KRÖNIKA. Om råda trådar och om vägledning kontra autonomi.

I min föregående artikel diskuterade jag begreppen ”gräsrötter” och ”nålsöga”. För att ge dessa termer mer substans och relevans diskuterar jag i denna artikel vikten av att ha röda trådar i verksamheten. Så vad är då en röd tråd som kan vara värd namnet?
Inom projektledning används ofta termen ”den röda tråden” för att beskriva den vägledande principen som genomsyrar hela projektet och säkerställer ett sammanhängande och syftesfullt resultat. Man kan också med fördel använda begreppet ”den röda tråden” som en sammanbindande faktor – materialet till den så, i alla avseenden, viktiga bindväven. Det handlar om att på bästa sätt anpassa och justera aktiviteter och länka energin i bästa möjliga riktning – precis som kroppens bindväv fungerar.
I ett övergripande projekt bör det dock finnas många olika röda trådar. Låt oss kalla dem alfa-trådar (a; makrostruktur, exv. förbund) och beta-trådar (b; mikrostruktur ”gräsrötterna”, exv. klubb/akademi, spelare, team). Ur mitt perspektiv är det direkt avgörande att låta gräsrötterna bestämma när trådarna är mogna för att kunna passera genom det berömda nålsögat och hur detta ska ske.
Kärnvärden och ledstjärnor
Den övergripande strukturen behöver ”kärnvärden” (core values) likt en plattform som exempelvis en ”ledstjärna” (egeninitiativ) kan arbeta utifrån. Den röda alfa-tråden utgår från ”kärnvärdenas” plattform, de s.k. idealen, och omsluter samt innefattar ”ledstjärnorna” som upprätthåller själva inspirationen, visionen och idén. På 70- och 80-talet fanns automatiska kärnvärden som då Björn Borg m.fl. personifierade.
Mästaren själv, Björn Borg, överförde omedvetet alla sina egenskaper till de flesta spelarna i Sverige. Det var Björn som visade vägen, det var Björn som var inspirationen. Sedan fanns det ledstjärnor och eldsjälar som skötte detaljarbetet ute i regionerna och klubbarna runt om i Sverige. När Björn lade racketen på hyllan bar den efterföljande generationen med sig dessa kärnvärden, men ”det goda vinet” tunnades genom åren ut – ibland genom olika nya inlärningsmetoder, strukturer och icke professionellt förankrade åsikter. Detta var tyvärr början till en rasant nedgång. Ett motsatt exempel är däremot Spaniens uppgång, där de tre C:na (Cabeza, Corazon, Cojones) är de uttalade kärnvärdena. Varje tränare och team/akademi/skola har dock sin egen ledstjärna.
Kärnvärdena är viktiga att hålla sig till när det blåser, medan ledstjärnan har sin egen detaljerade dynamik, ledmotiv och vision. Ledstjärnan underbyggs av övertygelsen och visionen hur ett visst specifikt resultat ska kunna uppnås.
Ett belysande exempel på hur olika spelstilar med samma kärnvärden, men olika ledmotiv, kan vara extremt framgångsrika är jämförelsen mellan Mats Wilander och Stefan Edberg. Båda var svenskar och fantastiska spelare.
I. Kärnvärden:
- Bra huvud (dedikerade, beslutsamma och ansvarstagande)
- Starkt hjärta (koncentrerade, förberedda och disciplinerade)
- Mod i avgörande ögonblick (professionell attityd, kontrollerade och vaksamma med fin presentation)
II. Ledstjärna/ledmotiv:
Effektiva men olika tekniker och strategier.
Ledstjärna – olika tekniker och strategier
Även om Edberg spelade mycket offensivt kanske han inte var så långt ifrån Wilander som det kan verka. Vid närmare analys spelade Edberg med förbluffande marginal och kontroll. Hans serve var konstruktiv och uppbyggande, hans attacker väl inövade och hans volleys precisa och genomtänkta – offensiv säkerhet.
Wilander spelade också med absolut säkerhet, men hans offensiva spel kom senare i bollväxlingarna, med en längre uppbyggnad vid baslinjen, ofta överraskande och med annan teknik än Edberg. Hans offensiv utvecklades senare i karriären medan Edberg redan som ung tog sig framåt i banan.
Ledstjärna – olika satsningar
Andra fina exempel är enskilda satsningar som Team Siab, Team Klein, Hansson-Sundström, Edberg-Pickard, Lindqvist-Ek, familj Kent Carlsson + Lasse Eriksson, Hageskog-Holm, Eklund-Karlsson. Jag ber om ursäkt om jag har glömt någon i detta dåvarande hav av ledstjärnor och projekt. Alla olika ledstjärnor med olika synvinklar men med en fin arbetsmoral, engagemang, mod, livsglädje och idérikedom.
Inspirationen som källa till bästa väven
Kärnvärdena och ledstjärnan arbetar som bäst när det finns en klar sammanbindande röd alfa-tråd som baseras på enkla principer. Ledstjärnan skapar sin egna röda beta-tråd som i idealfallet passar ihop med alfa-tråden. Inom fysiologins värld kan man beteckna alfa-tråden som artärer och beta-trådarna som kapillärer. Kapillärer hittar i alla lägen nya och bättre vägar att försörja olika blockerade områden med blod och syre. Det handlar åter igen om att på bästa sätt anpassa och justera aktiviteter och länka dem i bästa möjliga riktning!
Dessa metaforiska trådar representerar den centrala idén och målet som binder samman alla projektets komponenter till en fungerande strukturellt levande, adaptiv, justerbar väv och skapar ett harmoniskt och effektivt resultat. Trots att den röda alfa-tråden är avgörande för framgång och nära associerad med motståndskraft (resiliens) och kontinuitet, uppstår komplikationer när man försöker ge för mycket aktiv vägledning, särskilt i långsiktiga projekt där inspiration, frihet och motivation är och måste vara drivande krafter. Skillnaden med Björn Borg som exempel var att Björn skapade inspiration, beundran och mystik genom sin person. Det fanns ingen direkt och uttalad struktur runt omkring fenomenet Borg!
Riktningen och kraften
Den röda alfa-tråden kan ge en tydlig överordnad inspirativ riktning och syfte för projektet medan den röda beta-tråden är den självklara kraften som försörjer inspirationen med näring och driver ett projekt framåt. Alfa-tråden säkerställer att varje beslut, uppgift och bidrag överensstämmer med det övergripande målet att stödja det enskilda projektets vision från att avvika in i oproduktiva sidospår.
Både ledare för alfa- och beta trådar måste sömlöst väva sina röda trådar genom varje fas inom sitt eget ansvarsområde och säkerställa att varje åtgärd bidrar till övergripande framgång.
Men alfa-tråden får inte vara överstyrande eftersom tränare och idrottare måste få tänka utanför boxen och vara inspirerade av detta. För faktum är ju att ingen vet vad som är rätt innan matchbollen slagits in och ett betydande resultat har uppnåtts.
Brist på långsiktig kontinuitet
Tennisspelare arbetar ofta med olika tränare och yrkesgrupper på olika orter under sina viktigaste utvecklingsår (fystränare, massörer, fysios, näringsrådgivare, managers, mentaltränare etc.). En brist på långsiktig kontinuitet och brist av en röd beta-tråd gör det svårt för omgivningen att etablera en djup förståelse för varje spelares styrkor, svagheter och arbetsmetoder. Och det är svårt för spelaren att bygga upp det förtroende som behövs för en långsiktig satsning. Här kommer mentorernas roll in. En mentor jobbar övergripande och kan vara mentor även om spelaren byter träningsmiljö.
Missförstå mig rätt – det är ibland absolut nödvändigt att byta träningscenter, klubb eller tränare, men det är fördelaktigt om det inte görs för ofta och att kärnteamet med en mentor kan bestå. Kärnteamet förvarar så att säga den röda beta-tråden. När det ändå måste bytas team, tränare eller klubb så är det enormt viktigt att alfa-tråden finns så att kärnvärdena kan upprätthållas.
Varje del av svensk tennis har en unik synvinkel och uppsättning av färdigheter. Om projektledare inte har möjlighet att arbeta med samma team under en längre tid kan det vara en utmaning att helt förstå kärnindividens (i detta fall spelarens) idéer och känslor. Det tar ju ofta ett tag innan människor öppnar sig, speciellt i en ålder där utvecklingen är som starkast. En dålig förståelse kan leda till en bristande överensstämmelse mellan projektets mål och kärnindividens vision och därmed hämma ett framgångsrikt genomförande av projektet.
Slutreflektion
En röd alfa-tråd är alltid en både djuplodande och bred sammanbindande faktor mellan kärnvärden (tradition och beprövad erfarenhet) och ledstjärnor (nya initiativ, frihet under ansvar och framtidstänk). Svensk tennis kan och ska naturligtvis själv bestämma vad den tror på, men uttalade kärnvärden och många ledstjärnor behövs. Och det behövs principer som bygger på beprövad erfarenhet, inte bara vetenskap.
Vetenskapen ämnar förklara och utvärdera fenomen, strukturer och förändringar som redan skett eller uppstått – detta är viktigt och rätt. Det är dock viktigt att vara medveten om att vetenskapen testar, för statistik, tyder resultaten och drar slutsatser – ibland kan det vara fel eller inte entydiga slutsatser som dras – och det märks först efter många år. Forskning måste dock vara relativt smal och fokuserad för att inte riskera att flyta ut för mycket. Även om forskningen behövs kan det vara ett uppenbart problem för adaptiva idrottsarter att tillgodogöra sig resultaten på ett funktionellt sett.
Har svensk tennis ett program som grundar sig på vetenskap eller på beprövad erfarenhet? Vad förlitar man sig på? Vad måste man följa för att få bidrag etc.? För att storskaligt följa ett påstått vetenskapligt program måste detta ha dokumenterade resultat där det är bevisat att en specifik metod eller struktur ger ett visst resultat. Detta är utomordentligt svårt – nästintill omöjligt inom tennisen. Därför behövs breda och adaptiva lösningar baserat på erfarenhet.
Kanske är det dags att återupptäcka de beprövade svenska kärnvärdena; bra huvud, starkt hjärta och mod – likt de ”spanska” 3 C:na. En motståndare kommer då åter igen känna direkt ångest att spela mot en svensk spelare. Även om inte alla svenskar förr var som Wilander och Edberg så kändes det jobbigt för många andra nationer att spela mot svenska spelare – myten och mystiken fanns där – traditionen gjorde sitt jobb. Men för att klara av detta så krävs det mycket goda fysiska och mentala förutsättningar. Om så är fallet bör grundligt och ärligt utredas och kanske t.o.m. ifrågasättas.
Är det då nödvändigt med fixstjärnor som ex. Björn Borg, Mats Wilander, Stefan Edberg och många andra för att skapa kärnvärden? Nej, absolut inte, men det är naturligtvis en angenäm draghjälp att ha sådana världsatleter och starka personligheter som förebilder. För att lyckas, krävs i vilket fall en återkoppling med historien och att hålla kärnvärden vid liv – de kärnvärden som i många fall gav Sverige både Grand Slams, VM- och OS-medaljer i många olika grenar. Talanger finns det tillräckligt av – det är dags att hämta ut trådarna från källaren och sätta igång att väva väven!
SENASTE KRÖNIKORNA PÅ BASLINJEN


