Reflektioner från Elite Hotels Next Gen-finalen – och några saker vi verkligen måste förändra

KRÖNIKA. Från tävlingsformer till åldersindelning – om vi vill ha spelare som är bäst när det gäller, måste vi våga tänka om.

Det finns tävlingar och så finns det tävlingar som betyder något. Elite Hotels Next Gen Sverigefinalen är utan tvekan en av dem. Ett årligt sammanflöde av Sveriges bästa juniorer i åldrarna 11, 13 och 15. En spegling av vad vi har på väg upp, vad vi fångar upp – och vad vi riskerar att missa.

Två spelare stack ut för mig i år:

Vega Bontin gör verkligen en satsning som tilltalar mig. Har följt henne sedan sommaren 2022 när jag såg henne använda sin pappa Petters fina material som jag tycker utvecklar spelare på ett fint sätt. Eloge till House of Bontin som satsar friskt och vågar gå all in med sina grejer – dvs vågar tänka nytt. Samma med Vega som jag helt ärligt inte tycker är någon supertalang och det skriver jag i positiv mening. Men varje gång jag ser henne har hon gått framåt och hon har en fantastisk passion för sporten. Enda orosmolnet – hon spelade skadad, och det ogillar jag skarpt när man är under 15 år. Över 15 år så kommer det tyvärr lite skador och det blir en del av satsningen – du måste ligga på gränsen. Hon kommer från Lag-EM där hon deltog ett år ung och är med i laget som spelar Sverige till sitt första Lag-VM på mycket länge på tjejsidan. Går in och spelar sin egen klass som hon vinner enkelt – där hon lätt skulle kunna ha duckat och skyllt på skada. Det är sådant som till slut bygger den karaktär man behöver för att nå sin fulla potential.

Mila Berta sticker ut som alltid. Helt komplett som spelare och är hon beredd att göra det hårda jobbet över tid kommer vi få se en ny svensk världsstjärna där. Men återigen – det krävs att hon själv förstår och är beredd att ta ut sig och underkasta sig livet som tennisspelare. Hennes föräldrar var fantastiska spelare men handen på hjärtat från min sida – ingen av dem var riktigt beredd på det till slut och jag har full respekt för det när man ser vilken resa de gjort med sina två barn som familj – och då inte som tennisspelande barn. Hårda krav men med så mycket kärlek där man gör mycket annat än bara fokuserar på tennis hela tiden.

Så två tjejer sticker ut denna tävling – varav en från oss. För övrigt så är det fantastiskt kul att se våra andra spelare och jag tar mig friheten att hylla dem lite då de alla sticker ut på olika sätt gentemot andra spelare och då gällande deras klart skarpare utvecklingskurvor. Är det inte intressant eller för mycket hemmaskryt – hoppa över den delen kanske…

William Silvstedt Warholm: Var inte nära slutspel 2023 när han var 13 år och kämpade med 10 spelare i Stockholm. Han är den av våra som tränar minst då vi lägger rimlig mängd på honom – vi vill invänta kroppen och tålighet i träning. Att ta sig till Sverigefinalen och nu komma på plats 9 ska han vara stolt över – ihop med hur han visar passion för sporten med sin vilja att träna och bli bättre. Fortsätta mogna både på och utanför banan är nr 1 för William fortfarande – det vet han om. Får inte bli för mycket bebis på banan och gnäll på den ena eller andra missen.

Maximus Demburg: Var kanske närmare slutspel än William då han är vassare på grus men har tidigare aldrig varit längre fram än kvartsfinal i Region Stockholm. Kommer nu hit och är fjärdeseedad i slutspelet och har gått om många i sin ålder under de senaste två åren – på för oss ett anmärkningsvärt sätt. Det sticker ut för oss. Maximus jobbar med sitt temperament – och man kan fundera vem han fått det ifrån…

Nicole Saidizand: Förlorade för två år sedan mot samma motståndare hon nu mötte i kvartsfinal i två raka set. Nu släppte hon väl 1 eller 2 game. Nicole har gjort en enorm resa under två år som människa och även som spelare. Älskar att se Nicole spela och utvecklas. Denna helg fick hon inte till det mot en härligt taktiskt bra spelande Emina Honic.

Vincent Berta: Tog sig till Sverigefinal för två år sedan och lyckades då komma på plats 9. Nu går han in och är seedad som nr 1 och är fortfarande för mig en av de spelare i Sverige som jag ser som mest talangfull. Vincent har exploderat senaste 1,5 åren efter att tidigare mest vara i hallen för att hänga och ha kul. En spelare vi som program har lärt oss mycket av – dvs låt barnet mogna och anpassa en del utefter vad som är lämpligt just nu för honom. Kraven har varit höga då Vincent kommer från en tennisfamilj men man har ändå inte stöpt i samma form. Så kul att se hur Vincent nu i mina ögon gör en fantastisk resa med sin tennis och fysträning. Föll i finalen men i mina ögon mest på eget krokben. Blev lite för stressat i början av finalen då det var den första stora finalen för honom i sådana sammanhang. Vi får gratulera Vincent Ihrmark som fick vinna den – även om den viktiga matchen under våren dem emellan haft motsatt utgång.

Eloge till SVTF som hela tiden utvecklar sitt arrangemang. Jonas Elmblad, som gjort så mycket bra för olika tävlingar som varit rätt trötta, tar varje år nya initiativ. Att i år spela finalerna i samband med invigningen är ett mycket snyggt grepp.

Låt oss dock utveckla det:

• Spela alla finaler under söndagen på Stadion.
• Ta bort 15-årsklasserna – de har växt ur tiden.
• Inför en 9-årsklass där varje region kommer med ett lag på tre killar och tre tjejer som spelar lagmatcher i singel med grön boll.
• Lägg in dubbelklass i 13-årsklassen – som man gör bland 15-åringarna.

Ta ut 9-åringarna genom fyra träffar under året i regionerna där man kommit överens om att tekniska färdigheter och rätt typ av beteende är 70% av uttagningen, och 30% är resultaten på dessa träffar.

Så många ringar på vattnet-effekter av det beslutet skulle vi se:

• Mer teknikträning i tidig ålder
• Man spelar med grön boll längre
• Inga spelare under 9 år kan delta
• Kanske gör varje region en egen variant med orange boll
• Beteenden kommer att slipas till i tidig ålder
• Talanger kommer se att man kan komma till Båstad med kompisar och spela finaler i lag
• Vad säger RF om detta? Ska vi verkligen bry oss – om vi vill hänga med internationellt?

Tankar om detta är såklart kul – ordet är fritt i kommentarsfältet här nedan!

15-åringarna då? Ja, det finns mycket att spela som 15-åring. De bästa bör ha en annan tävlingsplan – ITF, sommartour. De som inte gör det fokuserar på JSM Race 16.

När man ändå är igång – jag älskar räkningen. Man hör att det inte är rättvist, att det blir press. ”No add” etc. Så bra för beslutsfattande på banan, varje poäng blir viktigare. Inför detta på alla tävlingar i Sverige från och med 1/1 2026:

Först till 4, bäst av 5 set, tiebreak vid 3–3. Matcherna tar ungefär lika lång tid men varje poäng räknas mer. Vill vi ibland ha längre matcher? Då kanske bäst av sju.

Avslutar igen med frågan: vad är målet? Ska vi få fram spelare – eller ska vi fortsätta hoppas att våra spelare som får wild cards två gånger om året ska få sitt lyft just de veckorna? Eller ska vi försöka skapa något från grunden? Vi måste våga förändra. Det är inte mitt beslut, men du måste våga för att vinna – den skickar jag med till SVTF och andra som tar besluten.

Eloge igen till Båstad Tennis Center – en fantastisk anläggning. Men om vi ska främja fysiken i svensk tennis, kan inte Båstad Tennis Center faktiskt upplåta gymmet till spelarna under Corem Open, Elite Next Gen-finalen samt JSM Race-finalen? Så får vi se hur många som använder det till att bygga sin kropp ordentligt – så vi slipper höra om stressfrakturer, rygg- och axelskador. Ett fint signalvärde.

I’m back after JSM Race-slutspelet.