När beröm blir kritik: varför sågar coacher varandra?

Redaktion

Människor verkar älska att prata illa om andra för att själva må bättre.

Av: Pelle Fridell, sportchef för tennisen på Wang i Norge och Johan Hultkrantz, tränare i Finland, skriver här en krönika tillsammans med ambitionen att ”två är bättre än en”

Du behöver inte fundera längre eftersom Pelle och Johan ger dig svaret här nedan, lästiden är cirka fyra minuter.  Varför lägger vi ned mer tid på negativa aspekter än framhäva det goda hos goda coacher? ”Pelle Fridell är absolut en högklassig coach som vet det mesta hur man utvecklar pojkar och flickor mellan 13-19 år, MEN utan pengarna och den budgeten där i Norge skulle Pelle bara vara en vanlig medioker svensk coach”. ”Den där Johan Hultkrantz är en mycket bra och engagerad coach MEN har ju INGEN som helst erfarenhet av lite bättre tävlingsspelare”. 

Vi, Pelle & Johan är faktiskt inte ett dugg bättre; vi hyllar många enastående och unika coacher som vi känner, men bara ett par sekunder senare är vi mycket snabba med att hitta flera nackdelar och kritiserar dessa coacher, varför gör vi så egentligen? Varför kan vi inte enbart framhäva de positiva sidorna hos fantastiska coacher?  Detta blir vår tredje krönika tillsammans som ”radarparet Fridell – Hultkrantz”, senast som vi gjorde något tillsammans var krönikorna i december om de globala ratingsystemen UTR och WTN; https://baslinjen.com/2025/12/27/del-1-av-2-varfor-wtn-world-tennis-number-behovs-trots-utr-universial-tennis-rating-ar-bra-palitligt/ 

”Visst är du är bra, MEN…!”

Vår uppfattning är att detta fenomen är faktiskt vanligt i många andra idrotter också, men även inom näringslivet, skolor, forskning samt inom politiken – så inte bara inom tennisen. Men i tennis märks det ofta extra tydligt, här är några av de vanligaste orsakerna enligt oss:

1.  Osäkerhet och prestige. I vissa fall handlar det helt enkelt om ego och osäkerhet. Många coacher har mycket starka egon och personligheter. Att prata ner andra coacher kan vara ett sätt att höja sin egen status. Men det finns absolut också många coacher som samarbetar bra, är ärliga mot varandra och respekterar varandra.

2. Konkurrens om spelare. Tenniscoacher konkurrerar ibland om samma spelare, det finns ju faktiskt ganska få bra spelare som kan blir riktigt bra. Om en spelare byter tränare kan det handla om pengar, prestige och resultat. Då uppstår lätt kommentarer som: ”Han tränar fel teknik”. ”Den coachen förstör spelaren” Det blir helt enkelt ett sätt att försvara sitt eget sätt att jobba.

3. Stark tro på sin egen metod. Många coacher är väldigt övertygade om att just deras metod är den (enda) rätta, tennis har många olika filosofier kring: teknik, taktik, fysisk träning och tävlingsupplägg. När någon gör annorlunda eller nytt kan det snabbt leda till kritik från andra.

4. Små miljöer. Tennisvärlden – särskilt nationellt i sitt egna ”lilla land” – är ofta väldigt liten. Alla känner alla och rykten sprids snabbt mellan klubbar, regioner, coacher, föräldrar och spelare. När det handlar om små miljöer uppstår lätt en ”skvallerkultur”, ett problem med detta är att risken finns att det överdrivs när skvallret går vidare från din mun till nästa öra.

Här kommer lite ”äkta skitsnack”, men även saklig kritik  som vi själva har hört nyligen – självklart nämner vi inga namn!

”X är ju en känd världscoach, MEN han har ju inte gått skolan efter årskurs 9, han når ingen som helst akademisk eller intellektuell nivå alls”

”Killen är ju en tidigare världsspelare, snäll och bra, MEN när han började hos oss så krävde han att få börja med två veckors semester, svårt att ta en sådan ’holiday guy’ seriöst.

”Han har ju väldigt mycket erfarenhet, jobbar långa dagar, alltid tillgänglig och väldigt pålitlig, MEN är ju helt totalt ostrukturerad, varför skall allt göras i sista sekunden och skapa ett internt kaos och osäkerhet?”

Varför är de på detta sätt? Förklaringen hittar vi i ”negativitetseffekten”!

Ofta talar man även om negativitetsbias som är människans tendens att ägna mer uppmärksamhet åt, minnas och påverkas mer av negativa händelser, tankar eller information än positiva. Det är en kognitiv fördom där hjärnan prioriterar ”minusposter” (hot/kritik) över ”plusposter”. Ett exempel på detta är att många tennisspelare blir endast lite glada över att ha vunnit en match, men kan bli helt förkrossade i veckor/månader efter en förlust. Tar vi en titt på våra dagliga nyheter varierar siffrorna beroende på studie, men trenden är tydlig; forskare har kommit fram till att negativa nyheter utgör cirka 50 % och positiva nyheter runt 25 % så dubbelt så mycket negativt som positivt, resten är ”neutrala nyheter”.

Om en händelse innehåller både positiva och negativa delar, tenderar vi att bedöma hela upplevelsen som mer negativ. Så om vi känner en coach väl och ser både positiva och negativa aspekter med hans arbete så verkar vi således ha fokus på det negativa. Vidare reagerar vi starkare på kritik än på beröm; om en coach får positiv feedback på fyra olika delområden och negativ feedback på ett delområde så vad tror du han tar med sig hem? Avslutningsvis så historiskt har misstänksamhet mot faror varit viktigare för överlevnad än att fokusera på positiva, men mindre livsavgörande händelser. Negativ stimuli tenderer att aktivera hjärnan mer intensivt än positiv stimuli. 

Pelles & Johans ”framtidslöfte”

Trots att människor verkar älska att prata illa om andra för att själva må bättre försöker vi från och med nu och framåt lägga ned lika mycket tid på framsidan av myntet som baksidan av myntet när vi talar om olika coacher, ledare och andra som arbetar inom vår sport. Vi tror också att det är en del av vår ”yrkessjukdom” som coach där man försöker hitta olika saker hos sina spelare att förbättra helt enkelt som har smittat av sig för mycket när man talar om andra coacher. 

Vidare tror vi på ett upplägg där en klubb, akademi eller något motsvarande består av tre fyra olika typer av ledare och coacher där alla har lite olika styrkor och svagheter så att man kan skapa ett team och bygga ett lag helt enkelt. På samma sätt som man bygger en ledningsgrupp eller styrelse i ett företag så kunde man bygga upp det så att man kompenserar för varandras brister helt enkelt.

Alla åsikter och ställningstaganden som framförs i krönikorna är skribenternas egna. Fler krönikor finns här. Trevlig läsning!

Senaste artiklarna

Lämna ett svar

Upptäck mer från Baslinjen.com

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa