21 januari, 2025

Kampen mot topp 100: Filip Bergevis plan för att fortsätta framåt och uppåt

Redaktion

Filip Bergevi nådde i fjol sin högsta ranking någonsin när han i november låg 116 i världen i dubbel. Han vann sitt livs två största titlar, bytte dubbelpartner, vann Elitserien för sjunde gången och var med och slog Indien i Davis Cup. När han nu ska ta sig in på topp 100, vad krävs då?

Av: Linus Eriksson

Filip, kan du sammanfatta ditt 2024?

– Jag spelade väldigt mycket. 36 tävlingar, 2 Davis cup-veckor plus klubbmatcher i Sverige, Danmark, Tyskland, Italien och Frankrike. Jag spelade hur mycket tennis som helst förra året, så det finns många delar att ta av när du ber mig sammanfatta året. Men överlag gick det helt okej, Jag klättrade 30-40 platser och slutade året rankad 124. Jag fick med mig två challenger 125-titlar som är de största turneringarna jag vunnit i karriären och fick vara med och slå Indien på hemmaplan i DC. Det fanns många höjdpunkter förra året, men mitt mål var att nå topp 100 vilket jag inte riktigt nådde, så därav ger jag det inte 10 av 10 i betyg.

Varför valde du att spela så många både tävlingar men även klubbmatcher?

– För att verkligen ge sig själv en bra chans att klättra uppåt på rankingen måste du spela åtminstone 30 veckor per år. Jag ligger rankad runt 120 och kommer inte in i ATP-tävlingarna än så därför krävs det många bra resultat för mig för att det ska hända något. Klubbmatcherna spelar jag dels för att få in extra pengar, dels för att jag tycker det är så jäkla kul att spela lagtennis i de länderna.

Varför tror du det är så extremt få svenska spelare som fått ihop fulla spelscheman de senaste åren på proffstouren?

– Jag tycker det är synd att inte fler lyckas tävla ordentligt. Kanske ligger det ekonomiska skäl bakom? Tennistouren funkar så att du måste spela många veckor för att bli bra och kunna ta nästa steg. Lägger man inte de veckorna på att tävla och resa så ger man inte sig själv chansen. Men jag vet inte varför inte fler svenska spelare är ute och kör på touren. På det temat är det såklart synd att vi inte har fler tävlingar i norden – det hade lyft antalet tävlingar de svenska och nordiska spelarna fått ihop om det funnits fler futures i Danmark, Norge, Sverige.

Rent ekonomiskt, hur nära är du att gå runt på att enbart spela på touren nu?

– När du kommer in i och kan spela ATP-tävlingar funkar det ekonomiskt. Förlorar du förstarundor är det ju fortfarande minusveckor och man vet aldrig hur bra du kommer göra ifrån dig vecka för vecka. Rent krasst kan man säga att när du är rankad 80-90 så närmar du dig också spel i Grand Slam.

Rent spelmässigt, vad har saknats för att nå topp 100?

– Jämnheten. Att lyckas spela bra i många tävlingar. Jag och Mick Veldheer hade en hög högstanivå men lyckades inte hålla den vecka in och ut. Det fanns toppveckor men också många första- och andraomgångsförluster. Du måste ha ett record med semifinaler och finaler för att ta nästa steg.

Och hur blir man så jämn? Hur tränar man upp en jämnhet?

– Jag tror du måste hitta dina system – hitta det du är bra på och genomföra det varje match. Se det som en process och vara strategisk med vad du vill genomföra i varje enskild match och se det som en process. Du behöver vara strategisk och smart med vad du jobbar på, inte gå ut och se det som en slump ifall du spelar bra eller dåligt.

Vad utvecklade du i ditt spel under fjolåret?

– Jag skulle säga att jag blev ganska mycket bättre på nät och på att städa undan volleys. Där känner jag mig mer bekväm nu. Men även det har varit en långsam process – i slutet av året hade jag det lite kämpigt med att hålla min kropp hel, den tog en del stryk förra året.

2024 var första året du inte spelade en enda singelmatch i någon tävling. Saknar du singelspelet?

