Blev av en svensk DC-spelare rekommenderad att läsa boken Elon Musk, av Walter Isaacson. Spaning från boken – oavsett vad man ger sig in i för område krävs det hårt arbete för att nå världstoppen. Vill du bygga en revolutionerande mobiltelefon, skapa världens bästa musiktjänst, skapa en tennisverksamhet i världsklass, bli världens bästa tränare eller sätta en människa på Mars – vad du än vill göra, vill du göra det bäst i världen behöver du jobba hårt.
Jag tycker att jag jobbar hårt i perioder. Jag lägger ner mycket tid på Baslinjen och har i flera perioder lagt ner oändligt mycket tid och energi i mina tränargärningar. Men jämför det med vad Musk gjort när han byggt sina bolag…då är det inte mycket att hänga i granen.
Vad som var väldigt tydligt var hur nära kärnverksamheten Elon ständigt varit i sina företag. Inte en företagsledare som suttit på ett kontor och styrt därifrån utan konstant varit nere på golvet. Finns det en risk att många ledare inom svenska tennisföreningar idag tar för många steg bort från kärnverksamheten? Musk var extremt delaktig i varje liten detalj som röde Tesla-bilarna. Han var både intresserad av det och såg ett stort värde i att ständigt effektivisera processerna, därav var han väldigt delaktig i hur produktionen gick till och hur bilarna utformades.
”En chef över utvecklingen av mjukvara var tvungen att tillbringa minst 20 procent av sin tid till att programmera. Ansvariga för soltak måste ägna en stor del av sin tid åt installationer på taken.”
I tennisspråk skulle det innebära att de som jobbar med tennis bör ägna 20% av sin tid åt tennisträning? Finns det en risk att klubbchefer och kanske även sportchefer idag inte har full förståelse för verksamheterna när man inte är på banan särskilt mycket längre? Jag vet att många är det, men vet också att många inte är det.
En annan mycket intressant grej jag tar med mig från boken är Musk’s oerhörda tro på att alltid ha ett namn som ansvarig för allt. Någon måste stå som ansvarig. Inte en del av ett företag, inte en grupp, inte en organisation. Ett namn. Det tror jag på, det tror jag är bra.
Linus på baslinjen podcast fyller på fredag fem år! Fem år sedan jag och Sigge Mladenovic sågs i MIK för att spela in det första avsnittet. Jag visste inte då vad det skulle leda till och Sigge desto mindre. Jag känner en oerhörd tacksamhet för att ni har följt resan, lyssnar och kommer med feedback. Det hade inte varit möjligt utan er lyssnare och desto mindre möjligt utan alla fantastiska gäster som delat med sig av sina tankar och erfarenheter. De senaste 1,5 åren år jag också rikta ett stort tack till Zenniz som gjort det möjligt att fortsätta resan framåt.
Jag har under de här fem åren haft intentionen att göra om podden. Efter 100 avsnitt testade jag lite nya grepp, men föll ganska snabbt tillbaka i gamla hjulspår. Jag har testat några nya segment emellanåt. Några har fått vara kvar, några har bytts ut. När jag i början av det här året insåg att det skulle vara femårsjubileum i maj bestämde jag mig snabbt att det var en bra brytpunkt för att verkligen göra om podden. Göra avsnitten kortare, smalare och fokusera på specifika ämnen mer än personer. Verkligen grotta ner oss i ett ämne per avsnitt. Det bestämde jag mig för. Och det har jag bestämt mig för, det är tanken. Kortare avsnitt specifikt om ett eller två ämnen per gång. Men, det kommer inte alltid bli så. Vissa avsnitt kommer säkert se ut som de alltid gjort. Men, låt oss i alla fall säga att det är ambitionen. Den här veckan blir ett steg åt det hållet. När Petri Kajonius gästar podden i ett avsnitt där även Kristian Persson är med i en roll där han dubblerar som gäst och programledare ihop med mig. Ett avsnitt som jag själv får säga är ett av de mest intressanta jag spelat in där temat är personlighetsforskkning. Hur mycket av våra personligheter har med genetik att göra och hur mycket påverkar miljön? Kan man ändra en personlighet? Så många lärdomar och saker som fick en att fundera. Tips – sprid det till många ni känner för det här avsnittet har inte bara tennisfolk glädje av. Det känns som ett bra avsnitt att fira fem år med – hoppas ni håller med.
Veckans order of play
Måndag:
Linus veckobrev here to stay.
Tisdag:
Många av världens bästa 11- och 12:åringar samlades i Aten för att göra upp i IMG Future Stars Tournament i april. Tre svenska flickjuniorer var inbjudna att delta – vi har pratat med en coach för respektive spelare för att höra vilka spaningar och lärdomar de tar med sig från veckan i Grekland.
Onsdag:
Kelvin Walltin och Fredrika Runström vann JSM för 18-åringar vid påsk. Svenska Mästare som sistaårsjuniorer! Hur går deras satsningar vidare nu? Hur ska de göra för att inte de här SM-gulden ska bli höjdpunkten när de ser tillbaka på sina karriärer?
Torsdag:
På torsdag skeppar vi ut ”Veckans tips & spaningar”. Givetvis svårt att matcha tjejerna som levererade fantastiska tips under temaveckorna, men jag ska göra mitt bästa
Fredag:
Som beskrivet ovan, podden fyller fem år och gör det med Kristian Persson och Petri Kajonius med ämnet personlighetsforskning!
Lördag:
Krönikör på lördag är Linda Jansson, vilket vi givetvis är superglada över! Linda har ett viktigt ämne som hon ett tag funderat att skriva om och nu också gjort.
Söndag:
Vilodag
SENASTE VECKOBREVEN PÅ BASLINJEN:
- Linus veckobrev 11 maj: Några tankar efter en väldigt märklig vår i svensk tennis
- Linus veckobrev 25 april: Förlorare – svensk tennis
- Linus veckobrev 4 april: “En splittrad valberedning föreslår en kandidat – trots att det finns två: vad händer egentligen i svensk tennis?”
- Speak now – or forever hold your peace
- Linus veckobrev 23 februari: Tillbaka till handslaget
