KRÖNIKA. Vilken sport är svårare än tennis?
I min förra krönika i mitten av maj tog jag upp att en tenniscoach alltid är en tennistränare, men väldigt få tennistränare är tenniscoacher; https://baslinjen.com/2024/05/18/en-tenniscoach-ar-alltid-en-tennistranare-men-valdigt-fa-tennistranare-ar-tenniscoacher-2/
I denna krönika kommer jag att behandla varför tennis är en svårare och mera komplex sport än till exempel golf som de flesta tror är världens svåraste sport när man frågar någon helt spontant. En slutsats av denna krönika är att de flesta tennisspelare borde byta sport eller byta attityd, de flesta fattar inte att de håller på med ”djävulens sport”, de skyller på att coachen är dålig eller att de själva inte duger, sanningen är att det är sporten som är problemet. Jag kommer förklara varför tennis är svårare än golf, fotboll, friidrott eller badminton. Förmodligen finns det bara en sport som är svårare och det är boxning, det sa åtminstone förra världsettan Garbiñe Muguruzas förra coach till mig för en del år sedan när jag hade en lunch med honom på en fantastisk strand i Barcelona. Tittar vi på prispengarna så får de bästa de bästa boxarna mellan 50 till 100 miljoner dollar, en halv till en miljard svenska kronor per person för en enstaka match, så om det finns en korrelation mellan svårighetsgrad och pengar så kanske Muguruzas förra coach ändå hade lite rätt… De bästa boxare kan tjäna lika mycket pengar på två matcher som Federer, Nadal eller Djokovic har gjort på 15-20 år.
Så vad är då det gör tennis så jävligt; ”djävulens sport” enligt många bedömare?
Först och främst är singeltennisen en individuell sport; i fotboll, ishockey och så vidare kan ju ändå laget prestera bättre än jaget, om någon inte levererar så kan man alltid slänga in en annan spelare från bänken. En fotbollsmatch kan ju faktiskt sluta oavjgjort, det kan inte en tennismatch göra. Om någon inte når sin nivå kan en lagkompis hjälpa denna till en högre nivå. Förvisso så finns det ju i de flesta lagsporter en motståndare, men du är aldrig helt ensam, det sägs ju att målvakten är mest ensam och kanske är den som borde vara bäst på det mentala. I tennis måste du vinna den sista poängen, i väldigt många andra sporter kan du leda och sedan bara spela defensivt och titta på klockan, detta funkar INTE i tennismatch.
Inom golfen är du ju helt ensam, men i golfen har du faktisk ingen motståndare. Vidare så ligger bollen ALLTID stilla. Självklart är golfen en mycket tuff och svår sport eftersom man har så mycket tid att tänka men det faktum att du inte har någon på andra sidan planhalvan eller nätet gör att den inte kan jämföras med tennisen. Du kan ha en dålig första golfrundan men ändå klara ”cutten” (kvalgränsen) om du har en bra runda på fredagen och gå vidare till rundorna på lördagen och söndagen. Vad händer om du spelar dåligt och förlorar din första match i tennis?
Men de andra racketsporterna då?
Badminton, bordtennis och squash är ju individuella sporter där du faktiskt har en motståndare, är inte de lika svåra som tennis? Svar NEJ! Anledningen är att det är betydligt mindre ytor i dessa sporter vilket gör att du inte har så mycket yta att täcka, en tennisbana i singel är faktiskt 98 kvadratmeter. I de övriga racketsporterna sker väldigt mycket snabbt, spontant och reflexmässigt vilket medför att du inte hinner bli spänd och börja fundera, tveka osv. Lite samma sak som om du bara skulle spela serve och volley, då hinner man inte ”skita på sig” så att säga… Vidare så om man spelar en tennismatch som tar 60 minuter är bollen bara i luften 10-15 minuter. Det är betydligt långsammare i tennis, så mycket tid mellan poängen vilket kan medföra att man kan få mera ”konstiga saker” att tänka på.
Tittar vi på utomhustennis (ibland även inomhustennis) du vet inte när din match börjar, du vet inte hur länge din match håller på och du vet inte när din match slutar. Under franska öppna mästerskapen i år hade Novak Djokovic en match som slutade klockan 03.07 lokal tid, mitt i natten. När du inte kan planera exakt så blir det också utmanade med planering med dryck, mat och sömn. När det gäller inomhustennis så blir det lite lättare att planera eftersom där finns inga regnavbrott eller avbrott på grund av mörker. Vidare när det gäller utomhustennis, de flesta stora riktiga tävlingar är ju faktiskt utomhus har vi problem med vindar, höga temperaturer, skuggor samt spel på hög höjd vilket göra att det är extremt svårt att kontrollera bollen när luften är tunnare.
För att vinna en Grand Slam måste du vinna mot sju olika spelstilar på 12-13 dagar. I många fall måste du kompromissa och spela en viss sorts taktik som du faktiskt hatar, men du har inget val om du vill vidare till nästa omgång. När det gäller golf, bowling, friidrott behöver du faktiskt inte anpassa dig så mycket efter du inte har någon motståndare. Om du spelar backhand med två händer behöver du hela kroppen, du kan inte vara allt för skadad någonstans i kroppen, övre kroppen, nedre kroppen, högra sidan samt vänstra sidan. Om du cyklar eller springer kan du ha skadade fingrar, inflammerad armbåge eller något annan i den övre kroppen, men i tennis så måste allt vara i skick, annars blir det nog mycket svårt att vinna mot en motståndare som är på samma nivå.
Det kan vara svårare att vinna mot någon som är sämre i tennis
Ett annat problem med tennis är att det kan vara svårt att vinna mot någon som är sämre eftersom du kanske anpassar ditt spel för mycket eller att du som högerhänt inte har tävlat och tränat tillräckligt mycket mot vänsterhänta. Du kanske enbart tränar mot spelare som är på din nivå eller bättre och upplever stress och press när du skall spela match mot spelare som har klart sämre slag eller ranking/rating än vad du har. Om Bolt från Jamaica sprang 100 eller 200 meter så behöver ju han enbart göra vad han skall göra, han behöver ju inte fundera på om någon försöker börjar spela löst, högt, slice, kort osv för att dra ned en bättre spelare i ”helvetet”…
Låt oss helt kort kommentera stavhoppning som många experter anser som mycket komplex. Men åter igen, Duplantis har inga direkta motståndare, han har självklart en massa konkurrenter. Vidare finns det inte så många olika varianter och val för en stavhoppare, ganska statiskt, ribban är ju stilla, åtminstone i början. Tennis har i runda slängar 5-10 olika slag, ibland gör du rätt slagval och ibland fel. Jag bor i Finland där backhoppning har är ganska stort, självklart svårt och läskigt som fan men återigen, många konkurrenter men inga direkta motståndare och heller inte 5-10 olika typer av slag och slagval.
Så varför är då boxning ännu värre och svårare än tennis enligt min uppfattning?
I boxning är du ju helt ensam och man måste få fram en vinnare precis som i tennis, i boxning är det ju man mot man, precis som i tennis men i boxning åker du på fysiska smällar och kan hamna på sjukhus. I tennis är det ju mera ”mentala smällar” men du får ju inte en fysisk smäll på käften så att säga. Vidare så en boxare gör ju inte lika många matcher som en tennisspelare per år. En professionell tennisspelare gör ju i runda slängar 50-100 matcher per år. En professionell boxare gör endast 2-4 matcher per år, vilket medför en enorm osäkerhet på hur bra man egentligen är. En tennisspelare kan ju bygga upp ett visst självförtroende, spelstil och taktik mot massvis av olika motståndare, det kan inte en boxare göra, åtminstone inte på match.
Min nästa krönika kommer lördag 27 juli!
Då kommer jag behandla en grupp människor och individer i samhället som är mycket svåra att coacha; de är nästan ”uncoachable”, åtminstone i början, men när de får respekt för sin coach så kan det (eventuellt) fungera. Denna grupp av människor är vanligtvis både formella och domintanta; ofta välbetalda, välutbildade och sitter som VD:ar, chefer och styrelseproffs, kan absolut vara både män och kvinnor, även om männen är klart överrepresenterade. De älskar tennis, de hatar att förlora, de har pengar att köpa coachingtjänster, men deras problem är att de är ”besserwissers” och vanligtvis med lågt tennis-IQ/ kunskapsnivå. De har svårt att ta åt sig vad en coach har att komma med. Författaren och föreläsaren Thomas Eriksson som har skrivit bland annat boken ”Omgiven av idioter” (2014, översatt till över 40 språk!) kallar dessa människor för ”röda personer” med en modell som kallas för fyrfärgsmodellen eller DISC-metoden som har sina rötter från år 1928.
LÄS FLER KRÖNIKOR HÄR:
