Att besöka och vistas ute i det som faktiskt är Tennissverige, ute i klubbarna, är troligtvis det både roligaste och mest givande som finns. Ingen som inte faktiskt besöker klubbar av olika storlekar på olika geografiska platser i landet kan ärligt påstå de vet hur svensk tennis mår eller ser ut. Invigningen bestod exakt av det en invigning i en mindre klubb i Västergötland ska bestå av: bandklippning, korta tal av ordförande och representanter från kommunen, korv med bröd, tipspromenad, provspel och som grädde på moset en magisk god chokladpralin!
Lilla Edet var när jag var junior en stormakt på tävlingssidan. Det sprutade ut tävlingsspelare i Sverigeelit från föreningen och föreningen blev en plantskola till Ullevis dåvarande elitsatsning. Idag har Lilla Edet jobbat sig uppåt från att vara illa ute för några år sen till att ha en uppåtgående och positiv kurva. Och det är viktigt. Jätteviktigt! För förbund, region och allmänt intresserade kan prata hur mycket som helst om strukturer, stegar, organisation, pengar med mera. Men det är ute i klubbarna jobbet ska göras. Förbundet kommer aldrig kunna ta fram och skapa en spelare – det måste göras ute i klubbarna. I Lilla Edet, i din lokala klubb – vilken det än är. Därför är det primärt där hjälp behövs. Det är klubbarna som är svensk tennis. Och då pratar vi inte bara om ”The big five”, utan om alla de härliga småföreningarna ute på landsbygden. De är (också) svensk tennis.
I lördags var det stor invigning i Lilla Edet! Den forna superklubben vad gällde att producera Sverigestjärnor hade bjudit in till invigningsfest när deras två splitter nya, blåa hardcourtbanor nu står klara att användas. Jag själv har förespråkat hardcourt sen runt 10 år tillbaka och diskussionen har den senaste månaden åter blossat upp efter Ennerbergs krönika här på Baslinjen. Nu går Lilla Edet i bräschen och inviger två nya – vilken klubb står på tur?!
Veckans order of play (may be revised):
Måndag:
Veckobrevet du just nu ”håller i handen”.
Tisdag:
Månadens boktips är tillbaka, den här gången med ett Wild Card som tipsare. Välkända, luriga vänsterhänte damspelaren Ida Johansson ger på tisdag sitt bästa boktips. Rekommenderar alla att inte missa det här, då Ida blir rätt personlig i sin reflektion kring varför hon valt just den här boken…
Onsdag:
Veckans slice, brought to you by Babolat! Med ingen mindre än superheta Christian ”TikTok-Chrille” Skogsgårdh!
Torsdag:
En av sommarens hetaste svenska tennisspelare har varit Jan Simonsson. Vinst i Sommartouren och förra veckan semifinal i Båstads M15. Hur ser Simonsson på sin tennissatsning? Vad sker framöver? Möt honom på torsdag!
Fredag:
Podd-fredag och det med fantastiska Beata Kull! Grundare av Beatastiftelsen och Lärargalan är Beata ett sant föredöme. På fredag berättar hon vad tennisen givit henne i livet och delar med sig av sina bästa tips, reflektioner och råd.
Lördag:
Mycket spännande krönika på lördag av Johan Thorselius där han frågar sig om vi verkligen arbetar så effektivt med barn- och ungdomsträningen som det bara går idag? Skulle vi kunna göra barnen ännu mer taggade på tennis möjligtvis?
Söndag:
Vilodag. Men självklart veckans reflektioner på Instagram och en titt bakåt i arkivet.
Kanske lika bra att riva av plåstret och konstatera att småklubbarna ÄR Svensk Tennis, inte ”big 5” – vilka de nu är(de 5 med mest medlemmar?)?
En övervägande majoritet av de spelare som representerat Sverige i seniorlandslagen under 2000-talet har inlett sina tenniskarriärer i mindre klubbar. Förr sa man att ”alla” kom från landsorten vilket nästan var sant när en vetenskaplig undersökning gjordes av Rolf Carlson. Många tror också detta har förändrats. Svar, inte så mycket!
Sett till vad de största klubbarna resultat på juniorsidan så underpresterar man på att få fram spelare som lirar Davis Cup eller BJKC (Fed Cup). Fair Play TK har till exempel inte från de egna leden fostrat en enda spelare till blågult under detta decennium. SALK, KLTK mfl har haft representanter i landslagsdressen, men kanske inte i paritet med juniorframgångarna?
Ändå fortsätter höjdarna i Svensk Tennis åka runt och bjuda in till möten för att ta tempen på ”Svensk Tennis”. Men siktet är dåligt inställt när man missar orter som Hjo, Linköping, Tibro Skara, Helsingborg, Halmstad, Skara, Värnamo, Eskilstuna, Växjö, Uppsala, Höllviken där spelare fostrats från grunden.
Självklart byter många klubbar, fortsätter att utvecklas där och några hamnar på college och olika saker är viktigt i olika skeden och kan behöva nya miljöer. Men någonstans måste det börja och moderklubbens viktiga arbete med att få spelaren att fastna för sporten och utvecklas de första åren verkar klaras bäst i de mindre orterna.
Självklart är landslagsspelare inte den enda måttstocken. Frågan är var alla idag tävlingsspelande seniorer och veteraner slog sina första slag? En intressant forskningsuppgift som kan ge spännande svar och anledning att fundera?
Och för att slutligen knyta an till Lilla Edet minns jag en spelare från förr, Tony Malila, som idag spelar veterantennis på bra nivå!