KRÖNIKA. För ett år sedan skrev Magnus Ennerberg om ”Älskade Stockholm Open”. Med turneringen i startgroparna vill jag fortsätta hyllningen, men också påminna om något ännu viktigare – mötesplatsen ute i klubbarna.
Av: Linda Jansson
Alla åsikter och ställningstaganden som framförs i krönikorna är skribenternas egna. Fler krönikor finns här. Trevlig läsning!
Mitt liv pendlar mellan Stockholm och Åland, och mina tankar gör ofta samma resa. På Åland, med knappt 30 000 invånare, har jag fått se vilken kraft en mötesplats kan ha på en mindre ort. Fotbollslaget Åland United, som imorgon kan säkra bronsplatsen i den finska ligan, är en samlande punkt för många på ön. På Wiklöf Holding Arena tränar unga talanger sida vid sida med landslagsspelare, och på läktaren under matcherna möts grannar, vänner, inbitna supportrar och familjer. I kön till mjölken i butiken kan man höra diskussioner om helgens taktiska byten, lika engagerat som man pratar om vädret. Vid flera tillfällen har människor valt att hedra en bortgången supporter med en gåva till klubben. Åland United är gemenskap, identitet och stolthet i sin renaste form.
Samma känsla infinner sig under Stockholm Open. När tävlingen nu arrangeras för 56:e gången förvandlas huvudstaden till en mötesplats för tennisälskare. Vecka 42 håller man så fri som möjligt från andra aktiviteter och fokuserar helt på händelserna i Kungliga Tennishallen. Vi ledare samlas för utbildningar, avstämningar och erfarenhetsutbyte. Spelare, från de allra yngsta till veteranerna, inspireras och motiveras av eliten.
Mellan banorna stöter man på gamla bekanta från tävlingar och klubbar i hela Norden. Och mina åländska tenniskompisar gör som de gjort i över 20 år. Dom tar färjan över för att se matcher i Kungliga, känna tennistillhörigheten i ett annat format och få lite storstadspuls. De bästa stockholmsjuniorerna får känna på nivån när de tränar med ATP-spelarna, och bollkallarna- och kajsorna får vistas nära stjärnorna och hoppas fylla sina autografblock. Om passionen för tennisen inte redan väckts, så gör den garanterat det under en sådan här vecka.
Många stockholmsklubbar passar på att erbjuda sina medlemmar en klubbkväll under turneringen. Och efter denna vecka återvänder vi till vardagen i våra hallar, högst troligen med en känsla av att vi kan göra tennisen lite bättre, dag för dag.
Häromdagen pratade jag med Renée Lindberg i Smedslätten, som berättade om en kommande pizzakväll för klubbens yngsta, där drygt 80 av 110 barn var anmälda. 80! Det säger något om styrkan i en förening.
Ett annat gott exempel kommer från Saltsjöbadens Lawntennisklubb, där man nyligen infört mobilförbud i hallen. Ett enkelt men klokt steg för att skapa gemenskap och möten på riktigt. I stället för att drunkna i apputbudet vill klubben att juniorerna ska läsa, spela brädspel och umgås på riktigt vid sidan av själva träningen. Små saker som bygger klubbkänsla, och stora värden på sikt.
Mina tankar vandrar vidare till vad som skulle vara möjligt om vi inom tennisen lyckas engagera våra medlemmar ännu mer. Gott ledarskap i samklang med medlemsengagemang är två faktorer som kan ta klubblivet till nya nivåer. Eller som John F. Kennedy uttryckte det i sitt installationstal 1961:
“Ask not what your country can do for you – ask what you can do for your country.”
Vi ses på Kungliga nästa vecka!
2 svar till ”Där banor och människor möts”
-
Fina ord med flera viktiga och intressanta reflektioner. Tyvärr måste vi nog samtidigt konstatera att såväl ATP tävlingen i Stockholm som den i Båstad (som i folkmun och i innersta tenniskretsar heter ngt annat än de fåniga sponsorkonstruktioner man förslavats under) ömsat skinn rejält de senaste åren? De har blivit gravt kommersialiserade, dyra och vänder sig till en helt annan publik än den vanliga tennisfamiljen. Men inte så konstigt, samtidigt som det kan vara farligt. Turneringarna har ju heller inte något med Svensk Tennis att göra utan drivs på andra premisser.
Mötesplatsen Båstad och Stockholm var någonting helt annat för 25 år sedan. Utveckling är ostoppbar men går att påverka. Om man vill, men vill man?
Det har pratats mycket ”samarbete” i Svensk Tennis på sistone och behov av att optimera resurserna men proffstävlingarna med finansiella muskler och kontakter är inte bjudna eller intresserade av att vara med?
-
Viktigt att komma ihåg är att Stockholm Open/BNP Paribas Nordic Open ägs av Tennis Stockholm, KLTK och SALK. Så där går ev överskott tillbaka till de här tre aktörerna, vilka i allra högsta grad har med svensk tennis att göra.
Att SvTF inte äger någon proffstävling är nog dock en av svensk tennis största svagheter av alla.
Skulle vara intressant att höra mer om hur du tänker man skulle kunna påverka utvecklingen?
-
SENASTE KRÖNIKORNA FRÅN LINDA JANSSON:
Lämna ett svar