Om man spelat i samma klubb och tränat med varandra nästan varje dag i snart åtta års tid – tröttnar man inte på varandra då?
Av: Linus Eriksson
Under Junior SM på GLTK blandas inbollningar med matcher och hejarop på klubbkamrater med socialt häng i korridorerna. Två av spelarna som troligtvis umgåtts allra mest med varandra genom åren är Gustaw Chudzikiewicz och Melker Andersson från Ystad, födda 2010 respektive 2011.
De båda är fostrade i Ystad Tennisklubb och representerat klubben i alla år. De började träna med varandra redan på minitennisstadiet och blev ännu mer när de gick över till orange boll. Idag tränar de båda 1,5 timme tennis varje dag och fysträning utöver det – nästan alltid tillsammans.
– Ibland tränar vi med andra spelare också, vilket kan ge både upp- och nedåtsparring, berättar Gustaw. Men allt som oftast kör vi ihop.
En gång i veckan har de också morgonträning eftersom skolan tillåter en sen skolstart, vid 9.30. Faktum är att hela ”Ystadgänget” av juniorspelare kommer gå i samma skola till hösten och då få möjlighet att öka träningsmängden genom fler morgonpass.
Att träna tillsammans har Gustaw och Melker alltid gillat, och fortfarande gör. Melker trycker på att båda alltid är väldigt fokuserade eftersom de har samma mål med sin tennis.
– Vi vill båda bli bra tennisspelare. Vinna Grand Slams och bli etta i världen, så det är alltid en stor tändning på banan när vi kör.
– Ja, och bra intensitet, lägger Gustaw till.
Alexander Olsson, en av killarnas tränare i Ystad, sitter bredvid och lyssnar och har lovat att låta grabbarna tala fritt. Men här kan han inte låta bli att bryta in.
– Jag skulle vilja lägga till ordet ”kamp”. Ni hamnar aldrig i tillståndet där ni tappar viljan. Det har inte hänt någon gång sedan ni var 6-7 år och började spela med varandra. Det har alltid varit 100 %.
Precis som när de båda möttes i finalen av region Syds RM för en vecka sedan.
– Då var det kamp deluxe, säger Alexander. Men väldigt respektfullt och fair!
Den matchen vann Gustaw och utjämnade inbördes möten till 7-7 dem emellan.
Viljan att vinna finns även på träning. Förr var fokuset 100 % på att vinna varje träning, men de sista två åren har målsättningen skiftats mer mot att utvecklas.
– Det är viktigt att träna på saker vi behöver förbättra, säger Melker.
– Ja, men ibland vill man vinna, och då blir det lite krig på banan, erkänner Gustaw.
Alexander håller med båda två och utvecklar:
– Det har blivit bättre på slutet. Det har blivit mer ”okej” att förlora mot den andra om man tränar på att spela på ett visst sätt. Men det klart, står det 6-6 i avgörande set en träning så är det svårt att inte vilja vinna. Och så kanske det ska och bör vara?
Att de båda har nytta av varandra är det inget snack om. Båda lär sig av varandra och hjälps åt med att hålla uppe nivån på varje träning. Nu har de också börjat resa ihop, till exempel till Tennis Europé-tävlingen som gick i Göteborg i februari. Då reste de tillsammans, delade rum, hejade på varandra och spelade dubbel ihop. Något Gustaw skruvar lite på sig inför när det kommer på tal.
– Nja, det gick väl sådär den dubbeln… Det är svårt att spela dubbel tillsammans för vi har rätt olika stilar.
De har bildat dubbelpar vid några tillfällen och vunnit bland annat Next Generation Cup, så det handlar inte om att de inte kan spela tillsammans, men föredrar än så länge att bilda lag med andra partners. Som nu på JSM, då spelar de inte ihop.
– För att vara ärlig, de gångerna de spelat tillsammans har det mest varit för att jag parat ihop dem, säger Alexander. De har olika stilar och det finns lite andra faktorer bakom att de inte alltid spelat dubbel ihop. Men det där är svårt och något jag som coach funderar mycket på, hur man ska tänka kring dubbeln och dubbelpar.
På träningsbanan är Gustaw och Melker bra kompisar och så även utanför. Men på fritiden, utanför tennisen, umgås de sällan utan har andra vänner de hänger med.
– Vi har jobbat mycket med att de måste och ska respektera varandra, berättar Alexander. Först då kan de också bli bra vänner. De behöver inte vara bästa kompisar och hänga konstant, men respekten behöver alltid finnas där. Och det gör den, nu.
Alexander tror mycket på gemenskap, sammanhållning och på att göra saker i grupp, men gillar också när det finns en konkurrens i gruppen.
– Tennisen är en individuell idrott så det måste få finnas tävling sinsemellan och en vilja att bli bättre än varandra. Då blir vi också tillsammans väldigt bra.
Melker Andersson har vunnit det mesta som går att vinna i Sverige. SALK Open, Båstadtennis, Next Generation Cup med mera. Han har dessutom redan visat framfötterna internationellt, bland annat genom att nå Tennis Europé-slutspelet när han var 12 år.
Gustaw har varit i ett antal semifinaler i Tennis Europé och vann Champions Bowl i Umag i höstas. Händer det att det uppstår avundsjuka dem emellan?
– Såklart kan det finnas lite avundsjuka ibland, erkänner Gustaw. Jag hejar alltid på Melker när han spelar men vill gärna komma längre än honom.
– Ja precis, instämmer Melker. Jag vill alltid att det ska gå bra för Gustaw. Vi hejar på varandra.
I år kommer mycket av tävlandet att ske utomlands. Att tävla internationellt är något de båda tycker är kul. Bådas erfarenheter är att det där är mer fight på tävlingar än det är hemma i Sverige.
– Utomlands gör alla alltid allt för att vinna – i Sverige är man mer försiktiga och inte samma krig på banan, säger Gustaw.
I de pågående svenska mästerskapen är bådas mål att vinna tävlingen. Något större fokus på vad de behöver förbättra och jobba med finns inte under den här tävlingen. Kanske i de inledande omgångarna, mumlar Melker lite försiktigt, men båda killarna är överens om att det är mer resultatfokus som gäller den här veckan.
– Jag måste säga att jag förstår dem, säger Alexander. Är det ett SM och dem båda är på den här nivån så är det klart att man vill vinna.
Både Melker och Gustaw har vunnit sina respektive två inledande matcher i raka set och är framme i 8-delsfinal i singeln. Ska det bli ett möte dem emellan den här veckan blir det först i finalen, eftersom de är på olika halvor av lottningsträdet. Hur skulle de känna inför ett sådant möte?
– Bara roligt, svarar de båda i munnen på varandra och ler lite finurligt.
SENASTE ARTIKLARNA PÅ BASLINJEN:
