Tennisbollar

I lördagskrönikan går Tobias Mattsson i clinch med tenniskulturens kanske mest förbjudna ämne: att bollen faktiskt spelar roll. 

Klagomål är mitt sista hopp.
Det är aldrig fotarbetet. Aldrig tajmingen.
Det är bollarna. Strängarna. Ljuset. Ljudet. Vinden.

Allt utom jag.

Det ursäktande är;
”Ni skulle sett mig annars.”
Men just här i denna hall med detta vita lysrör strålandes in i ögat är jag ett offer.

Jag tillhör de klagande. Jag står för det.
Ljud är en favorit. Skrap från banan bredvid. Någon som hostar i uppkastet. Ett barn som springer runt. Familjen Flinta ska spela tennis kring jullov och det är cirkus. Jag har testat öronproppar. Man ser ut som en trött lagerarbetare, men det fungerar.

Ljuset är en annan klassiker. Ett vitt ljus i uppkastet och hela min tennis faller samman. Som att titta rakt in i solen. Jag ger upp.

Men bollarna.
Diskussionen som enar oss om att vi tycker så olika.

Vi som inte är så bra pratar om dessa med en allvarlig min. Studsar de rätt? Är de döda? För fluffiga? För hårda? För… stenhårda?
Och ja, jag har faktiskt fått med mig bättre spelare i resonemanget. Det finns dåliga bollar. Helt vanliga för det otränade ögat. Men förrädiska.

Man minns Bengt Frithiofsson i TV4 han som är sommelier. Det swirlade, smackade och nickade. Om han var salongsberusad i direktsändning låter jag vara osagt (det är ett påstående inte en anklagelse).
Poängen är, det är legitimt att tycka att kvalitet varierar. Vin får vara komplext. Bilar. Kaffe.

Men tennisbollar?

Där ska man tiga och spela.

Vissa ämnen anses för triviala för intellektuell behandling.
En tennisboll är tydligen ett av dem.

Jag har blivit hånad för att jag tycker att bollar spelar roll.
Som om det vore en karaktärsbrist.

Gällande tennisförbundets tidigare val av boll. Roten till mycket ont inom svensk tennis om ni frågar mig. Har någon lyckats skruva med den där stenen? Den är rund, men den är också en projektil utan känsla.

Utvecklingen tog två steg bak för svensk tennis när den dök upp.

Och nu har tydligen förbundet tecknat nytt femårsavtal med annan leverantör.

Sten nummer 2.

Snålbollen. Outlet-bollen. Den man köper för att den ligger i en korg vid kassan och är “prisvärd”.
Spelare köper den för att den är billig. Inte för att den är älskad.

Jag såg Daniil Medvedev ranta om bollarna i Rotterdam. Efter lite grävande verkar det ha handlat om samma leverantör men en lite lyxigare, en annan variant än den som nu ska plåga oss. Men ändå. När världsstjärnor klagar är det temperament. När vi gör det är det bortförklaringar.

Bollar är smak och tycke. Precis som vin.
Låt oss få swirl:a. Klämma. Resonera. Smaska.

Hur valet av kommande boll har gått till är oklart. Kanske ett konferensrum. Kanske en kalkyl. Kanske någon som sa “de är ändå lika”.

Jag vill därför instifta ett etiskt råd för tennisbollsbeslut och liknande frågor som man inte tagit på allvar.
En instans för oss som inte slår igenom ljudvallen på forehanden.

Jag anmäler mig som representant för de dåliga spelare som även bör ha en röst.
Vi som skyller på ljuset. På ljudet. På bollarna.

Och som innerst inne vet att det kanske, bara kanske inte bara är bollen.

Men nästan.

Pluslistan

Multifilament på längden

Filip Gustafsson

RQT, spelaren blir bättre på kortare tid

Minuslistan

Dra-på-lakan

Spårvägens TKs timpriser

Alla WO i tävlingar