Varför tjänar en svensk erfaren coach som arbetar heltid på banan sämre än nedanstående grupper?
Av: Pelle Fridell, sportchef för tennisen på Wang i Norge och Johan Hultkrantz, coach i Finland. Tillsammans skriver vi denna krönika utifrån övertygelsen att två perspektiv ofta är bättre än ett perspektiv och att 1 + 1 ibland kan bli 3.
Vad tjänar andra yrkesgrupper i Sverige?
- En lokförare cirka 42 000 kronor per månad
- En sophämtare 33 000 kronor per månad
- En tunnelbaneförare 43 000 kronor per månad
- En elektriker 38 000 kronor per månad
- En sjuksköterska 44 000 kronor per månad (en erfaren sjuksköterska som är specialiserad kan komma upp i runt 60 000 kronor per månad!)
Låt oss gå rakt på sak – står du endast på banan och inte har andra uppgifter som tränare så är definitionen på heltid maximalt 25 timmar per vecka, mycket svårt att hålla kvalitet mer än så vecka ut och vecka in, det är svårt att komma upp i över 30 000 kronor per månad, se nedan. Enda möjligheten är att köra extra privat om tidtabellen och kroppen håller samt om man hittar banor. Vår uppfattning är att 70-80 procent av alla tennistränare i Sverige är timanställda, de som har en heltidstjänst där betalda semestrar och pensioner ingår är inte så vanligt förekommande, mestadels för de som är i chefsbefattning.
Detta ämne ämne med de löjligt låga lönerna som märkligt nog nästan aldrig diskuteras öppet inom svensk tennis, ämnet verkar vara mycket tabubelagt; Linus Eriksson, Linus på Baslinjen och Baslinjen.com har rullat olika upplägg sedan maj 2020, vi är med andra ord inne på sjunde året (!) och trots över 700 poddar och massvis med krönikor, intervjuer och reportage har väldigt få vågat beröra ämnet pengar, kompensation och ersättning. Vår gemensamma svenska vän i USA Anders Eriksson gjorde ett försök för två år sedan: https://baslinjen.com/2024/07/13/vad-kan-tennissverige-dra-for-lardomar-fran-usa-nar-det-galler-avloning-och-ovriga-morotter-av-hogt-utbildade-tenniscoacher/ Även Håkan Dahlbo har vid flera tillfällen betonat vikten av att tränare tjänar tillräckligt bra. Om en coach tvingas stå 30 till 40 timmar på banan varje vecka bara för att få ekonomin att gå ihop blir konsekvensen mindre tid för vidareutbildning, återhämtning, planering och kvalitetsutveckling. Det drabbar inte bara tränaren utan också spelarna, klubbarna och i förlängningen hela svensk tennis.
Låt oss vara helt ärliga; det är omöjligt att skapa hög status kring ett yrke som samtidigt erbjuder låg lön! Status och ersättning hänger ihop. Om samhället verkligen värdesätter en profession måste det också synas i lönekuvertet. Många av dem som spelar tennis i Sverige har välbetalda arbeten, god ekonomi och är beredda att betala för kvalitet. Men vi tror att de flesta inte känner till hur verkligheten faktiskt ser ut för många tränare. De ser coachen på banan endast någon eller några timmar i veckan. Det de inte ser är planeringen före träningen, uppföljningen efter träningen, tävlingsresorna, föräldrakontakterna, administrationen, utbildningarna, fysträningen, videoanalyserna och det ansvar som följer med att utveckla människor över tid. En bra tenniscoach är inte bara en bollmatningsmaskin, han eller hon ska vara pedagog, psykolog, ledare, inspiratör, mentor, organisatör och ibland även en extra förälder. Trots detta tjänar många svenska tenniscoacher (betydligt) mindre än personer med betydligt kortare utbildning och mindre ansvar. Det borde få fler att reagera, vad har Tennisförbundet gjort för att få upp ersättningsnivåerna?
Svenska tränarna är sämst ersatta i Norden!
Här nedan jämför vi med de andra nordiska länderna (bortsett från Island) samt vi kommer att komma med konkreta åtgärder hur man kan höja lönerna bland erfarna och seriösa coacher vilket i sin tur skulle höja statusen på yrket samt att spelarna kunde kräva mera från sina coacher.
Så här tänker vi för att det skall bli ”en någorlunda rättvis jämförelse” för att det skall bli lätt och överskådligt att jämföra de olika länderna!
1. Vi mäter och räknar om ersättningarna (lönerna) till svenska kronor.
2. Om någon får betalt en månadslön för 25 – 40 timmar per vecka så räknar vi om det vad det blir per timme.
3. Om någon är egen företagare och fakturerar för sina tjänster så har vi valt att dividera med 1,32 för att beakta semesterersättningar och pensioner som den egna företagaren måste själv stå för.
4. Om ersättningen i en större stad är ”100 kronor” så räknar vi med att ersättningen är ”80 kronor” på en mindre ort eftersom det är sanningen, Stockholm är Stockholm och ”håla X är håla X” så att säga…
Via omfattande empiriska telefonintervjuer med tränare och ledare som har krävt att få vara anonyma har vi kommit fram till nedanstående ersättningar per timme för ”någorlunda erfarna coacher”, dock inte nya oerfarna tränare och heller inte för de allra högst betalda. Vi har försökt att hitta ett ”rättvist medeltal” för coacher med en viss utbildning och minst 5-10 års erfarenhet.
- I en större stad i Sverige så tjänar man cirka 250-300 kronor per timme, på en mindre ort 200-240 kronor per timme.
- Motsvarande för Finland är 280-360 kronor per timme i Helsingfors och på en mindre ort cirka 220-290 kronor.
- Motsvarande för Norge är runt 550 svenska kronor per timme i Oslo och 440-450 kronor på en mindre ort. Eftersom Norge generellt sett är dyrare än Sverige och Finland så kan vi räkna bort cirka 80-100 svenska kronor per timme för att det skall bli en mera rättvis jämförelse.
- Motsvarande för Danmark är 570 svenska kronor per timme i Köpenhamn och 450 kronor på en mindre ort. Många svenska coacher pendlar dagligen från Skåne till Danmark, de har mestadels av sin privata konsumtion och boende i Skåne. För de tränare som är fast bosatta i Danmark kan räkna med 10-15 procent högre levnadskostnader än i Sverige så att dra av 50-100 kronor per timme kan vara rimligt.
Skulle man kunna göra ett bra jobb 40 timmar per vecka skulle självklart ovanstående löner vara helt bra per timme, men skall man vara en aktiv coach, arbeta med detta långsiktigt samt hålla hög kvalitet vecka ut och vecka in så blir det nog mycket svårt att arbeta mera än 25 timmar per vecka. Därför måste man ta ovanstående ersättningar och multiplicera med 25 och inte med 40!
Vad är lösningen utan att klubbarna och de privata aktörerna skall få det sämre?
Fem konkreta åtgärder för att höja tränarlönerna
1. Höj priset på privatlektioner och gruppträning där marknaden tillåter det, om varje spelare i grupp på fyra spelare skulle betala 50 kronor mera per timme skulle man kunna höja coachens lön med cirka 200 kronor per timme, då skulle spelarna kunna kräva mera kvalitet och uppmärksamhet.
2. Skapa tydliga karriärstegar där utbildning, erfarenhet och ansvar premieras.
3. Koppla löneutveckling till certifieringar och fortbildning.
4. Skapa fler attraktiva heltidstjänster med pension och långsiktig trygghet.
5. Prioritera tränarna i klubbarnas budgetar. Den viktigaste resursen i en tennisklubb är inte anläggningen utan människorna.
Duktiga tränare skapar duktiga spelare, duktiga spelare skapar starka klubbar och starka klubbar skapar framtidens svenska tennis. När svensk tennis diskuterar spelarutveckling, internationella satsningar och framtida framgångar missar man ofta den viktigaste resursen av alla: Coachen! Bakom varje framgångsrik spelare finns nästan alltid en skicklig coach som investerat tusentals timmar på banan med blod, svett och tårar. Frågan är därför inte om svensk tennis har råd att betala sina tränare bättre, frågan är om svensk tennis har råd att låta bli!
