För att svensk tennis ska utvecklas krävs fler tränare med internationell erfarenhet, menar Helsingborgs TK:s klubbchef Marcus Lindberg. Damien Croisat från Ullevi håller med, liksom Stefan Åslin i Näsbypark gör – till viss del. Samtidigt betonar Svenska Tennisförbundet att frågan om tränarutveckling är större än så.
Av: Linus Eriksson
Svensk tennis står inför flera utmaningar. Spelnivån är enligt många lägre än den varit historiskt. Det finns fortfarande tydliga toppar, inte minst på tjejsidan, men enligt Helsingborgs TK:s klubbchef Marcus Lindberg är det en annan utveckling som oroar honom minst lika mycket – att så få svenska tränare får erfarenhet av internationell tennis.
– Generellt ser jag en fara i att färre och färre tränare kommer i kontakt med internationell tennis. Är man en upcoming tränare i 20–25-årsåldern har de flesta tidigare haft en mentor i klubben som varit ute på internationella touren och kunnat dela med sig av sina erfarenheter. Men de tränarna börjar försvinna från svensk tennis nu, säger han.
Konsekvensen, menar Lindberg, är att en ny generation tränare riskerar att sakna internationell erfarenhet.
– Det vi snart har kvar i svensk tennis är tränare som bara varit på tävlingar i Sverige. Nu måste vi tänka till, för så kan vi inte ha det.
Stefan Åslin, chefstränare i Näsbyparks Tennisklubb, ser poänger i resonemanget.
– Jag var själv ute en hel del internationellt under en 10-årsperiod och det har präglat mig enormt mycket.
I Helsingborg har klubben under flera år haft en tydlig sportslig målsättning.
– För sex–åtta år sedan satte vi upp ett mål att vi skulle vara en av Sveriges ledande klubbar.
Resultaten har också följt. I sammanställningar över resultat i svenska juniormästerskap har Helsingborgs TK sedan 2019 placerat sig etta, tvåa eller trea varje år.
– Då har vi etablerat oss som en av Sveriges bästa juniorklubbar. Nu vill vi försöka ta nästa steg – att fler ska ha möjlighet att nå Grand Slam-nivå.
För att det ska vara möjligt menar Lindberg att tränarna måste ha en djupare förståelse för internationell tennis.
– Då måste fler tränare som är involverade vara ute internationellt. Inte bara våra mest etablerade tränare utan också de som är på väg upp.
Att bara följa tävlingar på hemmaplan räcker inte, menar Lindberg. Även om svenska spelare och tränare ibland åker på internationella tävlingar i närområdet är det inte tillräckligt.
– Vi har i alla år pratat om att man inte får snöa in på sin egen anläggning. Men man kan inte heller bara snöa in sig på tävlingar i Sverige och kanske en ITF i Sundsvall eller max i Norge. Man måste också komma ut på tävlingar utanför det och se högre nivåer av internationell tennis.
Han tror att svensk tennis riskerar att hamna ännu längre efter om man inte aktivt skapar fler möjligheter för tränare att resa ut.
– Jag är orolig att botten inte är nådd än om vi inte börjar resa mer med spelare på högre nivå och kommer ut den vägen. Eller att vi har program där tränare får åka med större gäng, till exempel på Summer Cups med juniorlandslagen.
Lindberg minns själv hur värdefullt det var att få följa internationell tennis tidigt i tränarkarriären.
– När jag var 23–24 år fick jag åka med på 16-års-EM i London, bara för utbildning. Det var enormt lärorikt.
Stefan Åslin berättar hur resandet internationellt utvecklade honom som coach och ledare:
– Framför allt när det gäller kravställning och kvalitativ träning, men även insikten att det finns olika synsätt, kulturer och vägar till att nå utveckling och resultat.
Damien Croisat, sportchef på Ullevi TK, berättar att han också dragit nytta av den internationella erfarenheten han fått med sig genom resor på tävlingar i utlandet:
– Personligen har jag varit ute internationellt med tennis i över tio år och följt spelare på olika tourer, från juniornivå upp till professionell seniortennis. Det har varit väldigt lärorikt och ger både kunskap, motivation och inspiration. Att se vad som görs på hög nivå och att kunna utbyta erfarenheter med andra tränare.
Enligt Lindberg är frågan också relevant för svensk tränarutbildning i stort. Han menar att utbildning inte bara handlar om kurser.
– Här måste man rikta sig direkt till sportchef Simon Aspelin på förbundet och på utbildningen i stort med Michaela Blomqvist i spetsen. Hur ska vi utbilda våra tränare? Det handlar inte bara om att gå utbildningar – utan också om hur vi kommer ut internationellt.
Croisat tycker att Lindberg lyfter en viktig fråga när det gäller den internationella erfarenheten för tränare och är enig i att även om den enskilda tränaren har ett eget ansvar för sin utveckling som coach så har förbundet och utbildningssystemet också en viktig roll.
– Utbildningar behöver i större utsträckning ta in internationella perspektiv och vara riktade mot nästa nivå. Det finns vad jag vet en bred samsyn kring att exponering mot högre nivåer och olika miljöer är en viktig del i utvecklingen, både för tränare och spelare. Det handlar inte bara om teknik, utan också om tempo, intensitet och beslutsfattande. Utan de referenserna finns det en risk att man får en begränsad bild av vad som krävs. Man behöver förstå progressionen genom olika åldrar och nivåer för att veta vad nästa steg är.
Lindberg menar att mötet med andra tränare och andra tenniskulturer är avgörande.
– Man måste prata med coacher från andra länder, se italienska 14-åringar spela, träffa brittiska tränare och se hur de jobbar. Man måste ut hela tiden och få kunskap.
Om inte fler organiserade studieresor kommer från förbundet menar Lindberg att klubbarna själva behöver agera.
– Om förbundet inte gör fler resor till exempelvis Tarbes eller Bolton, då måste klubbarna själva se till att skicka ut tränare som är på tårna och på väg framåt.
Samtidigt är han medveten om att alla klubbar inte har spelare på internationell nivå.
– Där behöver förbundet kanske ordna något för tränare från klubbar som inte har spelare på den här nivån.
En viktig poäng i diskussionen är att resorna på internationella tävlingar inte bara handlar om spelarna.
– Internationella resor är inte bara för spelarna utan även för tränarna. Det spelar ingen roll om alla tränare i Sverige går alla utbildningar som tas fram nu om vi bara är kvar i Sverige. Då kommer tränarna fortfarande inte utvecklas tillräckligt. Regioner och förbund behöver organisera så att fler tränare kommer ut på exempelvis Tennis Europé-tävlingar i 12-års-klassen.
Samtidigt finns det nyanser i frågan. Stefan Åslin menar att behovet av internationella resor också måste sättas i relation till spelarnas nivå.
– Samtidigt är jag av uppfattningen att man ska “gräva där man står”. Jobbar man med spelare som inte riktigt räcker till på nationell nivå så räcker ofta de största svenska tävlingarna långt som inspiration och lärande.
I Helsingborg försöker klubben sprida möjligheterna till internationell erfarenhet på flera tränare.
– Heikki Raevaara, som är ansvarig för elitdelen, kan inte åka på alla tävlingar. Andra tränare måste också få åka ut och se internationell tennis.
I Näsbypark arbetar man utifrån en liknande tanke – men med utgångspunkt i spelarnas nivå. Stefan Åslin:
– I Näsbypark har vi en vision att kunna ta hand om alla spelare oavsett nivå. Det betyder att när vi planerar vilka tävlingar vi coacher ska bevaka utgår vi från spelarnas individuella behov – inte klubbens begränsade resurser. I skrivande stund har vi coach i Monastir i två veckor. I höstas var vi på Carlos Moyá U12 Festival och vi har även varit på ITF-tävlingar i Norden. Det spelarmaterial vi har styr hur mycket internationellt vi är ute.
På Ullevi försöker man skapa möjligheter för tränare att åka ut internationellt så mycket som möjligt, men likt andra klubbar är det inte alltid enkelt av organisatoriska och ekonomiska anledningar.
– Samtidigt arbetar vi mycket internt, där tränare med internationell erfarenhet delar med sig till övriga i klubben.
Trots aningen olika ingångar pekar både Helsingborg, Näsbypark och Ullevi mot samma håll – att tränarrollen behöver utvecklas i takt med spelet.
– Man måste lyfta blicken och tänka på framtiden, inte bara nästa timme hemma i hallen, avslutar Lindberg.
Michaela Blomqvist, utbildningsansvarig Svenska Tennisförbundet och Simon Aspelin, sportchef Svenska Tennisförbundet, kommenterar artikeln och ämnet så här:
”Vi delar Marcus bild av att internationell erfarenhet är värdefull för tränare, särskilt för dem som arbetar med spelare som tävlar internationellt eller siktar dit. Att möta andra tränare från olika tennisnationer och följa internationella tävlingar på plats ger perspektiv som är svåra att få enbart genom verksamheten i Sverige.
Samtidigt visar vår kartläggning att utmaningen i tränarutvecklingen är bredare än bara internationell erfarenhet. Många klubbar saknar i dag både struktur och resurser för att utveckla sina tränare över tid. Det finns också en brist på tränare med högre utbildning som kan ta ansvar för utvecklingen av spelare, klubben och andra tränare.
Vi ser också att utbildning genomförs men får inte effekt om tränaren saknar ett tydligt ansvar och mandat i klubben. Därför behöver vi i svensk tennis flytta fokus från enbart genomförande av utbildning till ett bredare och mer långsiktigt arbete med tränarutveckling.
Förbundets uppdrag är att erbjuda ett starkt utbildningssystem och skapa möjligheter för tränare att utvecklas. Samtidigt behöver klubbar, regioner och förbund arbeta tillsammans för att ge tränare rätt förutsättningar att utvecklas.”
