KRÖNIKA. Debatten om Christer Gardells erbjudande till svensk tennis har blivit en vattendelare som handlar om ledarskap, pengar, ansvar och förmågan att utveckla en idrott som länge haft svårt att hävda sig internationellt.
Frej Johnson är klubbchef i Spårvägens TK. 20 års erfarenhet av idrottsbranschen i föreningar, privat sektor och events varav 10 år med helhetsansvar för verksamheter.
Svensk tennis har en stark bredd och en stor rörelse på klubbnivå. Många föreningar driver värdefulla samhällsprojekt och skapar glädje för tusentals spelare. Samtidigt har Sverige förlorat sin position internationellt. Få spelare tar sig till elitnivå, och de allra flesta klubbar saknar metoder, möjligheter och kompetens att utveckla spelare mot världselit.
Gardells löfte om 100 miljoner kronor är ett försök att förändra den bilden. Man vill se tydligare krav, mer professionella miljöer och bättre resultat. Förslaget väcker engagemang eftersom det också innebär att förbundets ledning måste bytas ut vilket har skapat en principiell konflikt: hur mycket inflytande ska en finansiär kunna få över en demokratisk rörelse?
Frågan kommer sannolikt att avgöras på Svenska Tennisförbundets årsmöte. Formellt är det en demokratisk process, men ekonomiska löften påverkar självklart klimatet. Klubbarnas röster väger tungt, och valet står mellan att försvara nuvarande ordning eller att öppna för ett mer styrt och resultatinriktat system.
Samtidigt som det är enkelt att säga att föreningsidrott eller styrelseplatser inte ska kunna köpas, är det väldigt dyrt för tennisen om den nuvarande styrelsen skulle sitta kvar. Man kan också som ett tankeexperiment ställa sig frågan, hade tennisen accepterat erbjudandet om ny ledning och riktning utan pengarna? Hur det praktiska förslaget ser ut, återstår att se. Klubbarna har fortfarande inte tagit del av förnyelseförslaget, men det kommer nu i november.
Goda förslag till förbättringar har funnits länge men processerna i förbundet har gått långsamt vilket bidragit till frustration hos klubbarna. Här hade ekonomiska bidrag kunnat haft effekt. Ett ekonomiskt starkare förbund hade kunnat driva frågor både tydligare och snabbare.
Näringslivets intresse är välkommet och kapital ger kraft. Det är ett modigt förslag av initiativtagarna som kräver starkt engagemang, och en ny styrelse skulle sannolikt granskas hårt i deras arbete. Svensk tennis behöver höja sin ribba och bättre resurser hjälper. Men alla som jobbat med idrott vet att det är ingen rak och enkel väg.
Man bör inte sitta still i en gammal modell om den inte fungerar. Juel Mokyr, Philippe Aghion och Peter Howitt tilldelades 2025 års ekonomipris till Nobels minne för sin teori om ”Kreativ Förstörelse”. Det syftar på hur gamla strukturer måste ge plats för nya för att utvecklingen ska gå framåt för att generera tillväxt.
En tanke för tennisen och kanske hela svenska idrottsrörelsen just nu.
Alla åsikter och ställningstaganden som framförs i krönikorna är skribenternas egna. Fler krönikor finns här. Trevlig läsning!
4 svar till ”Kapital, kultur och ansvar i svensk tennis”
-
Mycket intressant krönika, Frej. I många år har det Inom bland annat hockey och fotboll varit vanligt förekommande att pennigstarka personer valts in i styrelser då de garanterat stor ekonomisk uppbackning. Även om de inte krävt att den sittande styrelsen ska avgå har effekten varit densamma som den nu kan bli inom tennisen.
-
Det är ganska mkt som är oklart med detta utspel. Är det verkligen den sittande styrelsen som misslyckats, som bara haft sina platser i ett par år i snitt? Är inte styrelser under 20-25 år lika skyldiga? Och om en ny styrelse tillsätts i april, pengarna kommer in och sen hackar det ändå… Om styrelsen på årsmötet året efter, 2027, röstar in nya/gamla namn. Stryps pengatillförseln då?
Sen kan man väl diskutera drivet från det centrala kansliet, under 2000-talet (För problemen är sannerligen inget nytt)? Eller kanske oförmågan att entusiasmera eller inspirera klubbarna där jobbet egentligen görs eller borde göras och iaf en gång gjordes…
Kanske är det skillnad men Svensk Tennis storhetstid uppstod inte ur resurser och inte från en stark ekonomisk bas. Det var massa människors enorma villkorslösa kärlek till sporten som på bred front pressade fram en elit ur en stor bredd.
Hade pengar gjort stor skillnad under de senaste 20-25 åren? Kommer de göra det närmsta 5 eller 10? De spelare som Sverige har och har haft efter Söderling, som var den senaste stora stjärnan, hade deras karriärer blivit bättre med starkare förbundsfinansiering? Kanske inte då de tagit sig fram i en ganska klen konkurrens på hemmaplan.
-
Jag vill i alla fall nte höra ett enda ord till om att det är viktigt med fler internationella tävlingar (på seniornivå) så länge kvalen inte är fulla i de tävlingar som finns.
Svaret från landslagschefen på tennis.se ang Näsbypark är märkligt undflyende och pinsamt. Just det faktum att det är höstlov borde betyda att ett minst ett 10-tal hungriga tonåringar bara i Stockholmsområdet borde ”hänga på låset”. Och kritik bör även riktas mot tränare till dessa spelare som inte pushar dem till att signa in.
-
Ja att det är höstlov är en spännande förklaring. Däremot kan man fundera över vilka fler som är på en relevant nivå för att signa in…?
-
SENASTE KRÖNIKORNA PÅ BASLINJEN:
Lämna ett svar