– Jag får spela lite singel i klubbmatcherna och tycker det är väldigt kul att spela singel, men min kropp är inte tillräckligt bra för att göra det regelbundet varje vecka. Jag tycker i och för sig att jag håller en okej nivå i singel med och saknar det absolut, men jag är inte redo för en singelcomeback än.

Förra första challengertitel kom i Portugal och den andra i Helsingfors i Finland. Där slog du och Micke Veldheer topp 100-spelarna Arneodo och Arribage i finalen. Det blev också din och Veldheers sista tävling ihop. Varför slutade ni spela tillsammans efter det?

– Kanske blev det att vi avslutade på topp just eftersom vi hade sagt att det var ett avslut. Vi kände att resultaten som vi hoppats på riktigt kom. Vi hade haft en längre downperiod och båda ville ha lite nytt för att lära sig nya grejer. Vi hade spelat ihop i 1,5 år och fastnat lite i samma vanor. Ibland kan det vara bra att få in lite ny energi från en annan partner och utveckla sitt spel genom att behöva anpassa sig till nya förutsättningar. Drygt två veckor före Helsingfors bestämde vi att det skulle bli vår sista tävling ihop. Viktigt att säga är att vi avslutade på good term.

Hur funkar sånt, var det någon av er som tog upp det till diskussion eller hur går ett sånt avslutande samtal till?

– Vi känner varandra så pass väl så vi kände båda två att det var dags. Vi hade testat lite olika grejer under resans gång som inte riktigt fungerat. Det föll sig rätt naturligt med ett break.

*Bergevi och Göransson under DC-matchen mot Indien 2024*

Nu har du istället börjat spela med Simon Freunds gamla partner, Johannes Ingildsen från Danmark?

– Jag hade inte gjort klart med Johannes när jag och Mick tog det avslutande samtalet, men hade såklart träffat honom innan och visste att han sökte någon mer permanent partner. Han hade spelat en del med August Holmgren som är singelspelare. Dessutom är Johannes en bra match eftersom han bor i Danmark och har nära över till Malmö.

Hur länge har ni bestämt att köra ihop?

– Tanken är under lång tid men vi har inte sagt något specifikt eller så. Men förhoppningen är att vi ska fungera riktigt bra tillsammans.

Hittills känns det bra?

– Absolut. Våra personligheter matchar, han jobbar hårt och är likt mig sugen på att bli bättre. Han har styrkor där jag har svagheter och tvärtom.

Blir det att ni tränar en del tillsammans också när han bor i Köpenhamn?

– Jag har varit en del i Köpenhamn och tränat med killarna där på KB och tanken är att han ska komma till Malmö med. Han har hjälp av Frederik Nielsen i Danmark och jag av Jocke Henriksson och David Ekerot i Malmö, så vi har en bra set up. I början av det här året hade vi alla ett bra uppstartsmöte tillsammans.

Vad sa ni på det mötet?

– Vi satte inga konkreta mål utan pratade mer om vikten av att verkligen jobba med det vi behöver utveckla, hålla högt i tak, vara ärliga och hjälpas åt med att förbättra varandra. Många veckor reser jag och Johannes ensamma och då gäller det att vara varandras coacher. Jag tror det är bra att vara tydliga med sånt före vi börjar och hjälpa varandra med hur man ska bete sig på och utanför banan.

Funkar det i verkligheten då? Det är en sak att sitta och säga att vi ska vara ärliga och ha högt i tak – en annan att verkligen vara det?

– Det är nog lite från person till person, men det blir enklare att vara det om man har pratat om det innan. Har man inte lyft ämnet kan det bli svårare tror jag.

*Bergevi till vänster och André Göransson till höger*

Nu väntar snart Davis Cup och Australien hemma. Tankar om det?

– En tuff lottning såklart. De var i semifinal förra året och har otroligt bra spelare både i singel och dubbel. Samtidigt är det kul att få en stornation på hemmaplan! Det blir en kul match och om vi alla kan toppa formen så har vi chans att slå Australien på hemmaplan. Vi har inget att förlora.

Mikael Ymer gör av allt att döma comeback vilket kommer skapa en del intresse. Vad tycker du om hans vara eller inte vara i laget?

– Jag ser det som en bonus att få tillbaka honom igen. Han har varit den spelaren de sista åren som haft högst nivå i svensk tennis så det är såklart jättekul att han är med i laget igen. Det blir ett lyft och en chans för oss att få till ett bra DC-resultat.

Hur har ditt och André Göranssons spel utvecklats det sista året?

– Jag tycker det har blivit bättre och bättre. Ju fler matcher vi får ihop desto bättre har vi spelat. Ju fler matcher vi fått ihop desto säkrare har vi börjat bli på våra positioner i banan och vilka strategier som fungerar för oss. Elitserien var bra där vi fick många matcher under en kort period. Vissa dagar spelar man inte så bra eller en spelar bra och en sämre men vi har varit bra på att anpassa oss efter varandra och vara ett lag tillsammans.

Känns det givet att det är ni två och som spelar ihop nu?

– Det är såklart upp till Aspelin, men vi är de två högst rankade dubbelspelarna och har spelat mycket tillsammans nu. Eftersom vi fokuserar på dubbel känns det som vi kan slåss mot de bäst rankade spelarna i dubbel just nu, vilket vi också visade 2023 när vi slog Bolelli/Musetti som är två etablerade spelare.

Bakom er har Erik Grevelius och Adam Heinonen haft ett bra år på futuretouren där de har vunnit en del titlar. Känner ni flåset i nacken från dem?

– Det är bara kul om det kommer fram fler svenskar som det går bra för. Jag ser det inte som att de jagar oss om platserna – det är bara kul ju fler vi är som är ute och kör. Erik och Adam har visat en bra nivå och vunnit mycket. Jag spelade också tillsammans med Grevelius i Stockholm Open förra året där vi var nära att vinna vår match.

Vad säger du om till exempel Grevelius nivå, eftersom du spelade med honom en vecka i Stockholm i höstas?

– Jag tycker han har spelet för att vara på challengernivå, men tennisen har sitt system och sina trappsteg där du inte bara kan hoppa över en nivå. Precis samma som för mig – jag tycker att jag har nivån för ATP-tävlingar men ändå aldrig får vara med. Grevelius kommer garanterat nå challengertävlingarna tids nog och Heinonen med.

I Stockholm Open förlorade du och Grevelius i ett avgörande matchtiebreak. Det var också ett matchtiebreak som avgjorde Elitserien när du och Göransson vann det sista tiebreaket över Påvelund. Vad är nyckeln till att bli bra i matchtiebreak?

– Jag önskar jag hade svaret på det. Jag hade inte jättebra statistik förra året (12-21 i matchtiebreak, red. anm), så jag är nog inte gurun på just det. Men jag tror man måste göra det man tror på till 100 % och inte bli passiv och försiktig när det ska avgöras. Du måste fullfölja det ni pratat om innan. Du behöver vinna själv och får inte hoppas på att motståndarna ska ge dig matchen, vilket är lättare sagt än gjort.

Oavsett vad, du och Göransson spelade alltså hem SM-guldet till Fair Play i december genom att vinna det avgörande matchtiebreaket. Ditt sjunde SM-guld! Är det du eller Fair Play som är så otroligt starka i serien?

– Haha, jadu. Jag har haft fördelen att spela i grymma lag. Jag tror jag vann två när jag var ung, före min collegetid, när jag bara spelade några matcher per serie. Men för att vinna så många guld behöver du spela i ett bra lag. Jag missade fyra år 2013-2016 under collegetiden, vilket var lite synd. Men det är en speciell känsla varje år med olika förutsättningar varje gång. Laget ändras alltid lite och det krävs en hel del för att vinna. Jag tycker det var lättare att ha ett starkt lag med det förra systemet. Nu, med tre singlar och en dubbel och där alla bara får spela en match så blir det lite mer spännande.

Du sa att du spelar seriespel i Sverige, Danmark, Tyskland, Italien, Frankrike. Kan du jämföra seriespelen lite med varandra?

– Spelmässigt är den tyska ligan högst nivå. Men rent organisationsmässigt och upplägget i sig så ligger Sverige före, det är roligare i Sverige. Mycket eftersom det ligger den perioden på året det gör nu och alla spelarna kan vara med hela perioden. Då blir man verkligen ett lag och det gör det också roligare att vinna tillsammans när man haft möjlighet att bygga upp den goa känslan tillsammans.