Tankar jag inte kunnat släppa, av Linda Jansson

Redaktion

KRÖNIKA. Utvalda lärdomar från olika situationer och upplevelser längs med vägen.

Alla åsikter och ställningstaganden som framförs i krönikorna är skribenternas egna. Fler krönikor finns här. Trevlig läsning!

Förra veckan läste jag om tränarträffen på KLTK i samband med Kungens Kanna och Drottningens Pris. Jag såg föreläsningslistan och blev besviken över att jag inte kunde var på plats. Det hade varit ett utmärkt tillfälle att träffa kollegor, få bekräftelse på saker man redan tror på och såklart ett tillfälle att få nya tankar och inputs som slår följe under en tid. 

Inspirerad av den uteblivna tränarträffen följer här fem tankar, från utbildningstillfällen, som jag inte kunnat släppa:

Världen bästa tennisnation i möte med den lilla klubben

Det var i maj 2023, och TSK Malmen, som är en liten Stockholmsklubb, skulle göra en studieresa till Rom. Inför besöket kontaktade vi det italienska tennisförbundet och frågade om vi fick göra ett studiebesök. Svaret vi fick var mer än vi hade vågat hoppas på för vi blev inbjudna att träffa Donato Compagnolli, en auktoritet på italienska tennisförbundet. Under 4,5 gav han oss en inblick i hur italienarna jobbat de senaste 20 åren för att bli världens ledande tennisnation. Efter mötet lotsade han dessutom runt oss på stadion som huserar Italian Open. Vad jag inte har kunnat släppa är generositeten, inte bara i att dela med sig av sin kunskap utan i själva attityden. Detta är troligen en av anledningarna till deras framgång.

Caroline Farberger, om att vara både manlig och kvinnlig chef  i näringslivet

I Sommar i P1 2019 berättade Caroline Farberger om sin resa från att vara en manlig chef till att bli kvinnlig chef i näringslivet. Det som verkligen fastnade var inte bara hennes berättelse om den personliga omställningen, utan även hennes beskrivning hur snabbt hon blev accepterad av andra kvinnor i näringslivet. Inkluderingen skedde på en gång. Detta stod i stark kontrast till den värld hon tidigare hade upplevt som man bland män, där hierarkier och titlar initialt var av största vikt. Jag har inte kunnat släppa detta sedan dess, då någon som deltagit ”på riktigt” på båda sidorna  kan vittna om hur normer styr och begränsar individer i näringslivet (och i idrottsrörelsen). 

24 barn per tränare

I december 2017 var jag i Göteborg för en tvådagarskurs med Dejan Vukojić (Serbien). Det var många tankar som fastnade, men en sak jag verkligen inte har kunnat släppa var hans sätt att se på träning för barn under 10 år. Bla att han ofta tränade ensam med 24 barn (på röd nivå). Vi var många som höjde på ögonbrynen. Men för honom var det inget problem. På lektionerna gick han runt och gav barnen uppgifter som de ska klara av innan dom fick nya uppgifter. Dom mindre rutinerade tränarna hade bara 18 barn…Mig veterligen tycker vi i Sverige det oftast är mycket om man är 6 barn på en ledare. Vukojić är även han en global auktoritet.

Gamification

På en konferens i Oslo i mars 2014 introducerade Mike Barell (Storbritannien) oss för begreppet ”gamification.” Det var en insikt som jag inte har kunnat släppa sedan dess. Föreläsningen handlade om hur vi på träning kan skapa upplevelser som engagerar våra elever på ett sätt som liknar hur datorspel engagerar sina spelare. Han nämnde misslyckanden som en viktig faktor. I datorspel är misslyckande bara en möjlighet att försöka igen. Han talade även om ”bedömning” som en faktor. När man spelar datorspel blir man sällan bedömd på samma sätt som i traditionellt lärande. Tänk om vi kunde forma våra övningar och lektioner med ”gamification” som ledstjärna. 

Omsättning på topp 100

Vid Svenska tennisförbundets årsmöte i mars 2011 höll dåvarande sportchefen Johan Sjögren ett anförande om statistiken på WTA- och ATP-tourerna. Han upplyste bland annat om att omsättningen på topp-100-listan för såväl damer som herrar var så låg som 4 per rankinglista. För att sätta det i perspektiv… det delas ut 6 Nobelpris årligen, och WTA- och ATP-touren omsätter tillsammans endast 8 nya platser på topp-100-listorna årligen. Även det har jag haft svårt att släppa.

Tack till Magnus Ennerberg, Kristian Persson, Tennis Stockholm, Svenska Tennisförbundet mfl som  har arrangerat dessa utbildningstillfällen och träffar. Som ni ser har de flesta av mina ”saker jag inte kunnat släppa” fått några år på nacken. Ser fram emot att fä nya tankar och insikter även 2025- och framåt. För jag vill inte ställa mig i raden av tennisledare som tycker ”det var bättre förr”. Ty det enda konstanta är att allting förändras.

Hör poddavsnittet med Dejan från Serbien:som Linda skriver om HÄR

Hör poddavsnittet när Linda och Johan Thorselius berättar om sitt besök i Italien HÄR

SENASTE KRÖNIKORNA PÅ BASLINJEN:

Senaste artiklarna

Upptäck mer från Baslinjen.com

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa