIC: Well, I think in general I didn’t serve well in the whole match. In the first I got away with it because she was also serving a bit lower percentage, so I was able to break her a lot. I was kind of just living and dying off of being able to break serve, which she made the adjustment and she started playing with a little more spin on her serve and breaking my rhythm on the returns and making her first-serve percentage go up. Mine stayed low (smiling). So yeah, little disappointed in myself that I wasn’t able to make better adjustments with that.
G. DIMITROV/M. Berrettini 6-3, 6-4, 3-6, 5-7, 6-3
Q: Fantastic match. You played a fantastic match technically, physically, mentally. Anything which surprises you more between these three different fields? And you were born in ’91. In 2001, the tournament was won by Goran Ivanisevic, who got a wildcard being 125. You were 146. Do you think it’s feasible to win the tournament?
GRIGOR DIMITROV: Listen, when you have a racquet in your hand, everything is possible. It’s a great story, isn’t it? No, I get it, trust me. I live for those… Yeah, again, I don’t want to get ahead of myself on anything. But it truly — I’m just proud. I’m just proud that I’m able to just to handle myself the way that I’m doing it right now. That’s the things that you just mentioned early on, I felt I have done well. I think even if I would have lost that match today, I still would have been proud, because I knew I have given everything I could have. You know, there is such a fine line when you win or lose of how mentally you treat yourself. It’s a very difficult for me to explain, so I will try to sum it up. It’s like if you win, then you start picking up on the smallest thing you have done on the court. And then if you lose, you’re on the biggest thing, right? There is always that fine line of you need to kind of keep a balance on both sides. All I wanted to do was, you know, compete, stay present, stay fit, you know, physically, mentally. Because I couldn’t really do that much in the third and the fourth set, if you think about it. He was outplaying me completely. There was not much for me to do. There is this little place where I was, Okay, I might have a chance, even if in the fifth it might be, I don’t know, a let call, a ball, maybe he’s going to have an off serve. Maybe I was reading the serve better. Then little by little, you build that mental toughness, and when push comes to shove in those important moments, I was really able to use it. That made a difference today.
M. KEYS/A. Anisimova 3-6, 6-2, 6-3
Q: What do you do to typically bounce back from a tough loss like this? Is there some silver linings in it that takes the pressure off going into the rest of the year? AMANDA ANISIMOVA: Yeah, I don’t know. Normally, I’d be motivated and would just look at it as another opportunity going forward. But after the last few months, it’s really hard to see a silver lining, because it’s been really, really tough. I feel like I’m doing everything I can and working really hard. So for my game to still be at this point, it’s really hard to digest and take. It’s almost like I’m playing at a 125,000 level, not Wimbledon. That’s what I was saying to my coaches earlier. So, yeah, I don’t know. For me, it wasn’t enjoyable to play out there today with my tennis being like that. It was really, really tough. And when I’m happy and I’m enjoying it, it’s when I’m able to play my tennis. But when I’m not able to make one forehand in the court, it’s really, really hard. So, I don’t know. I need to go home and take some time and figure out how I can fix this.
Under Wimbledon breakade nyheten om att ATP har långt gångna planer på att förändra dubbeltouren. Det blev genast en het debatt som fortsätter än idag. Kortfattat går ATP:s förslag ut på att minska prispengarna från att fördelningen singel/dubbel är 80/20 till 90/10, det vill säga halvera dubbelspelarnas prispengar. De 10 procenten man tar bort från dubbelspelarna ska istället fördelas ut på förstaomgångarna i singelturneringen. Man ska dessutom halvera lottinngsträden i ATP-turneringarna samt på challengernivå låta singelrankingen ha första prioritering in i tävlingen, vilket skulle göra att dubbelspelarna kommer in beroende på hur många i singellottningen som vill spela dubbel. Vilket i sin tur givetvis skulle göra det otroligt svårt för dubbelspecialister att ta sig uppåt på rankingen.
Jag har lyssnat på många olika intervjuer i ämnet och har börjat bilda mig en uppfattning. Kritiker till dubbeln menar att dubbelspelet inte är tillräckligt attraktivt och att man helt enkelt inte drar in pengar nog utan enbart är en kostnad för tävlingarna och touren. Dubbelspelarna och dess förespråkare menar å sin sida att ATP inte gör någonting för att marknadsföra dubbeln. Exempel på detta är att spelarna själva inte tillåts dela highlights på sina sociala medier, att av de 3286 senaste inläggen på ATP’s Instagram handlar endast 37 om dubbelspecialiseter (räknat för ca en vecka sedan). Dubbelspelarna har också erbjudit ATP att själva stå för en social medie-expert för att promota dubbeln samt att själva betala för personer i organisationen som kan arbeta för att bygga och utveckla dubbeltouren. Men fått nej från ATP på allt.
De som jag tycker varit mest relevant att lyssna på har varit coachen Dan Kiernan och världsettan i dubbel Henry Patten. Båda lyfter argumentet att tourens uppgift bör vara att promota hela sporten, där dubbel är en del av den. Även om få personer köper en biljett till en tävling för att se på en specifik dubbelmatch så är dubbel en del av paketet. Utan dubbelmatcher skulle tävlingarnas produkt och spelscheman ser klart fattigare ut. Tänk er en vecka av Nordea Open i Båstad utan dubbel. Man hade inte kunnat sälja lika många områdesbiljetter för dagsprogrammen skulle innehålla färre matcher. Man hade då inte kunnat sälja lika mycket, glass, dricka, mat och souvenirer på området. Dubbel är en del av produkten tennis. Man pratar ständigt om att växa sporten, men nu har man istället tagit steget mot att minska idrotten.
Stjärnor som Sinner och Alcaraz drar in de stora pengarna till sporten i form av partners, tv-rättigheter och biljettintäkter, men dubbel är också en del av paketet. En jämförelse jag hörde: ”en mäklarfirma säljer stora villor för dyra pengar, men har även lägenheter i sitt utbud och marknadsför och lyfter fram båda objekten. ATP skiter i lägenheterna.” En annan analogi, en bilförsäljare ställer ut bilar i bilhallen för att köpare ska gå runt och titta på dem. Lämnar man tre bilar bak i förrådet så ingen kan se dem kommer man sannolikt inte få de bilarna sålda.
Jag själv tycker underhållningen dubbel bjuder på är begränsad. Under Wimbledon kan jag erkänna att dubbelmatcherna var oerhört tuffa att titta en hel match på, även om jag verkligen är ett stort fan av Heliövaara/Patten. Men, utan dubbel skulle ekosystemet i tennisen ta sig en ordentlig törn, i så många led ner. Spelarna måste ges en chans att profilera sig ordentligt och touren ska dra sitt strå till den stacken för att göra det. Som det är idag är det oerhört svårt att namnge ett antal dubbekspelare som är värda att ta sig en titt på. Det är det stora problemet och det behöver man lösa ihop.
Från Wimbledon riktades alla svenska tennisblickar över till Båstad. Max Dahlin var för många det svenska utropstecknet. Hans kickserve är inte att leka med och händerna vid nät – fantastiska. Men, ni som följt mina veckobrev ett tag vet att jag sällan blir imponerad över ett eller några fina resultat en vecka på hemmaplan. ”Kom tillbaka när spelaren lirat 25 veckor och gjort 16 resultat”, brukar jag säga. Det är ganska skönt att spela en match utan press, med mycket folk på läktaren, go stämning och med vetskapen att oavsett outcome ”så har jag tre år kvar på college”.
Jag tyckte Fidde Rosengren sa det mycket bra i det senaste avsnittet av ”Tennis Signerat”, när han var lite trött på att hedersamma svenska förluster alltid ska hyllas och lyftas upp som en helt fantastisk prestation. I år var det Dahlins match, förra året Wallin. Inget ont om någon av killarna som är superhärliga personer och bra tennisspelare, det här handlar inte om någon av de två i sak.
Men vi får inte flyga iväg av en hedersam förlust, en vecka på hemmaplan under sommaren.
Vissa blev kanske förvånade över att de inte var mer snack om svensk tennis riktning framöver under årets Båstadveckor. Jag hade en tre timmar lång träff med Ulf Rosberg under herrveckan i Båstad. Vad som sades då stananr mellan oss då det var ”off the record” vi pratade. Men, Baslinjen gav för en vecka sedan ett konkret och detaljerat förslag till nuvarande styrelseordföranden om hur vi skulle vilja bevaka och rapportera om utvecklingsarbetet i svensk tennis framöver, på ett sätt vi tror skull vara till gagn för både nuvarande styrelse, förbund, svensk tennis medlemmar och självklart Baslinjens läsare. Vid det här veckobrevets publicering har vi inte fått någon återkoppling på förslaget ännu.
Slutligen, när det snart är höst och dags att rulla igång höstterminerna ute i hallarna. Det har inkommit en del frågor kring händelseutvecklingen i Enskede LTK. Det går att googla för att hitta en del externa artiklar om detta. Kortfattat: över 100 personer kom på deras årsmöte i våras, vilket är många fler än normalt. Den gamla styrelsen valde inte att ställa upp för omval och en ny styrelse valdes in som föreslogs under mötet. Kritiker menar att det före mötet skedde röstvärvning genom att ha skickats ut röstningsinstruktioner, medan den nya ordföranden Amra Mulisic i media har kommenterat att det är en del av föreningsdemokratin att prata med medlemmarna och förklara sin linje.
Nu har en tiondel av klubbens röstberättigade medlemmar krävt ett extra årsmöte, vilket är vad som krävs enligt stadgarna för att få till ett sådant, och det mötet kommer ske den 26 augusti 19:00 i Enskede Rackethall.
Baslinjen har valt att inte skriva något om det här ännu, då det inte finns så mycket mer att rapportera om vad som skett mer än det som stått i annan media. När tillfälle ges kommer vi att göra ett reportage om det, men sannolikt efter att stormen har lagt sig.
Det något komiska i en annars såklart tråkig historia är den gamla styrelsen efter vårens årsmöte vände sig till Svenska Tennisförbundet då de menade att sättet årsmötet gick till på bröt mot idrottens värdegrund. Ett tennisförbund som själva är under utredning för hur deras val av ny ordförande har gått till. Cirkeln sluts, på något sjukt sätt.
Same shit, different level.
Sommaren är inte slut än och för alla er coacher som matchbevakar på tävlingar hos någon av klubbarna som deltar i ”Coachvänlig sommar 2026” väntar gratis kaffe när ni jobbar. Klubbarna som är med i satsningen på att göra tränaryrket mer attraktivt är: MIK Tennis, Strömstads TK, Visby TK, Halden TK, Växjö TS, Tabergsdalens TK, Upsala Studenters IF, Åhus TK, Hunnebostrands TK, Kalmar TK, Åkarp-Burlövs TK och Fair Play TK. Stort tack till er!
Den här veckan pågår JSM Race i USIF, till exempel.
Alla klubbar som är partner till Baslinjen och vill lyfta tävlingar, event, dela tränarannonser eller annan information – hör av er till linus@baslinjen.com så fixar vi det. Och alla som läser – har ni feedback, kritik, tips, idéer – hör av er till samma mail! All kontakt och kommunikation är uppskattad!
I veckan la några medier ut en kort nyhet om Christer Gardells idé med en ”Wall of shame” för företag han inte tyckte sponsrade svensk idrott. Fräscht. Ungefär som att Baslinjen skulle göra en ”Wall of shame” med alla klubbar som inte är partnerklubbar till oss eller lista upp tennisintresserade personer med över 100K i månadslön som inte är prenumeranter.
Skrämma företag till att hjälpa till – vart är vi på väg?! Återigen är vi där, där grundläggande värderingar och ideologi tar olika riktningar. Internationella framgångar – javisst. Till vilket pris som helst – absolut inte. Om Gardell skulle erbjuda en miljon om året till Baslinjen mot att han får vara vara redaktionellt ansvarig, skulle jag säga ja? Jag hoppas innerligt inte det.
Den här veckan pågår MED Rising Stars Tour i Stockholm, med sista speldag nu på fredag. Tävlingen inleddes i söndags med invigning och One Point Slam! Läs mer HÄR.
Jag önskar er alla en fortsatt trevlig sommar! Jag själv tar det rätt så mycket lugnare några dagar till. Förutom igår, då jag hade tryckt in sju telefonintervjuer, med representanter för åtta olika klubbar i Sverige och Norge. Plus en poddinspelning. Grind never stops – you gotta love what you do.
Följ oss gärna på Instagram (HÄR).
Veckans order of play (may be revised):
Måndag:
Igår kunde ni läsa en längre intervju med Linea Bajraliu. Bajraliu gick till final i Gentofte W35 förra veckan, spelade Nordea Open i Båstad och har signat för University of Georgia inför hösten. I intervjun pratade vi om framgången i Gentofte och den familjära känslan i klubben där. Men också om hur verkligheten ser ut på ITF-touren och valet att fortsätta sin satsning på University of Georgia i höst.
Utan att spoila för mycket från reportaget, då jag tycker ni ska läsa det själva, så ligger det i grunden ekonomiska incitament bakom valet att flytta över atlanten. Linea har helt enkelt saknat möjlighet att ha personer att resa med på tävlingar. En verklighet som många spelare hamnar inför förr eller senare, och alla tvingas hitta egna lösningar på problemet då man som tennisspelare är en egen företagare. Att vara tennisspelare är tufft och det går att argumentera för att det inte alltid är full rättvisa som råder.
Nu frågade jag aldrig Linea om det här, men i söndags när hon förlorade finalen i Gentofte vann Lea Nilsson sin största titel i karriären i Tyskland. Hon hade coach Milos Sekulic med sig, som hon allt som oftast har. Och kan inte han så åker en assisterande coach från teamet med henne. Jämnåriga Nellie Taraba Wallberg har de senaste åren ofta haft sin coach Martin Öhrman med sig. På KLTK har Caijsa Hennemann, visserligen några år äldre men en spelare Linea argumenterbart är jämnbördig med, sina coacher från kungliga med sig allt som oftast. Kajsa Rinaldo har inte haft ”turen” att ha en bas som hjälper till med resecoach, men däremot haft ”turen” att hennes pojkvän/coach jobbar häcken av sig hälften av årets veckor på hemmaplan för att kunna resa gratis med henne andra hälften. Förutsättningarna är olika för alla, och det är så tennisvärlden fungerar och därför det är så otroligt orimligt att jämföra sin utveckling med någon annan, eftersom man har sin egen ”journey”., men sett till Lineas svenska kollegor på touren skulle man inte klandra henne om hon tycker det känns lite surt att hon inte haft möjligheten att få stöttning med coach oftare. Samtidigt som, det ekonomiska kanske är en faktor man bara måste ta med i beslutet när man väljer bas. Jag minns när jag jobbade i Kina som coach – där valde spelarna mer eller mindre enbart team utifrån vem som betalade dem bäst. Vem som var coach eller vilken stad det handlade om var sekundärt – allt handlade om att få sin satsning finansierad.
Det ska bli mycket spännande att se hur den yngre generationens spelare tänker kring det här framöver. Hur tidigt ska de behöva positionera sig i miljöer som har möjlighet att kunna hjälpa till med coach på fler och fler resor från att de fyller 15-16 år?
Tisdag:
Veckobrevet du precis läst.
Onsdag:
Det var ett tag sen sist, men på onsdag är Magnus Ennerberg tillbaka som krönikör och kommer synas med jämna mellanrum under hösten. På onsdag ny krönika från Ennerberg på ett uttjatat ämne – kommer det få effekt DENNA gång?
Torsdag:
Det blev för cirkus en vecka sedan känt i media att WTA inför gentester för att få delta i WTA-tävlingar. På torsdag går vi ”till botten” med vad det här innebär.
Fredag:
Månadens boktips, med Erika Ohlsson som stafettpinnen skickades vidare till.
Lördag:
I fredags kunde vi läsa om Conny Malmqvist oro över att Carlos Alcaraz forehandteknik kommer leda till återkommande skadeproblem. På lördag startar vi en helt ny teknikserie här på Baslinjen, där Hannes ”Tennisdoktorn” Hederstedt kommer gå loss och bryta ner ett antal tekniska myter som finns inom tennisen. Missa inte detta återkommande inslag under hösten, men med start nu på lördag.
Söndag:
Podden den här veckan släpps ovanligt nog på söndag. Kanske är världspremiär för söndags-släpp av podden på Baslinjen, men någon gång ska väl vara den första. Det är ett mycket välkänt namn och ansikte för Baslinjens följare som gästar podden på söndag. Någon som kontinuerligt synts i våra kanaler, men som ännu inte gästat podden. Vem tror ni att det är? Skriv i kommentarsfältet.
Du kanske hade tänkt att veckan skulle innehålla ett nytt Lunch på linjen, powered by Babolat också? Det kommer, men först på måndag nästa vecka.
Vad tyckte ni om talkshowens förra avsnitt, direkt från gatorna i Båstad? Sannolikt det mest stökiga avsnittet vi spelat in. Ge gärna feedback på det till linus@baslinjen.com.
Och, du kanske också hade sett fram emot Ellas Frölanders sista kapitel i rapporteringen från hennes sommarmånad i Seefeld, där hon sammanfattar fyra veckors s lärdomar och intryck? Det kommer, men först på tisdag nästa vecka. Håll ut – och stort tack till Ella som tagit sig tid att dela med sig här till oss på Baslinjen!
Jag gissar på att det är den fasta krönikören Johan Hultkrantz som gästar podden nästa gång!