“Du kan alltid säga åt spelarna att de måste vara tidigare, men vad är egentligen tidigare?” Ofta märks det när spelarna är lite sena, men hur ska spelaren förstå vad tränaren menar med att vara tidigare? Det blir därför avgörande att kunna ge effektiv feedback, som spelarna både förstår och som de kan använda sig av.
Ella Frölander, 17 år, kommer från Helsingborg och har spelat i HTK’s academy. Nu går Ella på gymnasiet och på kvällar och helger jobbar hon som tränare i klubben, vilket hon gjort de senaste två åren. Under sommaren har Ella varit tränare på Wilson Camp i Båstad och nu spenderar hon juli i Seefeld tillsammans med ESTESS. Därifrån kommer Ella veckovis rapportera om sina lärdomar och spaningar för att dela med sig till övriga tränarkåren i Sverige.
Ofta är det lätt för spelarna att förstå vad som behöver förändras, exempelvis om de träffar bollen sent. Desto svårare är det däremot att förändra det. “Var tidigare.” Det är en mening som säger väldigt lite. Var börjar tidigare? Ofta är det kanske redan efter det senaste slaget, att tidigare komma tillbaka till mitten, “recover”? Kanske är det ett tidigare split step? Eller tidigare “unit turn”, “rewind”? Slutligen kanske att spelaren helt enkelt måste svinga tidigare, “rip”? Det räcker inte att spelarna bara förstår vad som behöver förändras. De behöver också förstå hur det kan förändras. För att ge spelarna chansen att förbättra sina svaga punkter är det dels viktigt att vara tydlig. Lika viktigt är det att ge spelarna de verktyg som behövs för att genomföra förändringen. Många av exemplena jag fick var kopplade till akustiska signaler: gör ditt split step när bollen studsar på andra sidan, starta din unit turn när motståndaren träffar bollen, börja svinga när bollen studsar på din sida. Andra var kopplade till en känsla: hur är den stödjande handen placerad på racket när jag ska slicea, hur hårt håller jag i racket i min “unit turn” jämfört med min sving. Att få spelarna att koppla rörelser till en viss känsla eller signal är något som gör att de får en tryggare rutin, de kan direkt känna vad som blev bra och vad som blev mindre bra.
Något som är lika viktigt är att kunna anpassa feedbacken till vilken typ av spelare det är. “Facts & Feelings”. Vissa spelare behöver veta steg för steg, in i minsta detalj vad felet är och vad de ska göra. Andra spelare går på känsla först, de spelar och testar tills det känns rätt, innan de vill veta detaljerna. Det kräver tålamod och att låta spelarna öva tills det sitter och att kunna ge dem rätt övningar där de får utrymme att jobba på sina svagheter där de får möjlighet att utvecklas. “Vi försöker alltid att göra den svagaste länken i kedjan starkare” säger min handledare Michael. På banan märks det tydligt. Spelarna får nöta övningar anpassade efter vad de behöver träna på, oavsett om det är korgövningar eller spelövningar, att hitta varierande övningar som utmanar är inte ett problem för tränarduon som ansvarar för akademin. Tillsammans skapar de ett genomgående träningsupplägg där det blir tydligt vad spelarna ska träna på, oavsett vem av dem som är där.
I slutändan är syftet alltid att spelarna ska kunna använda de verktyg de får med sig från träningarna i match. Två cross, en down the line. Att kunna stå och spela så, utan att missa, hur länge som helst på träningen är naturligtvis bra, men det är när spelarna står på banan och ska spela match som de ska få användning av det de lär sig på träningarna. Det är då spelarna kan använda sig av de olika spelmönstrena de får träna på och det är då spelaren utvecklar en förståelsen för hur träning, taktik, teknik och matchspel hänger ihop.
LÄS ELLAS FÖRSTA RAPPORT, HÄR: https://baslinjen.com/2026/07/12/ellas-rapport-fran-estess-lardomar-fran-seefeld-kapitel-1/
