Emelie Westin har i alla år älskat sport och framförallt tennis. Tills ångesten tog över och hon valde att sluta. Hur kan man få nog av något man älskar mer än något annat?
Av: Linus Eriksson
Emelie Westin var runt sju år när hennes kusin Tilde Strömquist tog med henne till sin tennisträning hemma i Sundsvall. Emelie fick se när Tilde slog forehands och backhands och fick själv testa på. Där och då upptäckte hon hur kul det var! Det Tilde tyckte var kul tyckte ofta Emelie var lika roligt, och vice versa. De var ju trots allt kusiner och har alltid, ända sedan barnsben, varit tighta med varandra.
Efter den här dagen började Emelie, född 2004, att spela tennis. Faktiskt flera gånger i veckan. På skoj och utan någon seriös intention. Precis som med all idrott. Hon spelade även fotboll och började några år senare även med innebandy.
– Jag har alltid älskat idrott och tyckt om gemenskapen inom den, berättar Emelie.
Prenumerera för att få åtkomst
Börja prenumerera idag och läs mer av det här innehållet.
- Månadens Juniorreportage, på Tullen: 1000 hopprep, en delad sommarstuga och en gemensam dröm i olika storlekar
- Linea Bajraliu: ’Jag åker inte till USA för att bli bäst i collegetennis’
- Månadens juniorreportage, på Tullen: ”Vi brukade göra varandra förbannade – nu gör vi varandra bättre”
- Jacob och Noah Billing: Veckan då allt stämde i Båstad