Ni skriver att ni baserar artikeln på tennistränare med 5-10 års erfarenhet med viss erfarenhet. Sjuksköterskornas medellön är kanske 44.000kr men då är det sjuksköterskor med upp till 40 års arbetserfarenhet och minst 3 års högskoleutbildning, ofta mer. Sjuksköterskor som tjänar 60.000 utan att vara chefer för stora enheter tror jag inte på. Vore intressant att veta varför ni jämför med en sjuksköterska. Jag tycker artikeln visar på att sjuksköterskor borde ha met betalt om ni önskar att en tennistränare med bara viss utbildning ska tjäna 44.000-60.000 vilket många av oss sjukskötetskor med 5 års högskoleutbildning sldrig kommer göra. Visst ngt måste göras med svensk tennis och svensk sjukvård men att göra sådana här jämförelser blir löjeväckande.
Svar från Pelle Fridell:
Tack för din kommentar. Jämförelsen var inte tänkt att värdera ett yrke högre än ett annat, och absolut inte att ifrågasätta sjuksköterskors kompetens eller ansvar.
Syftet var att ge läsarna en referensram för vad kvalificerade tennistränare med flera års erfarenhet tjänar i andra länder, och att belysa de utmaningar svensk tennis har när det gäller att rekrytera och behålla duktiga tränare.
Jag har stor respekt för sjuksköterskornas utbildning och det ansvar ni har. Om något visar jämförelsen kanske snarare att även sjuksköterskor borde värderas högre lönemässigt.
Det handlar inte om att ställa yrken mot varandra, utan om att skapa en diskussion kring hur vi kan utveckla svensk tennis.
Det finns tränare (även i Sverige) som har läst på idrottshögskolor (t.o.m. i andra länder), 5 års fullfjädrade högskoleutbildningar. Många ämne som de läst motsvarar (på de första två-tre åren) det som läses på läkarlinjerna. Vissa av de tränarna kunde sadla om till läkarutbildningar, tex., och bli läkare, vilket nog skiljer sig från en sjuksköterska kanske en bit.
I ljus av detta så berättar kanske då ditt inlägg inte heller hela sanningen.
Vi valde att jämföra med olika yrken, både sådana som domineras av män och som kvinnor. Därför valde vi att ta med gruppen sjuksköterskor eftersom den domineras av kvinnor. Bästa hälsningar från Johan Hultkrantz
Ni borde nog ha valt att jämföra med en undersköterska tänker jag. Undersköterskor har också viss utbildning samt har oftast ett fysiskt ansträngande jobb alla veckans timmar.
Skulle också vara intressant att veta hur ni fick fram de sjuksköterskelönerna för ovanligt med den nivån som ni anger eller kanske ngn enstaka i hela landet kan ha den nivån. Jag hade gärna haft 60.000 som specialistsjuksköterska för att själv kunna spela tennis regelbundet men nu fått avstå pga att kostnaden är för hög redan som den är. Undrans hur svensk tennis ska kunna utvecklas om det endast är höginkomsttagares barn som kan vara på tennisbanorna som juniorer för att tränarna ska högre löner än gemene man.
Inga barn till sjuksköterskor kan i alla fall spela tennis om det ska bli ännu dyrare med denna sport.
Vill bara lägga till att självklart ska de tennistränare som har fem års högskoleutbildning ha samma lön som en specialistsjuksköterska. Jag vet av erfarenhet att de tränarna finns men vanligast är att tränarna inte har det medan en specialistsjuksköterska måste ha det och en sjuksköterska har alltid 3 års högskoleutbildning. Många tränare har ju ingen högskoleutbildning. Ni kanske skulle jämfört med en civilingengör som också har fem års högskolwutbildning och då hade ni kommit upp i ännu högre löner som en tränare borde ha.
Svar från Pelle Fridell:
Jag förstår invändningen, men här tycker jag att två olika frågor blandas ihop. Att tennistränare ska ha rimliga och konkurrenskraftiga löner betyder inte automatiskt att kostnaden måste läggas på barn och föräldrar.
Det är snarare där svensk tennis behöver tänka större: finansiering, klubbarnas ekonomi, kommunalt och statligt stöd, sponsorer och hur resurserna används.
