Efter podden i maj med Jacob de Geer (grundare av RQT) och Julius Demburg (VD och verksamhetsansvarig RQT) så bad vi er att skicka in följdfrågor som ni tycker Linus missade att ställa eller som ni helt enkelt är nyfikna på.
Nio av de här frågorna ställs här nedan till De Geer och Demburg! Trevlig lyssning! Är ni hellre sugna på en kortfattad summering av svaren så kan ni läsa dem nedanför videospelaren. Men, för så detaljerade och utförliga svar och reflektioner som möjligt rekommenderas att se samtalet i sin helhet.
1. Har ni öppnat upp er utvecklingsmiljö för spelare utifrån för att ni behöver fylla upp verksamheten och banorna med spelare?
Nej. Det är snarare tvärtom. Vi har byggt upp en utvecklingsmiljö som i dag har en väldigt hög aktivitetsnivå och ett tydligt innehåll. Skälet till att vi nu öppnar upp delar av miljön är inte att fylla banor, utan att vi tror att svensk tennis behöver fler starka utvecklingsmiljöer och bättre samverkan mellan klubbar, tränare och spelare.
Vi har under flera år investerat mycket tid, kapital och kompetens i att bygga en modell där tennis, fys, mental utveckling, skola, tävling och uppföljning hänger ihop. Den erfarenheten vill vi dela med fler. Spelare ska kunna komma till oss i olika omfattning — enstaka dagar, perioder eller genom mer strukturerade samarbeten — utan att nödvändigtvis lämna sin hemmaklubb.
Vår ambition är inte att ”ta” spelare från andra klubbar. Tvärtom vill vi bidra till att fler klubbar och tränare får tillgång till struktur, metodik och erfarenhet som kan stärka svensk tennis bredare.
2. Hur mycket tränar Mila Berta?
Vi kommenterar normalt inte enskilda minderåriga spelares exakta träningsupplägg i detalj, om det inte sker i samråd med spelaren och vårdnadshavare.
Generellt kan man säga att de spelare som ingår i våra mer omfattande satsningar har en träningsvardag som består av tennis, fys, rörlighet, återhämtning, matchspel och individuell uppföljning. Belastningen styrs utifrån ålder, mognad, skolsituation, skadehistorik och långsiktig utvecklingsplan. Vår filosofi är inte att maximera antalet timmar kortsiktigt, utan att bygga kapacitet över tid.
När det gäller unga spelare är den viktigaste frågan inte bara ”hur mycket tränar de?”, utan hur träningen är planerad, hur belastningen följs upp och om helheten fungerar med skola, familj och återhämtning.
3. Tre av era coacher har egna barn i verksamheten – hur stor är risken att de barnen direkt, eller indirekt, prioriteras framför andra spelare?
Det är en relevant fråga i alla idrottsmiljöer där tränare, ledare och familjer lever nära verksamheten. Vår utgångspunkt är att sådana situationer måste hanteras med struktur och transparens — inte med informella bedömningar.
Vi försöker därför arbeta med tydliga kriterier för träningsgrupper, matchning, belastning, utvecklingsplaner och uppföljning. Beslut kring spelare ska inte vila på en enskild tränares personliga bedömning, utan på en helhetsbild där flera personer är involverade.
Det viktiga för oss är att varje spelare ska känna att utvecklingsmiljön är professionell, rättvis och prestationsinriktad i rätt bemärkelse: inte att alla får exakt samma sak, utan att varje spelare får det upplägg som bäst stödjer den spelarens utveckling.
Vi är också medvetna om att upplevd rättvisa är lika viktig som faktisk rättvisa. Därför behöver vi hela tiden vara noggranna med kommunikation, rollfördelning och beslutsgång.
4. Hur har ni löst den så krångliga skolfrågan, för att eleverna ska kunna träna dagtid?
Det finns ingen enkel standardlösning, och vi tror inte heller att man ska låtsas det. Skolfrågan är ofta den svåraste delen i svensk tennis om man vill skapa en seriös utvecklingsmiljö för unga spelare.
Vi arbetar individuellt med varje spelare och familj. För vissa handlar det om anpassningar i schema, för andra om dialog med skola, och för vissa fungerar dagträning bara vissa perioder eller vissa dagar. Utgångspunkten är alltid att skolan ska fungera. Tennis får inte bli ett system där barn tidigt pressas in i en modell som skapar stress eller brister i skolarbetet.
Det vi försöker bygga är en miljö där idrottssatsningen och skolan kan samexistera. Det kräver planering, förtroende och ansvar från spelare, föräldrar, tränare och skola. Vi tror att detta är en av de stora strukturfrågorna för svensk tennis framåt.
5. Vad kostar det att dels träna fulltid hos er och dels att komma och träna enstaka dagar?
Kostnaden beror på omfattning, upplägg och vilka delar spelaren kopplar på: tennis, fys, tester, uppföljning, planering, tävlingsstöd och eventuell individuell coachning. Men en kostnad som finns är vårt baspaket som finns utförligt beskrivet. Det inleds med ett första möte med oss och därefter alltid börjar med en lektion på 1-1,5 h där vi utvärderar spelaren utefter de kriterier vi har. Efter det som har vi ett möte med familj och spelare 30 minuter följt av ett möte med familjen under 30 minuter där vi förmedlar om vi tycker att spelaren är aktuell för vår öppna utvecklingsmiljö. Efter det så kommer man till en diskussion om priser som då alltid startar med att koppla på vårt baspaket på sin befintliga satsning med hemmaklubben som vi ser som central i upplägget för att det ska ge långsiktig effekt.
Det viktiga för oss är att inte sälja ett generellt upplägg, utan att skapa upplägg som matchar spelarens behov och ambitionsnivå där vi ser innehållet i ett baspaket som direkt nödvändiga för att kunna få ut full potential på sin tennis på lång sikt. Något som vi tycker svensk tennis helt saknar idag inkluderat samtliga akademier vi följt. Däremot finns det massor av bra träningsmiljöer med sparring och bra tränare. Men just det baspaket vi presenterar är saknas och där tror vi det finns massor med potential att utveckla svensk juniortennis framledes.
För vissa spelare kan det handla om enstaka träningsdagar eller camps. För andra kan det vara ett mer omfattande samarbete över tid. Vi vill också att spelare ska kunna behålla sin hemmaklubb och använda RQT som komplement, snarare än att allt måste ske hos oss på heltid.
6. Mycket fokus på eliten i poddsamtalet, men vet att Jacob brinner för integrationen i Upplands Väsby också – vore fint att höra honom berätta mer om det arbetet.
För mig hänger de här två delarna ihop mer än man kanske tror. En riktigt bra idrottsmiljö ska både kunna hjälpa de mest ambitiösa spelarna att nå långt och samtidigt öppna dörrar för barn som annars aldrig hade kommit in i föreningslivet.
RQT Summer Camp är ett exempel på det. Där erbjuder vi barn i Upplands Väsby en kostnadsfri, strukturerad och trygg sommarverksamhet med idrott, tydliga vuxna, gemenskap och uppföljning efter sommaren. Målet är inte att hitta nästa elitspelare. Målet är att ge barn en plats, ett sammanhang och en väg in i föreningslivet.
Jag tror väldigt starkt på idrottens kraft i det här. Många barn behöver inte fler korta projekt eller symboliska insatser. De behöver vuxna som dyker upp varje dag, tydliga ramar, krav på respekt och ansvar — men också värme, kvalitet och känslan av att någon tror på dem.
Det fina med idrott är att den är konkret. Man kommer i tid. Man hälsar. Man tränar. Man samarbetar. Man lär sig hantera motgångar. Man blir en del av en grupp. För många barn kan det vara början på något mycket större än själva idrotten.
7. Demburg säger i intervjun att ni inte är en akademi utan ett program – utveckla gärna skillnaden?
Vi använder hellre ordet program än akademi eftersom ”akademi” ofta signalerar en sluten miljö där spelare lämnar sin klubb, flyttar in i ett system och definieras som elitsatsande väldigt tidigt.
Det är inte så vi ser på det.
RQT Academy Program är ett strukturerat utvecklingsprogram. Det handlar om metodik, planering, träningskvalitet, fysisk utveckling, mental utveckling, matchning, uppföljning och långsiktig progression. Programmet kan användas i olika omfattning beroende på spelare, ålder, ambition och hemmiljö.
För vissa spelare sker mycket av vardagen på RQT. För andra är RQT ett komplement till hemmaklubben. För tränare och klubbar kan programmet vara ett sätt att ta del av verktyg, struktur och erfarenhet utan att kopiera hela vår miljö.
Skillnaden är viktig: vi vill inte bygga en isolerad akademi. Vi vill bygga en resursmiljö som fler kan använda.
8. Vad är skillnaden med det Good To Great gjorde för 10 år sedan och fortfarande till vis det gör och det RQT Academy Program nu presenterar?
Det finns naturligtvis många likheter vilket är fullt naturligt då GTG varit och är en stor inspirationskälla för oss. Men den stora skillnaden som vi hör och det vi uppfattar är att vi tar ett större helhetsgrepp hos spelaren och följer upp det dagligen givet vår metodik där involveringen av hemmatränare, förälder, spelare är väldigt central. Vi jobbar sedan länge med vårt RQT Hjul där Planering och Analysen och Utvärdering är det mest centrala för att få kvalitet i Träning och Tävling samt även den så oerhört viktiga återhämtningen.
Det innebär också att vi inte kan arbeta med så många spelare åt gången då vi skräddarsyr varje spelares upplägg under 5-10 år, 1-12 månader, 1-4 veckor och slutligen måndag tom söndag samt då dag för dag där det aldrig får vara så att något lämnas åt slumpen. Vi tror oerhört hårt på att varje individ hittar just det den behöver lägga tid på. Tex har vi Mila som har ett samarbete med Mouratoglou och deras fysiska team som har stor erfarenhet av spelare och då tjejer 8-12 år där vi lär oss massor och även dem av oss. Vi har Evan Jenkins som är ute på touren och även han kommer med värdefull input. Johan och Fredrik jobbar dagligen med våra spelare fysiskt. Samma sak med tennisen där vi har nära samarbete med förbundet och andra akademier utefter behovet hos spelaren. Det ser vi som nycklarna till våra oerhört starka utvecklingskurvor hos våra spelare under de senaste fem åren.
Vi uppfattar inte att den biten har varit så central som vi tror den behöver vara på till exempel GTG som här nämns i denna frågeställning och vi vet också hur tidskrävande det arbetet är. Men vi ser nu att GTG och flera andra tar efter en hel del i att jobba med spelarna hårdare och mer strukturerat i tidiga åldrar. Men som jag ofta säger: vår väg är inte den enda. Det finns många vägar, men detta tror vi oerhört mycket på.
9. Det känns som att ni tycker att just nu är det ni presenterar i den öppna utvecklingsmiljön ett måste för svenska juniorer för att få ut sin fulla potential vore intressant höra hur Julius ser på det.
Det vi tror och det som vi varit tydliga med från början är att arbetet med att sätta rätt grunder från unga år saknas i svensk tennis. Vi tror att vi på så många som möjligt under 12 år i Sverige behöver sätta rätt vanor när det gäller slag och rörelseteknik, bygga upp sig fysiskt och även förstå vilken intensitet och vilken nivå träningen behöver bedrivas på för att vi ska ha så många som möjligt som är förberedda för nästa fas i sin spelarutvecklingsprocess från tolv års ålder och uppåt. Självklart innefattar det även att premiera att man bedriver många olika idrotter så länge som möjligt är. Vi tror därför att det är viktigt speciellt med dem spelarna som tidigt visar att dem älskar att tävla och är tillräckligt mogna för att ta tills sig instruktion tillräckligt många timmar i veckan för att vara internationellt gångbara som 12- eller 14-åringar får den möjligheten så vi ligger rätt i fas. Det tror vi saknas generellt och det hoppas vi kunna bidra med till så många föreningar och barn som möjligt under de närmsta åren. Det vill säga, att vi verkligen får igenom vår mission att förändra arbetssättet för barn och ungdomar i svensk tennis.
HÄR ÄR KRÖNIKAN ”FABRIKERNA SOM BYGGER, MEN INTE BÄR” FRÅN KLEOPATRA MITRAS SOM DEMBURG PRATAR OM I SAMTALET: https://baslinjen.com/2026/06/20/fabrikerna-som-bygger-men-inte-bar/
HÖR ELLER SE PODDEN SOM FÖLJDFRÅGORNA KOMMER IFRÅN HÄR:
