13 november, 2025

När förtroendet är förbrukat stannar processen av – då hjälper bara reträtt

Redaktion

En reflektion om ledarskap, trovärdighet och illusioner.

Av: Håkan Dahlbo

Förtroendet – den tysta motorn

I varje utvecklingsprocess, oavsett om det handlar om ett tränarsamarbete, en organisation eller en personlig resa, finns en osynlig men avgörande faktor: förtroende.
Det är grunden för varje samtal, varje justering, varje korrigering och varje steg framåt. När det förbrukas, förloras inte bara tron på den andre – energin avtar och hela rörelsen bromsas.

Förtroende kan inte beordras eller köpas. Det måste byggas i små steg, genom konsekvens, lyhördhet och respekt. När denna balans rubbas, när ord inte längre väger, eller när löften känns tomma, uppstår ett vakuum. I detta vakuum kan ingen verklig utveckling ske.

När dubbla budskap urholkar processen

Om dubbla budskap transporteras och allting ändras gång på gång, förbrukas förtroendet – det största kapitalet som finns – bit för bit.
Varje motsägelsefullt beslut, varje snabb lösning utan verklig förankring, urholkar det fundament som all utveckling vilar på.

Tänk dig själv att du ska gå genom en djungel.
Vem väljer du som guide? Den gamle indianen som gjort resan flera gånger, som känner varje steg, varje ljud, varje fara – eller den som visar upp ett diplom och pratar om nya idéer han lärt sig på en kurs, ledd av någon som inte heller gjort resan? Valet borde vara enkelt.

För mycket ”tyckande” och ”hitte på”, för mycket förändring utan erfarenhet, leder till bristande konstans och svag resiliens. Det gäller inte bara tennisen, utan hela vårt sätt att leda och utveckla människor idag.

När ”Game change” blir en rökridå

Om vi exempelvis tar begreppet ”Game change” – vad betyder det egentligen? Vad är det som ska ändras, varför, och av vem?

Har de som leder processerna verkligen klart för sig vad målet är, eller handlar det mer om att skapa en illusion av rörelse?

I värsta fall blir ”Game change” en skrivbordsprodukt – en rökridå för att dölja osäkerhet, brist på riktning eller behovet av att bevara sin position. Det är som när vissa banker hanterade hedge-förluster: ”Den förlusten tar vi nästa år, så ser resultatet bättre ut nu.

På ytan är allt under kontroll, men under ytan växer förlusten – precis som misstron i ett system där förtroendet redan börjat eroderas. En verklig Game change börjar aldrig på papper. Den börjar i verkligheten – hos människor som vet hur terrängen känns under fötterna och som själva gått vägen – helst flera gånger.

När misstron tar över

Misstro behöver inte alltid uttalas. Den syns i små detaljer: ett undvikande ögonkast, en tystnad eller feedback, en ovilja att dela tankar. När dessa signaler upprepas blir de till ett mönster – och mönstret berättar att relationen tappat sitt nav. Man kan fortfarande agera, men själva processen – den inre rörelsen där lärande, utveckling och tillit möts – har redan stannat.

När reträtt är det enda kloka

Många försöker då rädda situationen genom fler möten, fler samtal, fler ord.
Men när förtroendet väl är förbrukat leder det ofta bara till ännu större slitning. Orden tappar sin kraft, och båda parter går i försvar.
Det är här reträtten blir det enda professionella alternativet. Att dra sig tillbaka är inte ett misslyckande – det är ett erkännande av verkligheten. Det ger båda sidor möjlighet att reflektera, återhämta sig och i bästa fall bygga upp något nytt, på en ärligare grund.

Reträtt som en del av visdom

I en tid där uthållighet ofta hyllas som den enda vägen till framgång, glömmer vi ibland bort värdet av att veta när man ska stanna. Den som förstår när förtroendet är förbrukat visar inte svaghet – utan mognad. Ibland är det klokaste man kan göra att lämna rummet.
Inte för att ge upp, utan för att ge plats åt tystnaden. Först där kan något nytt börja gro.

Alla åsikter och ställningstaganden som framförs i krönikorna är skribenternas egna. Fler krönikor finns här. Trevlig läsning!

5 svar till ”När förtroendet är förbrukat stannar processen av – då hjälper bara reträtt”

  1. Profilbild för johan78b9aa0a74
    johan78b9aa0a74

    Fantastiskt bra skrivet!

    Bästa hälsningar från Johan Hultkrantz

  2. Profilbild för Dobben Stanojevic

    Verkligen bra förklarat situationen 👏

  3. Profilbild för Stefan
    Stefan

    Påminner mej om när jag jobbade för ett av Sveriges mest kända företag. Chefer som dammade av ppts vart 3e år om ny strategi.

  4. Profilbild för Mats
    Mats

    Intressant och ”Tennis 90” löste inte heller svensk tennis utmaningar på 90-talet då vissa alarmklockor borde ha lett till funderingar och korrigeringar. Problemen i svensk tennis är inte nya, inte 10-15 år gamla utan är betydligt äldre. Vi kan iaf konstatera att 2000-talets organisation och klubbmiljöer inte varit speciellt fruktsamma vad gäller att skapa tennisspelare – och då tänker jag inte bara på spelare som når en ATP- eller WTA-ranking. Jag är enig angående GC och är aningen fundersam mot tilltron till ROG och vad det skall generera? Efter samtal med flera äldre tränare kan man också fundera på vart tränarskapet tagit vägen? Vågas det vara ledare nu för tiden och varför instruerar inga tränare längre. Vi hade till och med en tränarföreningen en gång i tiden som kallade sig Sveriges Tennisinstruktörers förening.

  5. Profilbild för Nils Stenvall
    Nils Stenvall

    Såå bra skrivet Håkan! Tack för ditt stora engagemang.

Lämna ett svar

SENASTE KRÖNIKORNA AV DAHLBO PÅ BASLINJEN:

Senaste artiklarna

5 svar på ”När förtroendet är förbrukat stannar processen av – då hjälper bara reträtt”

  1. Påminner mej om när jag jobbade för ett av Sveriges mest kända företag. Chefer som dammade av ppts vart 3e år om ny strategi.

    Svara
  2. Intressant och ”Tennis 90” löste inte heller svensk tennis utmaningar på 90-talet då vissa alarmklockor borde ha lett till funderingar och korrigeringar. Problemen i svensk tennis är inte nya, inte 10-15 år gamla utan är betydligt äldre. Vi kan iaf konstatera att 2000-talets organisation och klubbmiljöer inte varit speciellt fruktsamma vad gäller att skapa tennisspelare – och då tänker jag inte bara på spelare som når en ATP- eller WTA-ranking. Jag är enig angående GC och är aningen fundersam mot tilltron till ROG och vad det skall generera? Efter samtal med flera äldre tränare kan man också fundera på vart tränarskapet tagit vägen? Vågas det vara ledare nu för tiden och varför instruerar inga tränare längre. Vi hade till och med en tränarföreningen en gång i tiden som kallade sig Sveriges Tennisinstruktörers förening.

    Svara

Lämna ett svar

Upptäck mer från Baslinjen.com

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa