KRÖNIKA. Nordiskt ljus, champagne och legender på scen – minnena från Mariehamns tennissomrar lever kvar, liksom frågorna om hur sporten bäst ska spelas, visas och utvecklas. Från McEnroes frustration över midnattssolen till dagens diskussioner om spelschemat i Grand Slam-turneringar – det handlar i grunden om samma sak: vem som får scenen när ljuset är som vackrast.
Av: Linda Jansson.
Omslagsbilden visar Yannick Noah och Malin Ringbom i den åländska skrägården
Kvällen börjar ta fart i Mariehamn. Turistsäsongen är här, och det märks genom att uteserveringarna fylls, sorlet stiger och staden vaknar till liv på riktigt. En middag väntar mitt i centrum, och kanske tar vi oss sedan vidare till Arkipelag. ”Arken”, som vi kallar det, är stans största hotell och nattklubb. Ett ställe med mycket historia och minnesvärda ögonblick hos den åländska befolkningen och faktiskt även hos några av våra tennislegender.
I slutet av 1990-talet och början av 2000-talet var just ”Arken” navet för några av tennisvärldens manliga ikoner under en sommarvecka när skymningsljuset håller i sig hela natten. John McEnroe, Björn Borg, Mats Wilander, Henri Leconte, Yannick Noah med flera samlades här under tävlingen ITF Senior Tour. Mariehamn förvandlades från en sjöfartsstad till tennisstad under en knapp vecka.
Spelarna bodde på ”Arken”, och anekdoterna från dessa dagar flög lika fritt som de gula tennisbollarna. Det berättas att stadens lager av ”Gula Änkan”, den klassiska champagnen, tog slut varje år, trots att krögarna beställde mer för vart år. Efter matcherna tog ålänningarna ut spelarna i den åländska skärgården, där dom fick sola på röda granitklippor och njuta av den nordiska sommaren.
Ett klassiskt ögonblick var när Noah gick upp på scenen i Arkens nattklubb och körde covers och några av sina egna låtar. Plötsligt dök Carola upp och gjorde honom sällskap på scenen. Resultatet? En improviserad och oförglömlig mix av reggae, pop och schlager som öborna talade om länge. Men alla var inte lika förtjusta i det nordiska sommarlivet. McEnroe, hetlevrad som alltid, lär ha muttrat att ljudnivån utanför hotellet var värre än i New York och att han inte kunde sova på grund av ”this f-ing nordic light”. Just den kommentaren skulle visa sig få ett oväntat efterspel.
Nu är det dags att spela in McEnroes kombattant, Björn Borg i denna text. Vid ett samtal mellan arrangören och Sveriges främste idrottsman genom tiderna, om vilken inriktning Alandia Top Show borde ta i framtiden, var Borg tydlig:
– Det är damtennis ni ska satsa på.
Och så blev det. Några år senare övergick den åländska tennisveckan till WTA Tour.
Namnet på den nya WTA-tävlingen var självklar: Nordic Light Open. Ett namn som både hedrade McEnroes frustrerade utrop samt fångade den magi som präglar våra nordiska sommarnätter.
Nordic Light Open spelades utomhus mellan 2002 och 2008, först i Esbo utanför Helsingfors och senare i Stockholm. Därefter såldes WTA-licensen till Nordea Open som börjar nu på måndag i Båstad. Så denna viktiga satsning lever glädjande nog kvar på nordisk mark.
På tal om WTA-touren så hettade debatten till under Franska Öppna när spelschemat kom under lupp. Kvällsmatcherna på huvudbanorna gick uteslutande till herrarna. Amélie Mauresmo, Tournament Director, förklarade att det helt enkelt handlade om matchernas längd, herrarna spelar ”bäst av fem set” och fyller ut kvällarna bättre. Damernas ”bäst av tre set” riskerar att göra kvällen för kort ur ett publikperspektiv. Amazon Prime, som sitter på TV-rättigheterna, tillåter bara en kvällsmatch per dag.
Mauresmo försäkrade att det inte handlade om att kvinnliga spelare är ”mindre värda”. Men frågan skaver ändå lite. För om det nu handlar om tv-avtal…varför har man då inte förhandlat fram ett bättre ett? US Open och Australian Open har lyckats få in både dam- och herrmatcher i kvällspassen. Det går ju, om man vill och det är viktigt.
Wimbledon då? Där kör man dagpass utan specifika kvällssessioner. Det jag hittills sett av spelschemat är att man blandar dam- och herrmatcher som om det vore en välfylld picknickkorg på Henman Hill…lite jordgubbar här, lite champagne där, och ett par scones. Allt i sann brittisk ordning: elegant, charmigt och med risk för regn.
Själv sitter jag på en uteservering med ett glas ”Gula Änkan”, blickar ut över ett spegelklart hav och funderar på om Fridolina Rolfö hinner bli spelklar under EM. Sonen står nämligen i ett dilemma om det ska det stå ”Isak” eller ”Rolfö” på nya landslagströjan.
Alla åsikter och ställningstaganden som framförs i krönikorna är skribenternas egna. Fler krönikor finns här. Trevlig läsning!
SENASTE KRÖNIKORNA PÅ BASLINJEN:
