De första fysträningarna jag minns som ung junior i Mölndals Tennisklubb bestod av ett pass i veckan med 3 kilometers löpning på cykelbanan utmed E4:an. Övriga dagar sattes vi på egen styrketräning att köra i korridoren i hallen, utanför omklädningsrummen: 150 armhävningar och 150 situps.
Några år senare i Pixbo TK hade den organiserade fysen ökats till tre gånger i veckan: ett pass långdistans runt åtta kilometer, ett pass styrketräning och rörlighet likt Friskis & Svettis samt ett pass som jag inte helt minns, men jag tror det kan ha varit intervaller i skogen.
På tennisgymnasiet i Kramfors väntade sedan ett upplägg med långdistanslöpning två dagar i veckan, MAQ styrketräning två och ”teamsport”, typ innebandy eller fotboll, på fredagar.
Som en fystränare jag känner väl brukar säga, ”vad man än gör så är det bra för något”. Men det klart vetskapen kring hur man ska träna, när man ska träna det och vad som är viktigt för respektive idrott har ökat markant sedan jag själv var junior.
Inom svensk tennis finns det inte många fystränare som jobbar med specifikt fysträning för tennis. Ett fåtal. Anställningarna som görs av fystränare är extremt få. Klubbar och ansvariga i diverse verksamheter har i 20 års tid pratat om hur viktig fysträningen är för tennisspelare, ändå prioriterar man att anställa den sjunde tennistränaren till klubben före den första fystränaren. Fysträningen sätter man en tennistränare att sköta lite på en höft, sådär sista timmen för dagen. Jag kan ha fel nu, men visst är det bara Good to Great och RQT som har heltidsanställda fystränare idag, 2026? Linea Bajraliu, förra veckans poddgäst, vittnade om att Sveriges flaggskepp, RIG Båstad, under hennes år där fortfarande inte hade någon ordentligt, proffsigt upplägg vad gällde fysträningen.
Sedan jag startade podcasten ”Linus på Baslinjen” för över 5,5 år sedan har jag haft många fystränare med som gäster. Jag kommer inte räkna upp dem alla då jag säkert skulle missa någon, men alla har såklart suttit på stora kunskaper och olika bakgrunder som i sin tur givit skilda erfarenheter, men så gott som samtliga har också haft väldigt olika filosofier kring fysträning för tennisspelare. Något som fascinerat mig. Mer och mer, tills jag får säga att det nådde sitt klimax i vintras.
Tennistränare har också olika filosofier. Vissa tror mer på slagträning medan andra mindre. Förespråkare för längre intervaller menar att det är nyttigt för spelare trots att statistiken säger att bolldueller är 4-5 slag långa. Vissa tror långa intervaller skapar mental styrka, medan andra menar man kan träna det på andra sätt. En del tränare tycker teknik är det viktigaste som finns medan andra lägger mer tid på matchsspel. En del tränare älskar korgmatning, andra matar knappt en boll.
Det finns många vägar till Rom och många vägar till topp 300. Men trots olika tankar om hur man ska träna tennis är min upplevelse att det ändå finns en form av samförstånd och underliggande respekt mellan tennistränare i att man kan tro på olika och vi vet att spelare blir bra på olika sätt.
Fystränarna upplever jag inte har samma…förståelse för varandras teorier. Man tycker så otroligt olika om hur man ska träna för att bli bra. Den ena menar att det fortfarande är nyttigt och skamligt att tennisspelare idag inte är ute och springer fem kilometer regelbundet, medan en annan menar att det är fullständigt bisarrt att man överhuvudtaget överväger det som träningsmetod. Någon menar att man måste träna mycket och hårt, en annan att man ska träna så lite och lätt som möjligt. Vissa kan bara inte förstå vad antal chins har för överföring till tennisbanan, medan andra tycker att utan grundstyrkan att klara av x chins finns ingen chans att hävda sig i en tennismatch.
Det här nådde sin kulmen i mina ögon i november när en fystränare som bland annat coachar tennisspelare och som gästade min podd för några månader sedan, gästade en annan podd och flera gånger i det här samtalet förespråkade träningssätt som är diametralt motsatt mot vad vissa andra fystränare står för. Det var fascinerande hur man nästan kunde ta på att det hen sa var direkt riktat mot vissa andra, specifika, tränare för att påtala hur fel den andra parten har.
Utan att ta ställning för vad som är rätt och fel, alla får ju tro på olika saker, så är det fascinerande hur man kan ha så vitt skilda bilder av hur man får en spelare att bli bättre och starkare på tennisbanan. Hur kan man tro så olika? För vissa aspekter vad gäller fysisk utveckling bör väl inte vara en subjektiv tro på hur man ska göra, utan finnas forskning och studier på vad som faktiskt skapar bäst utveckling fysiskt? Eller kan det ha att göra med att uppdragen är så få? Marknaden för jobb är så liten, så vikten av att pinka in sina territorier blir avsevärd viktigare för fystränare än tennistränarna, där det är motsatt verklighet som råder då det 100% är tränarens marknad snarare än tvärtom.
En tennistränare skrev det allra bäst, när jag och hen diskuterade fystränarnas ställningskrig: ”Denna beef måste vara den största passivt-aggressiva i svensk tennis historia.”
Blir 2026 året då de fystränarna som är aktiva börjar nyttja varandras kunskaper och erfarenheter mer? Kanske – vi har åtminstone lite spännande projekt som skulle kunna bidra till den utvecklingen. Vi återkommer till det inom kort. Men redan nu kan vi rekommendera ett mycket härligt och fartfyllt poddavsnitt som släpps på onsdag, med Claes Hellgren, handbollslegendaren som bedriver just fysträning för bland annat tennisspelare, i sin lokal i Bellevuestadion i Västerås.
Ibland behöver man något nytt. En nytändning. Det betyder inte nödvändigtvis att det gamla inte var bra, men en injektion för att både visa sig själv och kanske även andra att motivationen och viljan att ständigt utvecklas fortfarande är intakt.
För en vecka sedan lanserade vi den nya layouten för Baslinjen. Vår styra tycker åtminstone vi själva är uppdateringsfrekvensen och att de som är involverade både genom att aktivt skriva eller som rådgivare är djupt insatta i framförallt svensk tennis. Vi hoppas ni gillar den nya layouten och kommer fortsätta både följa och rekommendera Baslinjen till andra.
Vår förhoppning med det här steget framåt och satsningen är också att fler vill kroka arm och ser värdet av en tenniskanal som följer nordisk tennis på närmre håll än under 2-3 veckor om året. Kontakta redaktion@baslinjen.com för en dialog. Prenumerera gör du HÄR.
Veckans order of play (may be revised)
Måndag:
Linus veckobrev.
Tisdag:
Dragos Madaras har gjort comeback, men hur är hans möjligheter till att göra detsamma i det svenska landslaget eller i Fair Plays verksamhet och elitserielag? På tisdag släpper vi en artikel där vi pratat med både klubb och förbund om detta.
Onsdag:
Ovanligt för att vara Baslinjen, men på onsdag blir det podd igen! Claes Hellgren gästar och pratar fys!
Torsdag:
Linda Jansson klev in som ny klubbchef i Solna TK i höstas – på torsdag får hon berätta om sina tankar och planer med klubben framöver.
Fredag:
Vilodag på fredag, men håll utkik på Instagram, där tar vi tar en titt i backspegeln och tipsar om ett guldkorn från arkivet.
Lördag:
En krönika kommer släppas, men vem som är veckans krönikör lämnar vi lite oskrivet än så länge…
Söndag:
Även på söndag tar vi vila den här veckan.
Den gyllene svenska tennisgenerationen som också kom att kallas ”det svenska tennisundret” var redan som juniorer kända för att ha en stark vilja, järnfysik och ork. Många EM-medlajer vanns pga att motståndarna kände att ”fan va jobbigt att mala ner en svensk”. Och detta berodde på exakt noll vetenskap eller satsning på tennisspecifik fys!
Nej, snarare var det så att Anders Järryds och Magnus Normans lår och lungor var starka från bandyn. Jocke Nyströms från hockeyn etc. Och så spelades det massor av innebandy på läger och i vardagen. ”Alla” hade en kompletterande inomhusidrott då det var svårt med halltider – sen spelade man mängd utomhus på grus – och fysen var fixad!
Förenklat, javisst, hållbart idag – knappast. Men samtidigt har detta med tennisfys diskuterats helt på fel sätt de senaste 25 åren. Det finns idag i en normalklubb knappt en spelare som skulle kunna tillgodogöra sig något som skulle göra hens tennis bättre. För deras grundfys är så långt borta från vad som krävs och deras ”grit” på träningar och matcher är löjlig. Vi måste börja där. Och när såg du ett riktigt intensivt träningspass senast? Där elever svettas, flämtar och riktigt har tagit i? Nej, det är kanske inte allt – men det är en grundförutsättning att komma någonstans med sin tennis.
Nej, den största insatsen vore kanske att prata med föräldrar och be dem ställa bilen och ställa fram cykeln till sina barn. Till träningen blir det en perfekt uppvärmning och till skolan t/r blir det lite extra träning som även danar karaktären. Kan vi dessutom ta bort lite tennis till förmån för en annan sport är det perfekt. Om det sen är handboll, judo eller friidrott spelar mindre roll. Vi bör allvarligt också fundera på vårt tävlande. Skall bra äldre juniorer verkligen spela matchtiebreak istället för ett tredje set? Och varför spelar inte fler juniorer i fler klasser när de är ute och tävlar? Under en sommarturnering är det väl helt normalt att spela sin egen juniorklass, kanske en över, en seniorklass samt minst en dubbelklass?
Många gurus kring fys agerar i en värld där deras kunnande tyvärr inte behövs.