KRÖNIKA. Många spelare är faktiskt mer eller mindre ”uncoachable”!
Alla åsikter och ställningstaganden som framförs i krönikorna är skribenternas egna. Fler krönikor finns här. Trevlig läsning!
I min senaste krönika i juni tog jag upp varför tennis är världens näst svåraste sport, om du inte tror på mig så klicka på länken! https://baslinjen.com/2024/06/22/varfor-ar-tennis-varldens-nast-svaraste-sport/
I denna krönika kommer jag behandla en grupp människor och individer i samhället som är mycket svåra att coacha; de är nästan ”uncoachable”, åtminstone i början, men när de får respekt för sin coach så kan det (eventuellt) fungera och till och med ganska bra även om varje minut för coachen är mera eller mindre utmanade. Denna grupp av människor är vanligtvis både formella och dominanta; ofta välbetalda, välutbildade och sitter som VD:ar, chefer och styrelseproffs, men även aktiva inom föreningslivet inom olika styrelser. Det kan absolut vara både män och kvinnor, även om männen är klart överrepresenterade. De älskar tennis, de hatar att förlora, de har pengar att köpa coachingstjänster, men deras problem är att de är ”besserwissers” och vanligtvis med lågt tennis-IQ/ kunskapsnivå. De har svårt att ta åt sig vad en coach har att komma med. Författaren och föreläsaren Thomas Eriksson, som bland annat har skrivit boken ”Omgiven av idioter” (2014, översatt till över 40 språk!), kallar dessa människor för ”röda personer” med en modell som kallas för fyrfärgsmodellen, eller DISC-metoden, som har sina rötter från år 1928. Thomas Erikssons böcker har fått blandad kritik; vissa anser att de är alltför populistiska, själv anser jag att Erikssons teser fungerar till 80 procent, med andra ord det ger mera positivt än negativt. För mig som coach har det fungerat på banan, men även utanför banan, att använda sig av Erikssons tankar. Vi ska inte gå in för mycket på DISC-modellen, men bokstaven D står för Dominant och det beskriver de röda personerna.
Hur är då en ”röd person”?
De är dominanta och formella och är inte speciellt sociala. De anser sig själva ofta veta ”mycket om mycket” och är mera eller mindre ”besserwissers” ute i fingerspetsarna. De har vanligen mycket åsikter och starka åsikter, även när det gäller tennis. De är mer resultatinriktade än relationsorienterade och inte speciellt trevliga personer före man lär känna dem. De blir snabbt förbannade, ger rak och ärlig feedback direkt, men de lugnar ned sig väldigt snabbt också. Dessa människor är en viktig grupp i samhället eftersom de är bra på att ta ansvar, ta risker, komma med nya synsätt. Vågar ta ställning, fatta beslut och satsa pengar i nya och gamla företag. Utan dessa människor skulle vi inte kunna ha ett bra samhälle, men det är en grupp människor som är både hatade och respekterade. Enligt författaren Thomas Eriksson är det bara en procent av befolkningen som är 100 procent klockrena ”röda personer”, de flesta människor är en blandning av de olika färgerna röd, gul, grön och blå. Själv anser jag att jag är mera av en en ”gul person” vilket innebär att jag är dominant men jag är icke formell. Är du en ”grön person” är du icke dominant och icke formell samt om du är en ”blå person” är du formell men inte dominant. Röda och gula människor är mera extroverta medan de blåa och gröna är mera introverta.
Röda människor dras sig till golf och tennis, men det visste du ju redan. Så även om det bara är en procent av befolkningen som är klockrent renodlat röda så är det betydligt mera än en procent av tennisspelarna som är röda på vuxensidan. När det gäller barn och juniorer så tar det ju en hel del år före personligheten formas så detta kommer handla mera om personer som är från typ 20 år och uppåt.
Varför är det viktigt för dig som coach att känna igen vilken färg dina spelare har?
Coachning handlar ju ganska långt om kommunikation, att tala och att lyssna. En röd och blå person vill inte ha så mycket snack, de vill mera ha handling. De gula och gröna gillar mera att snacka och är vanligtvis lättare att ha att göra med eftersom de är mera sociala och relationsinriktade. Eftersom de flesta personer har en blandning mellan 2-3 olika färger kan det ta någon timme eller så före man vet vem man har att göra med. Om du som coach har koll på ett ungefär vilken personlighet du har att göra med så blir det svåra coachningjobbet klart lättare. Dina spelare kommer att uppskatta när du vet hur du ska kommunicera med dem, då åtnjuter du respekt. Den svåraste färgen att coacha är absolut den röda eftersom det är svårt att få kontakt med dem, de anser sig vara bättre och smartare än oss andra och ibland anser det sig veta mera än coachen, de är just de röda personerna som Thomas Eriksson hävdar är ”omgivna av idioter” eftersom andra människor inte är lika bra som de är.
Så hur går man då tillväga med dessa röda personer?
För det första måste de få respekt för dig, annars kommer de att sluta direkt med att arbeta med dig. Du måste fatta dig kort och effektivt, inget (jävla) ”socialt bullshit” för det är slöseri med tid för dessa effektiva individer. Ibland kan man testa att lite grann smeka dem medhårs och ge dem en komplimang om de har lyckats med något med sitt jobb, köpt nya snygga kläder eller om det nyligen har vunnit en svår tennismatch, men inte för mycket smicker, dessa röda personer är mycket fiffiga och ser igenom direkt om du försöker smöra/smörja dem för mycket. Många coacher gör misstaget att de inte vågar ge negativ feedback till dessa eftersom de är rädda för att de ska bli arga, man måste komma ihåg att de betalar för dina tjänster, de vill ha rak och direkt feedback men den får inte vara för lång, ”less is more” för dessa personer. Det kan hända att det blir jävligt arga, men det försvinner på några minuter eller någon timme, det är något som du måste ta helt enkelt. Denna grupp människor kan skilja på person och prestation, de kan kritisera ditt jobb som coach men ändå vill de bjuda dig på en business event i nästa vecka eftersom de ändå gillar dig som person.
När borde man avbryta en coachningsrelation med en ”röd person”?
Ibland kan det dock bli för krävande om man upplever att din röda spelare försöker att påverka för mycket din verksamhet på banan, om andra spelare inte önskar att hon/han skall vara med på banan när du coachar samt om personen i fråga inte kan ta till sig det du har att komma med om du har ”förmånen” att besöka dennes matcher. De flesta coacher väljer här att bara låta det rinna ut i sanden, här borde coachen vara så pass modig att ta en diskussion med sin spelare. Denna diskussion borde inte tas direkt efter match eftersom det kan vara svårt att tala då om det inte har gått så bra, denna diskussion skall heller inte tas upp på banan eftersom det är slöseri med tid och pengar. Det bästa är nog att den ”röda personen” själv får bestämma tid och plats för denna diskussion, en röd person tycker ju om att bestämma.
Min nästa kolumn kommer i slutet av augusti /början av september kommer att handla om att choka (från amerikansk engelskans choking) används delvis felaktigt av väldigt många coacher och spelare. Här kommer vi att gå igenom begreppen ”gummiarm”, ”gipsarm” samt ”slagrädsla”. Intressant att notera att begreppen gummiarm och gipsarm inte används på engelska. I Finland där jag bor och arbetar talar ingen om gummiarm, här talar vi istället om gipsarm, i Sverige är det precis tvärtom. Min uppfattning är att gipsarm är vanligare än gummiarm, låt oss återkomma till dessa begrepp!
SENATE KRÖNIKORNA PÅ BASLINJEN:
