SALK Open – tävlingen som både avslutar 2025 och startar 2026

KRÖNIKA. Är det något som tyder på att svensk junior tennis har utvecklats sedan sommaren?

Av: Julius Demburg, VD och verksamhetsansvarig på RQT

Som nybliven pristagare – och kanske ännu roligare: nominerad av Baslinjens följare som årets debattör – hoppas man såklart att det man skrivit om faktiskt börjar synas i verkligheten. Under hösten har det pratats mycket om utveckling i svensk junior tennis. Och vad passar bättre än att “mäta” det på hemmaplan under vinterlovet, i fantastiska Stockholm?

Det här blir en längre variant. Januari är ofta lite lugnare efter intensiva decemberhelger – så för dig som har tid: här kommer en summering och en uppföljning på några av punkterna från krönikan efter JSM i Båstad. Hur såg det ut nästan ett halvår senare, med SALK Open som spegel?

Julen + SALK Open – en konst i sig

För mig är julen familjetid, men också förberedelser och genomförande. SALK Open ligger i en knepig tid: att komma till SALK-hallen på annandagen och vara redo att tävla är en konst.

Man ser varje år samma utmaning: spelare som ska “hålla seedning”, samtidigt som de ska ställa om efter julklappar, resor, släkt och allt runt omkring. Därför blir första dagarna en tydlig mognadstest:

Du måste kunna vinna utan att spela på topp.
Det är nyttigt. Och brutalt ärligt. För i slutänden gäller en enkel sanning:
Du blir inte bättre än din lägsta nivå.

Först: vi tittar oss själva i spegeln – RQT Academy Program

För oss har hösten varit ännu ett kliv mot 2026. Vi är ungefär halvtid mot vår vision/mission 2030. Det tar tid att hitta helt rätt – och vi är ärligt talat inte “klara” – men vi är på god väg.

Vi ser att vårt program har tagit många spelare mot sin fulla potential utifrån deras förutsättningar. Miljön vi bygger är inte för alla – och det är helt okej. Utifrån vår filosofi behövs en miljö som är spetsad, krävande och systematisk. Den typen av miljö måste finnas på fler platser i Sverige framöver, som komplement till starka klubbverksamheter. Det är tydligt att vi är en liten verksamhet, inte en Akademi utan RQT Academy Program är vad det heter. Dvs ett program som är för dem som verkligen är beredda att göra allt för att nå sin fulla potential och då med en ambitionsnivå som kräver mycket tid, mycket finansiella resurser och ett oerhört daglig arbete från både spelare och familj. Det krävs den typen av miljöer på flera platser i Sverige framledes.

2026: öppna dörrarna – på riktigt

En tydlig ambition 2026 är att öppna för spelare som inte har sin bas hos oss – tillsammans med deras familjer och hemmatränare – så att fler kan ta del av den samlade kompetens som finns “in house” på RQT i Stora Wäsby.

Parallellt är målet att färdigställa Sveriges bästa yta för att testa fysiska och tennisspecifika färdigheter, i samarbete med Idrottshögskolan och andra intressanta partners – nationellt och internationellt. Det är en konkret pusselbit i arbetet mot Svensk Tennis 2030: att systematiskt få fram topp 100-spelare på både ATP och WTA.

Vi har också nära Good To Great, som tillsammans med Svenska Tennisförbundet erbjuder flera av våra spelare en inspirerande sparringmiljö med utländska spelare och tränare med tung internationell vardag som arbetsplats med etablerade utländska proffs. Det som händer i Danderyd är inspirerande – och vi tar med oss saker hem för att implementera hos oss i Upplands Väsby där vi fortsätter att producera spelare från start till mål. Det är helt uppenbart att vi aldrig kommer ha tid eller plats för en stor grupp spelare vilket innebär att för oss är det helt naturligt att hela tiden söka bra miljöer för våra spelare att dels få träna med andra spelare men också vara i en annan miljö, ibland vissa dagar, pass eller veckor. Därav blir det mer och mer naturligt för oss att dels skicka spelare för sparring och träning till Tennis Stockholm, Good To Great andra klubbar samt internationella miljöer. Likväl som vi nu är en stark resursmiljö för Tennis Initiativet – Thomas Enqvist i Sverige. Ett konkret exempel på bra internationella samarbeten är att har vi nu en spelare (Mila Berta) med i Champseedfoundation vilket är helt fantastiskt. Är väl om jag inte är fel informerad den första svenska spelaren som får det stödet från Champseedfoundation och genom Mouratoglou Academy. Det är för oss ett tecken på att vi gör ett bra arbete med våra yngre spelare som vi utvecklar på hemmaplan och sedan tar hjälp att förädla när tiden är den rätta.(Läs mer om Champseedfoundation HÄR.)

Några korta “kvittorader”

• Vi har under fyra år bidragit till att över 50 spelare fått sin start/skolning hos oss under minst en termin och därefter gått vidare till meriterade klubbar i Stockholm – och fortsatt utvecklas där. Det är exakt så vi vill att ekosystemet ska fungera då vi inte har plats för alla och mer och mer utifrån RQT Academy Program perspektiv ska vara för de spelarna som ligger längst fram i Sverige medan klubben nu kan ta över flaggan att skapa spelare som når Sverigetoppen.
• De senaste två åren (med start 2024) har spelare som fortfarande är hos oss, från 12 år och uppåt, vunnit 10 titlar i Salk Open i åldrarna 10–16 år – utöver finaler, semifinaler och kvartar – med flera olika spelare.
• Vi får återkommande feedback från regioner/förbund att man “ser” att spelarna kommer från RQT i förberedelser, efterarbete och rörelsemönster. Det är ett kvitto på ett långsiktigt arbete.
• Att en tjej som Mila kan vara bland de bästa i Europa i hög konkurrens med många andra tjejer som gör liknande satsningar, det är ett annat kvitto på att det görs mycket rätt grejer på RQT Academy Program i Upplands Väsby.

Och ja – vi har investerat mycket. Ca 25 miljoner över fem år i verksamheten med hjälp av ägare och partners (och då räknar vi inte in de träningsavgifter som föräldrar betalat). Det har varit en resa. Nu handlar nästa femårsperiod om att bli tydligare internationellt – och om att bygga ännu djupare samarbeten.

SALK-hallen – en av världens bästa vinterarenor

SALK-hallen är för mig – liksom Båstad på sommaren – en av världens finaste anläggningar för tävlingstennis. Överblick, logistik, närhet till stan, hotell, mat, gym, löparspår längs vattnet – och en organisation som är slipad.

Man gjorde ett ambitiöst “Pace”-försök ett år som höjde nivån rejält. Kanske blev det för övermäktigt att bära år efter år – men jag väljer att hissa det som gjordes. Den typen av försök behövs och ambitionen var härlig med Pim-Pim på plats från morgon till kväll under 10 dagar 2024.

En stor eloge till klubbchef Arvid Norén som var på plats i princip varje dag, styrde upp och hade en organisation som gjorde det riktigt bra. Även beslutet att inte stå på banorna under läktaren var smart: bättre flöde, snyggare helhet, bättre publikmiljö.

Fyra månader senare: vad säger SALK Open och hösten om svensk tennis?

Efter Corem Open, Elite Next Generation och JSM Race var min känsla i höstas att det fanns något i luften.

Nu, efter SALK Open, kan jag säga:
Det blåser förändringsvindar.
Det känns friskt. Utmanande. Samt det händer saker.

Människor vill bidra – kunskapsmässigt och finansiellt. Fler verkar vilja ta ansvar. Och för någon som älskar svensk tennis känns det… hoppfullt.

Stockholm Open visade upp sig igen. Grattis till KLTK, SALK och Tennis Stockholm som äger tävlingen – nu är det ordning på torpet. Jag vill också lyfta Thomas Enqvist och Rasmus Hult för jobbet med ekonomin och att man år efter år får dit ett startfält som nästan känns overkligt. Sådana plattformar är viktiga för svensk tennis – även utan svensk vinnare, men med en nordisk (när hände det senast?)

Och jag hissar William Rejchtman Vinciguerra från det jag såg under Stockholm Open och under hösten – han gör ett bra intryck och känns tydligt mognare under Thomas Högstedts vingar. Den typen av kompetens runt våra juniorer är ovärderlig. Men likväl så tror jag att det är viktigt att även han får en miljö runt sig dagligen på resor och på hemmaplan som gör att han varje vecka tar tydliga kliv spelmässigt nu när han lämnar juniorspel för seniorspel.

Vi behöver fler svenska coacher med svenska spelare, ute internationellt och hemma på våra största tävlingar. Det är drömmen. Initiativ som Tennis Initiativet – Thomas Enqvist är exakt den typen av struktur som kan hjälpa spelare i vardagen, om det paketeras rätt.

Min känsla just nu är enkel:
Det jag var väldigt “nej” till i september… känns mer som:
Vi är fanimej på gång.
Inte primärt för resultaten – utan för energin, viljan och rörelsen.

Min största besvikelse igen: våra bästa spelare är fortfarande inte på plats

Och här måste vi vara ärliga.

För fjärde stora tävlingen i rad under 2025 – och nu första tävlingen 2026 – saknas fortfarande många av våra bästa spelare.

Det är ett misslyckande.

Jag tycker fortfarande att SVTF, sportchef och förbundskaptener måste skapa ett tydligare tryck och en tydligare kultur:
Ska du vara med på landslagsaktiviteter – då spelar du de fyra stora tävlingarna. Punkt.

Ett undantag – och bara ett….

Om du tidigare vunnit, är topp i landet – och det samtidigt finns en internationell tävling som är mer utvecklande där du faktiskt kan sätta avtryck för dig själv och svensk tennis – då köper jag det.

Vi tog ett sådant beslut med Mila Berta. Hon var anmäld till SALK Open, men det gick inte att kombinera. Med facit i hand: enligt vad jag känner till så är det ingen, eller väldigt få, svenska tjejer som vunnit den här kategorin av tävlingar tidigare – hon vann en av Europas största 12-årstävlingar i Frankrike utan att tappa set. Korrekt beslut.

Men att inte spela för att åka skidor eller “vila”… det håller inte.

Och jag vill igen hissa Vega Bontin som trots småskador spelar sin klass i SALK Open igen.

Tillbakablick: tidigare krönikor. Klicka för att läsa.

• Corem Open: snart sju år utan topp 100-spelare i tävlingen. Ett dystert rekord i sikte.
• Elite Next Generation: vi måste våga förändra tävlingsformer och åldersindelning.
• Junior SM Race / JSM-slutspel: vad säger det om svensk tennis – och varför är inte de bästa på plats? 

SALK Open – förslag på förändringar (kort och konkret)

Åldersklasser: 10–12–14–16 år.
Regler: inför nätserve i alla klasser – vi har det på ITF, så följ ITF. Det kortar matcher och tränar mentalitet.
Flera klasser: tillåt spel i flera klasser för fler matcher och mer press. Begränsa till max två klasser. Inför kval.
Ranking: inför ranking från 12 år – Europa har det, varför inte Sverige?
10-årsklassen: spel på liten bana med linjer för miditennis (grön boll). Game changer. Mindre “bollandning”, mer tennis framåt och i djupled.
Play & Replay: max tre felaktiga utmaningar, sedan får du inte utmana mer. Utmanar du korrekt behåller du din utmaning. Skapar längre poäng och bättre spel.

Spelare som utmärkte sig

Elizaveta Anikina – turneringens stora utropstecken. Vinner 18-årsklassen. Som 13-åring (fyller 14 under 2026) visar hon en nivå som är en tydlig internationell “riktpunkt”.
Vera Levin – etablerar sig i toppen bland Sveriges 16-åringar. Stark insats i ITF-klassen (semi i dubbel, kvarts i singel), samt kvart i FS16.
William Kjellberg – frånvaron i J100 sticker ut. Jag hade velat se honom dominera på hemmaplan.
William Repakis – spelar sina klasser och höjer nivån för hela kullar underifrån. Viktig närvaro enligt mig. Känns som han har något på gång med tillvaron i Italien…
Emina Honic – imponerar mest på mig i nuläget utifrån driv. Tekniken har blivit bättre sedan i somras. Med hennes rörelse och känsla borde ännu mer hända med en spetsad miljö.
Vincent Berta – “guldkung”: vinner singel och dubbel utan att ens spela på max. Ett starkt tecken.
Lova Aronsson – vinner finalen mot Vega Bontin i tre set. Viktigt kvitto och en stark inspiration.
Alexander Braar – i mina ögon högst potential bland de yngre U12 just nu.
Josephine Silfverschiöld – vinner singel och dubbel. Kul att se att både hon och Mila är med i Europas topp i sin ålder – det kan dra med fler.

Noterat från sidan av

1. Fler jobbar hårdare. Göteborg känns spännande. Kungsbacka TK gör flera saker rätt. Ystad är alltid på plats. Carl Bagger (Ystad) spelar 14 ett år upp – spännande att följa. Tjejerna från Helsingborg med Heikki inte på topp denna tävling men alltid kul att se hur dem jobbar och utvecklas och alltid stort sportsmanship från dem.
2. För få profilstarka coacher i början av veckan. När 16-klassen startar på annandagen saknas många. Det är svårt att förstå – jobbar man med elit så är man på plats och följer sina spelare. Saknade en del där….
3. Fysiken saknas. Nästan inga fystränare syns, förutom Johan Widenmark. Det säger mycket och att vi inte riktigt förstått vikten av att jobba med integrerad fysik i närhet till tennisträningar och matcher. Vi fortsätter utveckla samarbeten där både nationellt och internationellt.
4. Daniel Berta. Jag förstår inte varför fler inte tar kontakt för att lära av hans filosofi och track record. Han är där från tidig morgon till sen kväll och följer spelare, samtidigt som “hans” Mila vinner stort i Frankrike med Anna på plats. En av Sveriges bästa tränare gällande slagteknik och spelstrategi. Ligger bakom många av våra internationellt gångbara spelare i olika åldrar…
5. Jonas Svensson (SVTF). Många klagar på förbundet – men få förstår arbetsbelastningen. Jonas har jobbat sedan 2007 och är kvar – det säger allt. En eldsjäl som vågar tänka nytt. Är intresserad, involverar sig i spelarnas utveckling m.m.

Avslutning – optimism inför 2026

Svensk junior tennis känns som att den börjar utvecklas snabbare. SALK satsar och driver. Helsingborg fortsätter producera med små medel. Göteborg rör på sig. Det finns ett annat “tryck” i luften.

Vill trycka lite på varför jag tycker Göteborg rör på sig mer och mer och varför jag tror det är viktigt att dem får till en spetsig miljö framledes för att säkerställa spelarna får chansen att nå full potential:

Spelare som Knut Andersch, Emil Curovic, Erik Ljungren m.fl känns spännande – alla var förra året i absolut topp i sin ålder. Men spelare som jag känner kanske inte har det upplägg som krävs dagligen för att ta sin tennis till en internationell nivå. Vi hjälper just nu till med Emil Curovic och det är tydligt att hjälpen mottages på ett fin och tacksamt vis. Vi gör det gärna med fler spelare från Göteborg vid behov.

Påvelund har varit hos oss och tittat på hur vi gjort och försöker skapa en vassare miljö själva för utvalda spelare – positivt!

Magnus Gustavsson, Lars Jönsson känns aktiva. Man ser dem runt tävlingarna och de har ju erfarenheten om vad som verkligen krävs då båda varit toppspelare i världen – med extra tyngdpunkt på Magnus då kanske…

Man har faciliteter och kunskap och det känns även som det finns eldsjälar som behöver slå sin kunskap ihop på Bästkusten, så kan det lyfta ännu mer framledes.

Summeringen från mig på sidlinjen är, utan att veta för mycket, spelare kommer fram och det känns spännande och man vill ta kliv med spetsigare utvecklingsmiljöer och det skall bli kul att se hur det ter sig. Tex är ju Nellie Taraba Wallberg, Caijsa Hennemann och Ludvig Hede från Göteborg, men all tre är just nu i Stockholm. Precis som Måns Dahlberg före hans tid på college.Där kan man fundera på varför… Poängen är att jag tror det finns mer potential därnere att höja nivån för spelarutveckling ytterligare och det känns också som viljan finns…

Den avgörande biten som verkar vara på väg: finansiella resurser.
Det ska bli spännande att följa hur det paketeras under våren – och om det går till saker som direkt hjälper spelarnas vardag.

Vad jag vill se till påsk, när alla samlas igen

• Att de bästa spelarna är på plats – med undantagen som beskrivits.
• Att fler klubbar anställer fystränare eller skapar tydligare fysiska upplägg.
• Att vi fortsätter ställa högre krav – på oss själva, våra spelare och vårt förbund.
• Att våra mest meriterade tränare som har den internationella kunskapen jobbar ännu mer med svenska unga spelare och är med ute på våra fyra största tävlingar. Det skulle skapa ännu mer tryck och mer utveckling i svensk juniortennis.

Hör av er om ni vill diskutera någon del av krönikan eller svensk tennis i stort. Kommentarsfältet finns också.

Tack för ordet – vi hörs igen efter Junior-SM i Göteborg 2026.