Emelie Westin har i alla år älskat sport och framförallt tennis. Tills ångesten tog över och hon valde att sluta. Hur kan man få nog av något man älskar mer än något annat?
Av: Linus Eriksson
Emelie Westin var runt sju år när hennes kusin Tilde Strömquist tog med henne till sin tennisträning hemma i Sundsvall. Emelie fick se när Tilde slog forehands och backhands och fick själv testa på. Där och då upptäckte hon hur kul det var! Det Tilde tyckte var kul tyckte ofta Emelie var lika roligt, och vice versa. De var ju trots allt kusiner och har alltid, ända sedan barnsben, varit tighta med varandra.
Efter den här dagen började Emelie, född 2004, att spela tennis. Faktiskt flera gånger i veckan. På skoj och utan någon seriös intention. Precis som med all idrott. Hon spelade även fotboll och började några år senare även med innebandy.
– Jag har alltid älskat idrott och tyckt om gemenskapen inom den, berättar Emelie.
Prenumerera för att få åtkomst
Börja prenumerera idag och läs mer av det här innehållet.
- Så byggde USA världens starkaste tennisnation – här är modellen bakom Gauff, Fritz och generationen som förändrade sporten
- Morgonträning, kladdkaka och tennisdrömmar – tvillingarna Paskasch pushar varandra varje dag
- Svensken bakom USA:s tennislyft: “Sverige gör exakt samma misstag som vi gjorde för 15 år sedan”
- Från freshman till odödlig – Måns Dahlberg lämnar Virginia som dubbel NCAA-mästare
