Svensk tennis mellan rigida strukturer och dynamisk verklighet – champions hittar alltid en väg

Efter månader av debatt om makt, organisation och riktning står svensk tennis kvar inför den avgörande frågan: hur bygger man en modern tennisnation utan att kväva den dynamik som skapar mästare? I den här krönikan argumenterar Håkan Dahlbo för att verklig elit sällan formas i rigida system – utan i miljöer där kompetens, frihet och drivkraft får samverka.

Inom svensk tennis pågår en omfattande diskussion om hur framtidens utvecklingsarbete bäst ska organiseras.

Efter hård kamp har nu röken lagt sig och vinden mojnat. Missförstånd har retts ut, vissa frågetecken har rätats ut och de flesta har fått möjlighet att uttrycka sina åsikter, visa vem de stödjer och prata ut om hur de ser på demokratiska processer. Omröstningar har genomförts och många nya perspektiv och frågeställningar har kommit fram. Det råder en bred enighet om att det ska vara högt i tak i debatten, men att respekt måste vara en grundpelare i all interaktion. Direkt riktade och ogrundade personangrepp hör inte hemma i en sund diskussionskultur. Det ska handla om saken i sig.

Det är dock inte upp till andra att döma vem som sagt vad, utan upp till var och en att själv reflektera över om något borde ha hanterats annorlunda under de senaste månaderna och inleda det som man själv tycker krävs. Det är där styrkan i demokratin ligger – i självrannsakan.

Sätt dig på den andres stol och försök se hens perspektiv och grundsyn. Bara då är det möjligt att skapa en dynamisk miljö där alla blir sedda och hörda.

Om denna nödvändiga självrannsakan sker kan svensk tennis gå stärkt ur processen. Då kan en kraftfull rörelse snabbt växa fram – en rörelse som fokuserar på att diskutera och genomföra nödvändiga reformer för det som egentligen är kärnan i allt: att förbättra vardagen för dem som varje dag gör jobbet ute i verkligheten, oavsett vem som är ordförande eller sitter i styrelsen.

Nu är det viktigt att alla höjer blicken, ser framåt och vill det bästa för svensk tennis. Det handlar om att samlas bakom gemensamma mål, men samtidigt respektera olika ideologier, metoder och system samt bidra där man kan. En champion hittar alltid vägar till utveckling och förbättring för att nå sina slutmål. Sverige är fullt av historiska champions – och av människor med stor potential att bli det.

Förutsättningen är att lägga egon och egna intressen åt sidan och se till helheten.

Frågan handlar inte bara om ekonomi och resurser, utan också om hur den stora kompetens och erfarenhet som faktiskt finns inom den svenska tennisgemenskapen ska kunna tas tillvara, integreras och långsiktigt föras vidare inom förbund, klubbar, privata akademier och individuella träningsmiljöer.

Framgångsrika spelare bör få stöd – både ekonomiskt och sportsligt – oavsett var de tränar. Samtidigt behöver spelarna själva kunna påverka omfattningen av detta stöd genom sitt arbete, sina resultat och sitt engagemang.

Det är också viktigt att förstå att privata akademier och fristående utvecklingsprogram av flera logiska skäl inte kan byggas upp kring direkta ekonomiska bidrag från exempelvis Svenska Tennisförbundet. Sådana lösningar riskerar att skapa obalans och konflikter inom tennisens ekosystem, eftersom det ytterst är klubbarna och regionerna som utgör förbundets grundstruktur och huvudmän. Dessutom finns en risk att en alltför stark maktcentralisering hämmar den dynamik och flexibilitet som elitidrott kräver. Framgång skapas sällan genom kontroll och standardisering, utan genom nyfikenhet, framåtdriv, kontinuitet och resiliens. Man kan inte skapa elit genom tvång – elit uppstår när rätt förutsättningar finns. Och föutsättngarna kan vara olika på olika orter. Det spelar ingen roll. Därför kan man inte kopiera något annat eftersom förutsättningarna är annorlunda överallt. Framför allt skapar champions sig själva med hjälp av människor som de själva anser besitta den kompetens de behöver. Ingen kan bli tillsagd att bli tennisproffs – den inre drivkraften är alltid avgörande.

Talang spelar naturligtvis en viktig roll, men talang handlar också i hög grad om viljan och förmågan att utveckla det bästa inom sina egna ramar.

Från enskilda chefer till arbetsgrupper
Ett förslag att fundera på är att ersätta modellen med en ensam sportchef och utvecklings- eller utbildningschef med bredare arbetsgrupper och samordnande sekreterarfunktioner. Tanken är att strategiska beslut i större utsträckning ska fattas kollektivt av grupper med olika kompetenser och erfarenheter, snarare än av enskilda personer.

I en sådan modell skulle sport- och utbildningssekreterare främst fungera som samordnare och administratörer, medan detaljer, program och strukturer inom sport, utbildning och utveckling utarbetas av en kommission eller sportslig styrelse med tydlig beslutanderätt – naturligtvis med huvudstyrelsen, ansvarig för ”governance“ och övergripande riktning, som kontrollorgan med vetorätt. En sådan struktur skulle minska sårbarheten inom ett förbund och samtidigt göra det lättare att integrera kompetens från flera olika miljöer.

Målet är en flexibel struktur med dynamisk verkan – snarare än en statisk organisation som riskerar att fastna i sina egna system – möjligtvis för att den rätta kompetensen saknas.

Svårigheten att rekrytera toppkompetens
En av de största utmaningarna för många förbund är att få etablerade tränare och profiler att ta centrala heltidsroller. Många av de mest erfarna personerna är redan starkt knutna till egna akademier, universitet, internationella spelare eller privata projekt. Att lämna dessa verksamheter för en på sikt osäker förbundsroll innebär ett stort personligt och professionellt risktagande. Dessa personer riskerar dessutom att förlora det de byggt upp om andra väljer att blockera eller motarbeta dem. Detta är inget nytt, utan något som förekommer i många miljöer.

Svensk tennis består dessutom av många starka miljöer med egna traditioner, nätverk och arbetssätt. Därför är det viktigt att skapa en struktur som inkluderar flera kompetenser samtidigt, istället för att försöka samla all utveckling kring en enda central funktion eller miljö.

Kontinuitet och mentorskap
Erfarna tränare bör kunna bidra i rådgivande grupper samtidigt som de fortsätter sitt ordinarie arbete. På så sätt kan deras kunskap användas utan att de behöver lämna sina nuvarande verksamheter eller bygga om sina professionella liv.

Detta skapar också möjligheter att successivt föra in yngre tränare och nästa generations ledare genom mentorskap, praktiskt arbete och direkt erfarenhetsöverföring. Då uppstår ett levande utbildningssystem där ingen kunskap går förlorad.

Bredden som grund
Parallellt med diskussionerna om elit och organisation finns ett naturligt och logiskt starkt fokus på klubbverksamheten och breddidrotten. Visst måste svensk tennis stärka verksamheten ute i klubbarna innan större elitstrukturer fullt ut kan utvecklas. Samtidigt får förändringsprocesserna inte bli så långsamma att dynamiken försvinner. Då riskerar engagemang, initiativkraft och utveckling att bromsas upp.

Därför behövs både fokuserade praktiskt användbara strategiska lösningar och snabba stödinsatser i form av konkret mentorskap, praktisk utbildning och direkt hjälp ute i verksamheterna.

Med rätt kompetens och rätt organisation är detta fullt möjligt att genomföra relativt snabbt.

Konkurrenskraft utan överdimensionerade system
Om svensk tennis lyckas bygga en flexibel och kompetensdriven struktur finns möjligheten att konkurrera även med de största tennisnationerna – trots betydligt mindre ekonomiska resurser.

Internationellt ser man idag hur vissa nationer har byggt upp allt större organisationer med mycket höga löner, omfattande kanslier, kostsamma anläggningar och stora team som reser runt på touren.

För den oinsatte kan det framstå som att det är just dessa resurser som skapar framgång. Men stora ekonomiska satsningar garanterar inte utveckling. I vissa fall kan de lika gärna skapa beroende, ineffektivitet och en form av sportslig dekadens där strukturerna blir viktigare än själva utvecklingen. Detta problemet diskuteras aktuellt i vissa Grand Slam nationer.

Därför gäller det att använda varje krona flera gånger om. Sverige har inte råd med organisationer där människor enbart arbetar med mycket smala uppgifter.

Svensk operativ personal och svenska tränare behöver vara flexibla, mångsidiga och kunna hantera flera roller samtidigt.

Historien visar gång på gång att kunskap, engagemang, kontinuitet och verklig kompetens ofta väger tyngre än ekonomiska förutsättningar. Insats och kunnande kommer i längden alltid att kunna utmana – och ibland överträffa – rena ekonomiska resurser. Samtidigt underlättar ekonomiska resurser arbetet enormt – men ett bra arbete stoppas inte av mindre resurser.

Ett komplext men viktigt arbete
Sammantaget är situationen komplex. Svensk tennis har många engagerade aktörer, starka miljöer och betydande kompetens, men också olika intressen och perspektiv på hur framtiden bör formas.

Det råder dock bred enighet om att samarbete, öppenhet och praktiskt arbete ute i verksamheterna kommer att vara avgörande om svensk tennis ska fortsätta utvecklas – både på bredd- och elitnivå.

Den stora utmaningen blir därför inte bara att skapa nya strukturer, utan att bygga dynamiska strukturer och system som är tillräckligt flexibla för att ta tillvara människors erfarenhet, initiativkraft och passion – utan att samtidigt kväva de egna initiativ som alltid har varit elitidrottens starkaste drivkraft.