KRÖNIKA. Del 2 och sista delen av Jacob Adaktussons summering av Rafael Nadals karriär.
Del 1 publicerades igår och går att läsa här: https://baslinjen.com/2024/06/15/tack-rafa-del1/
Hur utvecklades då dessa centrala delar för Rafa under det decennium som följde? Blev allt ännu bättre, eller bara vissa delar? Tappade han till och med styrka på enstaka fronter?
Häng med!
Forehand:
Ett trademark – slag skrev jag då och gav full pott. Det var sannerligen ingen underdrift. Fortsatte att vara det förmodligen mest fruktade grundslaget på touren. Nadal blev dessutom ännu bättre på att korta ner swingen, ta bollen tidigare, och därigenom spela snabbare tennis. Betyg 10 av 10.
Backhand:
Gav inte slaget ett tillräckligt stort erkännande senast. Polerat och vidareutvecklat, åter igen med offensiven som ledstjärna. Spanjoren har under senare delen av sin karriär alltid haft intentionen att söka bollen. Kombinerar man det med den patenterade spinnen, oftare och oftare använd till att öppna upp banan med kort kross, samt den ursinniga laddningen när alla hästkrafter kopplas på, så höjs betyget till världsklass. Betyg 9 av 10.
Returer:
Den spelmässiga punkten där det hänt minst sen 2012. Var jag även här lite för snål senast? Knäckfrågan blir om man kan få näst högsta betyg när i princip hela styrkan ligger i att neutralisera servaren och därefter börja bygga poängen. Nadal är förvisso bäst i klassen inom detta gebit (också). Men bör man tex inte mer utpräglat kunna skada tunnare andraservar? Jag landar nog ändå i det. Betyg 8 av 10.
Serve:
Spanjorens komplexa förhållande till detta slag fortsatte långt in på 10-talet. Vid mitten av decenniet såg rörelsen åter igen ganska medioker ut för att tillhöra en sådan ikon. Långt borta var den tillfälliga uppryckning som skedde under andra halvan av år 2010. Mot slutet av årtiondet började emellertid saker röra sig i rätt riktning och lagom till Australien Open 2019 hade rörelsen äntligen efter alla år hittat hem.
Före uppkastet, när Rafa gungar bakåt och lägger tyngden på sitt vänsterben för att sedan skifta tyngden framåt och gå ihop med fötterna, hade racketen fått en mer avslappnad position längre ner.
Mer frånskjut in i banan i kombination med ännu bättre sträckning till bollen gjorde att Rafa kunde träffa bollen både längre fram och högre upp. Dessutom blev axelvridningen och trofépositionen med racketen perfekt tajmad.
En av spaningarna från 2012 löd att mycket av Rafaels (och Novaks) möjligheter att förbli riktigt relevant(a) på den yttersta nivån, låg i vässandet av serve. Det var den lågt hängande frukten. Under 2019 kom tennisvärlden att bevittna hävstångseffekten som Nadals vidareutvecklade bössa innebar för hans spel. I konkurrens med peak Djokovic/Federer/Thiem och uppstormande Medvedev/Zverev/Tsitsipas, stod spanjoren där som nr 1 vid årets slut. För femte gången i karriären. Det kunde han till stor del tacka sin serve för.
Tennisens viktigaste slag uppgraderas ett snäpp. Betyg 8 av 10.
Volley:
Som en naturlig påföljd av aggressivare grundslag och förbättrad serve, öppnades såklart landskapet för att attackera och avsluta fler poäng vid nät. Denna instinkt förädlades till, håll i er, näst intill Federer-nivå!
Nadals volley är inte lika estetiskt tilltalande som Federers, men gruvligt effektiv när han tar ur fart och lägger korta volleys. Förstastegen och farten framåt efter attackslaget går rysligt snabbt. Väl framme är splitstep och balans i harmoni. Extremt god uppfattningsförmåga och positionering.
I backspegeln var 7/10 ogeneröst. Borde nog varit en åtta redan då. Volleyspelet är hursomhelst ännu ett lysande exempel på spanjorens ständiga strävan att bli bättre. Rekommenderad illustration är Nadals US Open final 2019 mot Medvedev. Även i sin allra senaste och potentiellt avslutande show på Roland Garros mot Zverev, visande Rafa upp enastående skills vid nät och hade som vanligt skyhög procent vunna poäng där framme. Betyg 9 av 10.
Fotarbete/rörlighet/snabbhet:
Som nämnts, en pionjär. Tog tillsammans med Djokovic den här essentiella delen av spelet till en ny nivå. Men alla blir äldre, så även Rafa. Klippet i steget som åt upp alla ytor på banan var definitivt en dimension till under de första decenniet i toppen. Självfallet spelar alla skador in. Rafas kropp har varit extremt hårt ansatt.
Det här är också den punkten där standarden på väldstennisen kanske höjts mest på senare år. Till och med Nadals högsta höjder sticker inte längre ut jämfört med hur tex Alcaraz, Rune och Di Minuar rör sig på banan.
Första delen där det tappas ett pinnhål. Och det i en blytung kategori. Betyg 9 av 10.
Uthållighet:
Vem minns inte de klassiska femsetsfinalerna mot Coria och Federer i Rom 2005 och 2006? Eller back-to back Maraton mot Verdasco och Federer i Australien Open 2009? Eller de dryga 6 timmarna mot Djokovic i Australien Open 2012? Motståndarna var till stora delar spelförande i dessa bataljer. Den frekvens i fötterna som Rafa höll, och den enorma sträckan som han sprang är svår att ta in.
Låt oss vara ärliga. Det hade han aldrig klarat under senare år.
Pariskvällen på Roland Garros var extremt fuktig och varm när Nadal stegade in på banan för att möta sin stora rival Novak Djokovic år 2021. I en av de mest högintensiva och högkvalitativa grusmatcher som någonsin spelats, var det till slut spanjorens uthållighet som krackelerade.
Betyget från 2012 på 9/10 var ”hissnande nära full pott”. Rättvisa skipas nu när vi behåller samma betyg. För det är med minsta möjliga hårsmån. Betyg 9 av 10.
Psyke:
Varje ord som skrevs för drygt 12 år sedan kan kopieras och klistras in igen. Betyg 10 av 10.
Sammanfattning:
När jag i min första analys siade om framtiden så kan man konstatera att jag hade väldigt rätt om en sak, och aningen fel om en annan. Rafas (och Novaks) serv(ar) blev verkligen tungan på vågen som möjliggjorde fortsatt herravälde på touren. Den aningen sinande fysiska monsterförmågan kompenserades gått och väl av alla poäng som kunde genereras via bättre servande, både i form av direktpoäng samt möjlighet att diktera efter serve. Antal Grand Slam-titlar vid första analysens publicering var 10 – nu 22, trots alla skador!
Att ”stora utvecklingsmöjligheter” ej fanns inom övriga områden måste jag emellertid betrakta som en nypa felbedömt. Visst skulle man kunna hävda att det rör sig om mindre justeringar i offensiv riktning, men att Nadals generella offensiv utvecklades mer än jag trodde medger jag utan omsvep.
I de här analyserna saknas det naturligtvis många detaljer och vissa delar. Man hade med lätthet kunna skriva åtskilliga sidor till. Om jag ska lyfta fram någon del av spelet som ”glömd” i analyserna så skulle det vara ”det lilla spelet” där speluppfattning och bra händer samverkar fullt ut. Stoppbollen har tex under den moderna eran genomgått något av en renässans. Att kombinera blytunga grundslag med maskerade ”touchslag” i spelförande position på baslinjen eller helst innanför, är kryptonit mot dagens bollväggar till spelare som intar försvarsposition långt bakom baslinjen.
Här är Alcaraz fulländad, men Rafa (och Roger) var som med så mycket annat föregångare och inspiratör(er). Betyg stark 9a av 10.
Invändningar kan även tänkas komma om varför inte den ”taktiska” delen togs med från början. En fullt legitim anmärkning. Vad som är viktigt att påpeka i detta sammanhang är att toppspelarnas spelidentitet och spelmönster är väldigt automatiserat. Särskilt Nadal är extrem i detta avseende. Och resultaten talar för sig själv varför han är det.
Men visst har taktiska justeringar sin plats även för Rafa. Exempel på detta är hur han söker och använder sin raka forehand tidigare i duellerna mot spelare som med världsbackhands klarat av att hantera den beryktade spinnen.
Den stora möjligheten att vara taktisk inom tennisen kommer främst i användandet av din serve och hur du väljer att returnera, särskilt andraservar. Nadals returer och hur han taktiskt kan ändra returposition är redan belyst i den första analysen. I servandet har han nästan alltid full sinnesnärvaro att undvika sina motståndares styrkor i returtagandet. Hans otäcka vänstersliceserve, kryddad med kick för variation, används tex flitigt i andraserven för att gå mot kroppen på motståndarna. Naturligtvis i syfte att försöka undvika att ge slagutrymme. I förstaserven strävar Nadal ofta efter att öppna upp banan, men variation är nyckeln.
Sett över hela hans karriär får förmågan till effektiva taktiska justeringar, inom ramen för hans spelidentitet, full pott. Betyg 10 av 10.
Väl framme vid summeringen kan vi konstatera att Rafael Nadal som 30+ höjde sin slagmässiga nivå på nästan alla fronter. Men tappade lite på det fysiska området. De ursprungliga åtta delarna genererade 69 av totalt 80 poäng i början av 2012. 10 år senare inledde Nadal året med att vinna både Australien Open och Franska Öppna. Den vidareutvecklade versionen landar alltså på 72 poäng av 80 möjliga.
–
Avslutningsvis vill jag även rikta ett stort tack till Linus. Dels för att jag direkt i uppstarten fick förtroendet att skriva regelbundet på denna förträffliga och angelägna publikation. Men framför allt för den välgärning som han genom ”baslinjen” gör för svensk och nordisk tennis!
Dagligt levererat kvalitetsinnehåll under ett år får man alltså för ungefär samma summa som en tennistimme i huvudstaden.
Kan någon riktigt tennisintresserad säga att det inte är värt det? Signa upp för en prenumeration nu!
Följ även Jacob Adaktusson på Instagram via ”adaktusson_tennis”.
SENASTE KRÖNIKORNA PÅ BASLINJEN:
