+28 procent på ett år – så fick Region Mitt fler barn att börja tävla

Svensk tennis har länge haft en utmaning: många tränar – men för få tävlar. I Region Mitt har man börjat vända utvecklingen. På ett år har antalet tävlingsspelare under 12 ökat med 28 procent – och bakom siffrorna finns ett arbete som fler borde titta närmare på.

Av: Linus Eriksson

Det är inte alltid de stora reformerna som gör störst skillnad. I Region Mitt handlar det snarare om mindre, men ack så betydelsefulla skillnader: fler matcher, lägre trösklar, kortare avstånd till tävling och ett tydligt stöd till klubbarna. Resultatet talar för sig självt. Mellan 2024 och 2025 ökade antalet licensierade tävlingsspelare under 12 år med hela 28 procent – en siffra som signalerar mer än bara tillväxt. Den visar att fler barn faktiskt tar steget från träning till matchspel och att det finns en fungerande struktur som fångar upp dem när de väl gör det.

Bakom siffrorna finns en strategi där regionen arbetat nära klubbarna och anpassat insatserna efter deras verklighet. Regionchef Åsa Svensson beskriver det som ett långsiktigt arbete där fokus legat på att skapa fler aktiviteter och sänka trösklarna in i tävlingsmiljön.

– Vårt uppdrag är att få in fler i tennisen. Genom samarbetet med klubbarna och riktade insatser har vi fått fler spelare att spela matcher, delta i seriespel och vara med i aktiviteter. Det har skapat ett större driv i klubbarna på deras nivå.

Hon är tydlig med att utvecklingen inte bara handlar om individnivå, utan om klubbutveckling i ett bredare perspektiv.

– Vi tror att det här är ett nödvändigt steg för att bredda tennisen på gräsrotsnivå. Det gör att sporten lever i fler städer och på fler orter. Vi kan inte ta på oss den stora kostymen direkt – men vi kan inspirera fler klubbar att vara med och skapa en miljö där det är naturligt att spela matcher.

Det handlar inte om en enskild satsning, utan om en helhet där regionsträningar för 10-åringar, skräddarsytt seriespel på grön och orange nivå i Svenska Tennisligan och en tydlig push kring ROG-touren samverkar. Framför allt har seriespelet blivit en nyckel som motor – aldrig tidigare har så många lag deltagit på grön nivå! Spridningen över regionen är också tydlig – från Västerås och Uppsala till mindre orter som Leksand, Avesta och Smedjebacken.

Effekterna märks på flera sätt; träningen får ett tydligare syfte när spelarna vet att de ska tävla. Klubbkänslan stärks när barn, föräldrar och tränare samlas kring lag och resor. Spelarna lär sig inte bara att spela matcher – de lär sig att resa tillsammans, ta ansvar och representera sin klubb. Och kanske viktigast av allt: barnen blir nyfikna på att spela mer.

I mindre klubbar, där steget till tävling tidigare kunnat kännas stort, har utvecklingen varit särskilt tydlig. I IK Heros Tennisklubb i Smedjebacken har antalet licensierade spelare gått från tre till tio på kort tid. Styrelseordförande Ingela Jansson beskriver hur förändringen märkts i hela verksamheten.

– Vi märker verkligen ett ökat intresse från barnen. Det finns en vilja att delta på tävlingar som inte fanns på samma sätt tidigare.

Hon pekar på att regionens arbete med att skapa tävlingsmöjligheter i närområdet varit avgörande – särskilt i en uppstartsfas där klubben själv inte visste hur man skulle ta steget.

– När vi återstartade ungdomsverksamheten hade vi ingen aning om var vi skulle börja. Att regionen skapade tävlingsmöjligheter i vårt område blev en nyckel.

Men minst lika viktigt har varit det interna arbetet i klubben. Ett av de mest lyckade greppen har varit att skapa förebilder i den egna miljön.

– Vi lyfte fram tre spelare som åkte på sina första tävlingar som ‘lokala hjältar’. De fick klubbjackor och beröm för att de vågade, inte för resultaten. Efter det ville plötsligt många fler tävla.

Det säger något viktigt om hur beteenden sprids i en förening. När tävling blir något tydligt och nära, snarare än något avlägset långt bort, sänks trösklarna snabbt.

IK Heros TK har också byggt struktur kring sitt arbete. En ny roll, ”spelarutvecklare”, har införts för att hjälpa till att guida spelare och föräldrar genom tävlingsdjungeln.

– Det handlar om att informera om tävlingar, hjälpa till med anmälningar och skapa en förståelse för hur tävlingssystemet fungerar. Det har varit jätteviktigt för oss.

Samtidigt har träningsverksamheten förändrats i takt med att fler tävlar. Träningen är mer målinriktad, ofta kopplad till vad spelarna upplevt i matcher.

– Vi pratar mycket om: vad lärde du dig? Det blir en naturlig koppling mellan match och träning, och det hjälper spelarna att hålla fokus.

En annan faktor är lagkänslan. Även i en individuell sport som tennis blir sammanhanget avgörande.

– Vi åker som ett lag. Individen är viktig, men vi jobbar mycket med trygghet och att det ska vara kul att spela så vi lär oss.

I Köpings TK syns många liknande mönster, men med sin egen lokala prägel. Sveriges näst äldsta klubb bildades 1897, men startade om sin barnverksamhet 2018. De har använt ROG-konceptet som grund för hela sin struktur. Tränaren Anita Stray beskriver hur avgörande det varit att ha en tydlig modell att luta sig mot.

– ROG-satsningen har varit jätteviktig. Utan den hade vi inte börjat med tävlingar på det här sättet.

I dag märks ett tydligt sug efter matchspel.

– Nu när vi tävlar vill alla vara med. Vi har haft sex barn ute hittills och räknar med att bli fler.

Precis som i Heros TK lyfts lagresorna fram som en nyckel.

– Att åka tillsammans till matcher har gjort stor skillnad. Barnen har blivit mer kompisar och stöttar varandra.

Köping har också arbetat konsekvent med att integrera tävling i vardagen. För de yngsta kan det handla om enkla tävlingsmoment i träningen, medan äldre spelare successivt närmar sig ”riktiga” matcher.

– Vi tävlar hela tiden, även på träning. Det kan vara allt från stafetter till enkla matcher till att samla bollar snabbast. Då blir tävling något naturligt.

Progressionen är tydlig: från lek till match, från trygghet till utmaning. Och hela tiden med rätt nivå – röd, orange och grön boll – så att spelarna känner att de behärskar situationen.

En annan viktig pusselbit är rekrytering. Köping har satsat på kostnadsfria prova-på-dagar och läger, vilket sänker trösklarna ytterligare.

– Vi får alltid in nya barn via våra prova-på-dagar. Och ofta vill de börja tävla ganska snabbt.

När fler barn kommer in i verksamheten skapas också nya behov. I både Heros och Köping lyfts bristen på tränare som en utmaning.

– Nu behöver vi fler ledare för att kunna starta fler grupper, säger Anita Stray.

I Heros TK handlar nästa steg om att kunna möta spelare som kommit lite längre.

– Vi har en grupp i 13-årsåldern där kraven ökar. Där skulle vi behöva mer spetskompetens, både tekniskt och mentalt.

Här kommer också ett konkret utvecklingsförslag från klubben: en regional tränarpool som kan stötta mindre klubbar.

– En mobil tränarpool som kan komma ut några gånger per termin skulle hjälpa oss att höja kvaliteten, både för spelare och tränare.

Det är ett exempel på hur nästa fas i utvecklingen kan se ut – från att få fler att börja tävla till att också kunna ta hand om dem som vill vidare.

Tillbaka på regional nivå handlar mycket om att fortsätta bygga vidare på det som fungerar. Åsa Svensson betonar att en viktig framgångsfaktor varit flexibiliteten.

– Klubbar gör det på olika sätt. Våra större klubbar har kanske kommit längre och har spelare på regionsamlingar, men det viktiga är att vi hittar vägar även för mindre klubbar. Att vi anpassar oss efter deras förutsättningar.

Den anpassningsförmågan kan vara a och o. Den kräver inte identiska resurser, utan bygger på principer som går att översätta till olika miljöer.

Samtidigt finns en gemensam riktning: fler matcher, tidigare introduktion till tävling, starkare samarbete mellan klubbar och en tydligare koppling mellan träning och match.

Och kanske är det just enkelheten i flera av insatserna som gör dem så kraftfulla. Några återkommande framgångsfaktorer går att urskilja:

Att skapa fler lokala matchtillfällen så att resandet minskar.
Att använda lagspel som första steg in i tävling.
Att integrera tävling i träningen redan från tidig ålder.
Att involvera och utbilda föräldrar som en del av strukturen.
Att skapa tydliga roller i klubben, som spelarutvecklare eller lagledare.
Att lyfta fram förebilder i den egna miljön.
Att våga samarbeta mellan klubbar för att skapa bättre matchmiljöer.

När dessa delar samverkar händer inte sällan något med kulturen. Tävling blir inte längre något för ”några få”, utan en naturlig del av verksamheten – något man gör tillsammans.

Framåt är ambitionen att fortsätta på den inslagna vägen. Region Mitt vill både bredda och fördjupa – få ännu fler att börja tävla, men också skapa bättre förutsättningar för dem som vill utvecklas vidare, oavsett ambitionsnivå.

För svensk tennis i stort finns här en tydlig lärdom: tillväxten börjar inte i toppen, utan i vardagen. När strukturen finns där, anpassade efter varje enskild verksamhets förutsättning. då räcker det ofta med att några tar första steget. Resten följer.