Jag är själv lärare i botten men valde tidigt att arbeta i Norge, delvis eftersom förutsättningarna var bättre. Jag har därför sett hur stor betydelse arbetsvillkor och lön har för att kunna rekrytera och behålla kompetenta människor.
Och jag håller helt med om en sak: tennis får inte utvecklas till en sport enbart för höginkomsttagares barn. Men lösningen kan knappast vara att hålla nere tränarnas löner. Det är finansieringsmodellen vi behöver diskutera.
25 timmar i veckan?
25 timmar att göra annat?
Intressant artikel men låter inte som vägen fram för svensk tennis.
Intressant svar. Dock framstår det kanske inte helt klart (åtminstone inte helt otvetydigt, inte för mig i alla fall) vad exakt som menas med detta. Jag hör gärna på lite mer utveckling av ditt resonemang.
En lärare får betalt 40 timmar per vecka, träffar sina elever 20-25 timmar per vecka. En läkare sitter inte med patienter 40 timmar per vecka. Att coacha tennis är så pass krävande att man inte kan stå på banan 40 timmar per vecka. Däremot så kan man arbeta med tennis 40 timmar per vecka, med planeringen, bevaka matcher osv. De flesta tränare är inte anställda på heltid vilket innebär att de måste tjäna mera per timme eftersom det är svårt i det långa loppet att göra mer än 25 timmar per vecka i medeltal på banan. Bästa hälsningar från Johan Hultkrantz
Jag fick ett svar privat på WhatsApp nu. / Tack Johan! Ser fram emot att läsa. Bra jobbat! För djävligt med så dåliga löner. De flesta förstår inte hur krävande det är att vara tennistränare.
Håller helt med. Har själv jobbat med tennis i 35 år. Man fick jobba i cafeterian bl a annat för att de i styrelsen tyckte att det saknades timmar för en heltidstjänst. Man jobbar kvällar och helger och försakar sina familjer.
Det måste till riktlinjer för alla föreningar hur en tjänst ska se ut. Det kommer in ideella krafter i styrelserna som i många fall inte vet hur det är att jobba som tränare. Det skulle ta svensk tennis framåt, att få stommen i klubbarna att orka koncentrera sig på den viktigaste uppgiften som är att få upp passionen till tennis för barn, ungdomar och vuxna.
Det var knappast pengar eller löner som drev gårdagens ledare? De som var med och formade det svenska tennisundret. Snarare passion, kärleken till sporten och intresse för människor.
Utbildningsbakgrunden skiftade då som nu men många ledare (en större andel jobbade ”semi-ideellt”) var pedagoger i botten, inte sällan (idrotts)lärare. När tennistränaryrket i Sverige växte snabbt var förbundets totala utbildningspaket kanske 10-12 dgr (steg 1-3 inkl fortbildningskurser). Men det fanns tennisplatser på GIH, en tennislinje på Linköpings fritidsledarlinje och många hittade idrottskurser på just folkhögskolor. Få drevs av tanken på hög lön.
Många av dessa ledare finns kvar men administrerar idag med goda löner ist för att utveckla barn?
Tennisens urval i Sverige har förändrats. ”Arbetarbarn” göre sig icke besvär och då akademikernas barn växer upp finns få incitamet att de senare ser tränaryrket som ett alternativ när Chalmers eller KTH hägrar?
Lönerna är inte då ”dåliga” men vi skjuter in oss på fel målgrupp? Och dynamiken har färändrats. En del alvarliga skador som åsamkats svenska talanger de senaste 25 åren beror på giriga privattränare med tveksam moral och svag koppling till idrottsrörelsens värderingar. Men de kommer också från en annan värld.
Det finns fler perspektiv än tränarlöner. Klubbarna har växt och deras organisation och mål kan också diskuteras.
Bra instick där Mats !
För många duktiga Trönare sitter på kontoret och för många dåliga Trönare har viktiga roller. Är det nån som vet hur mycket pengar som har gått till danska spelare från svenska klubbar , pengar som borde gå till tränare mfl. Inom badminton är det en konflikt nu där flera klubbar drar sig ur högsta serien då de anser att fokus ligger fel och då på danska spelare och ej svenska lovande spelare .Jag uppskattar att 2O miljoner har gått från klubbar i Malmö till dansk tennis på 2000 talet .