Här kommer en krönika om Nils Van Der Poel, Challenger-tennis och att leka kull. Och att allt hänger ihop!
Av: Magnus Ennerberg
Nils Van Der Poel
När Vinter-OS var på tapeten för några veckor sedan kunde jag inte låta bli att kolla lite härliga gamla Nils Van Der Poel-klipp. Jag satt inte direkt och tittade på honom åka runt-runt på is, den delen av hans idrottande är den som intresserar mig minst utan hans intervjuer och tacktal är det som alltid varit häftigt och inspirerande.
När han vann Bragdguldet 2023 höll han ett tal som innehöll mycket visdom på kort tid. En fras som jag fascinerades av var ”Jag ska aldrig idrotta för att få någon utmärkelse, utan för att jag älskar det.” Vi återkommer till det.
Tennisens konkurrens
Vi vet att tennis är en underbar sport men också att konkurrensen är stenhård. Det är ett enormt antal tennisspelare jorden runt som i detta nu ger allt både i tid och pengar för att bli tennisspelare på högsta nivå. Som spelare behöver man ta sig igenom många olika faser i sin tennis och för att ta sig igenom det sista nålsögat upp till tennisen på högsta nivå krävs något utöver det vanliga.
Jag har fått besöka många tävlingsmiljöer för proffsspelare som är precis på nivån bakom de spelarna man får se på TV. Det är spelare från hela världen som dedikerar sina liv för att slå in den gula bollen i banan. De ligger rankade mellan 100-400 i världen och ger allt de kan för att ta sig till nästa nivå som tennisspelare där det är guld och gröna skogar med Grand-Slam main draw och ”goodie-bags” i Players Lounge som väntar! Några av dessa har varit juniorstjärnor som trodde de skulle klättra snabbt till toppen men har nu fastnat på nivån under. Några är late-bloomers som har kämpat sig igenom nivå för nivå och nu är så nära toppen så de kan känna doften av Wimbledons gräs.
Barnens lek
Barn älskar att leka, leken är fri, fantasifull och spännande! Idrotten är en form av lek där barn får chansen att utmana sig själva och utvecklas och nå nya nivåer. För många barn är leken tennis den roligaste leken som finns!
Begreppet Deliberate Play används ofta för att förklara träningsformer som är lekbetonade men där tränaren har en tydlig idé om vilka färdigheter som ska utvecklas. Kull i början på passet är klassisk lek för barnen medan tränare tänker att vi tränar riktningsförändring, snabbhet och balans. Barnen skrattar och svettas samtidigt som de blir snabbare i vändningarna. Ju äldre barnen och ungdomarna blir, desto mer går man mot Deliberate Practice och det blir ”riktig träning” som ambitiösa föräldrar brukar säga…
Hänger det ihop?
Kanske glömmer proffsspelare bort att tennisen egentligen är en lek, det är ett spel som uppfanns som en rolig fritidssysselsättning? Kanske skulle proffsspelarna må bättre av att inspireras av Van Der Poels motto, att jag inte spelar primärt för att nå framgångar och priser utan för att jag älskar sporten och leken? Kanske skulle det göra att spelarna som jagar topptennisen skulle ha en roligare vardag och kanske skulle det hjälpa dom att även nå längre?
För de barn och ungdomar som drömmer om att jaga tennisproffslivet samt för föräldrar och tränare till dessa barn rekommenderar jag att kolla på Van Der Poels tal i länken nedan, det startar efter minut 3. För om du som spelare ska orka med den långa resan och med de upp- och nedgångar man är med om på vägen måste du göra det för att du vill det, och för oss som är runt omkring måste det vara ytterst tydligt att det är spelarens resa, inte vår.
Alla åsikter och ställningstaganden som framförs i krönikorna är skribenternas egna. Fler krönikor finns här. Trevlig läsning!
Bra Magnus!
Idag lever vi i ett samhälle där de flesta barn knappt får utrymme att ens tänka fritt. Än mindre utveckla ett intresse för något som de själva har kontroll på. Allt i deras liv är hämmat och begränsat av vuxnas system, tankar, förväntningar och regelverk.
Från den basen ska vi inte tro att det går så lätt att utveckla kreativa självständiga individer som klarar den mest individualistiska idrottssituation som finns?
Ja, det finns bara en Nils Svensson (f.d Van Der Poel).
Betoningen på lek är helt riktig. Vi ser idag t.ex Mondo leka sig igenom sina träningspass.
Men jag undrar samtidigt om Mondo och Nils hade satsat på tennis. Hade de varit vår nye Björn Borg eller hade de varit en av de där rankade 100-400 som aldrig riktigt nådde fram?
Vi pratar ofta om den mördande konkurrensen inom tennisen som innehåller minst 1000 professionella spelare. Samtidigt jämför vi med idrotter där det totala antalet professionella atleter är c:a 30 som i skridsko och stavhopp.