Han började med minitennis när andra redan hade flera års träning bakom sig. I dag, några år senare, är 2011-födda Viggo Salipurovic en av landets mest lovande spelare – kanske tack vare att stort fokus på teknik och ett allmänt tennisintresse större än de flestas. När han befinner sig i tennismiljöer, då mår han som bäst. ”Jag gillar att bara hänga på banan och slå. Det älskar jag fortfarande”, säger han.
Av: Linus Eriksson
Viggo växte upp i Uppsala, nära USIF, och hade egentligen en helt annan idrott i fokus. Fotboll var hans grej. Ända tills han av bevittnade en tennisträning och tyckte det såg spännande ut.
”Jag var sju–åtta år när jag först såg en träning. Jag började i minitennisen, och sen var jag fast. Jag gick från fotboll till att nästan bara vilja vara på tennisbanan.”
Intresset för fotboll lever dock kvar, fast i formen som fans och åskådare. Manchester United i Premier League och Barcelona i La Liga är två lag Viggo följer på nära håll.
Tennis började han tävla relativt sent i – för tre–fyra år sedan – men det märktes snabbt att utvecklingen tog fart. ”Vissa börjar när de är tre. Jag började på riktigt mycket senare. Men jag har tagit igen det genom att jag älskar att spela – att bara hänga på banan och slå är det bästa jag vet!”
Länge tränade han på USIF med coach Daniel Berta. När Berta flyttade över till RQT Stora Wäsby fick Viggo ett val: stanna eller byta.
Det blev ett byte.
”Jag trivs jättebra här. Det är bra sparring, bra tränare och en bra stämning. Daniel är väldigt teknikinriktad, och det behöver jag. Jag har inte dålig teknik, men jag tror att jag behöver jobba extra mycket med den. Johan Widenmark och Fredrik Johansson här hjälper mig mycket med koordinationen och det fysiska.”
Precis som många tonåringar har en snabb växtspurt ställt till problem för Viggo på banan.
”Det har varit jobbigt. Jag har vuxit mycket och det har känts tungt ett tag, men nu börjar det bli bättre.”
Trots det har resultaten fortsatt komma. Han beskriver större turneringar där han ofta når semifinal och ibland final eller vinner dubbelklassen, och den senaste tiden har han tagit ytterligare steg.
”Det har gått mycket framåt på sistone. Jag visade det i Göteborg också, i kvartsfinalen av Tennis Europé-turneringen mot Emil Curovic som är mycket duktig En riktigt bra match som jag förlorade med 5-7 i avgörande set. Främst är det tekniken som har blivit bättre, men också hur jag ser på spelet – vad jag ska göra och inte göra.”
Tennisintresset hos Viggo är stort och han följer sporten på ett nästan maniskt sätt.
”Jag ser tennis varje dag. Jag gillar Alcaraz, och sen Taylor Fritz – jag har lite liknande serveteknik som han. Tycker han verkar väldigt nice som person också.”
Han följer även svenska spelare och lyfter särskilt William Kjellberg, Lea Nilsson och Nellie Taraba Wallberg. ”Det är inspirerande att se deras utveckling och att det går bra för dem.”
Under andra adventhelgen vann han själv och RQT lag-SM för pojkar 15. En framgång som betydde mycket för Viggo
”Det var stort och jag kände att vi alla i laget bidrog till segern!”
2025 har också inneburit landslagsuttagningar, något han bär med sig med stolthet.
”Att bli uttagen till landslaget och spela Summer Cups och EM med Emil Curovic… det var fantastiskt. Jag fick lite gåshud när jag fick veta veta att jag skulle få representera Sverige i tennis.”
Familjen har rötter i Kroatien (pappa) och Bosnien (mamma), men Viggo är född i Uppsala. Skolangången sker idag på en sportskola där upplägget är flexibelt, och skolplanerna är tydliga framöver.
”Jag vill höja mina betyg så jag kan komma in på ett bra distansgymnasium sen. Det kräver disciplin, men det tycker jag att jag har. Jag vet inte om mina föräldrar tycker samma sak i oc för sig…”
Nästa år blir han ett år ung i sin tävlingsklass. Ambitionen är att fortsätta utvecklas vidare.
”Jag vill fortsätta utvecklingen uppåt och framåt givetvis. Kanske nå några kvartsfinaler mot de bästa som är ett år äldre. Men jag måste sluta ge dem för mycket respekt. Ibland tycker jag att de är så jäkla bra, men ofta kan jag göra saker bättre än dem.”
På längre sikt är drömmen solklar: topp 100 i världen.
”Hårt jobb, slit, hårt jobb varje dag – och göra saker som andra inte gör. Om vännerna går ut en lördag kanske jag måste stanna hemma och fokusera på matchen på söndag. Det är sånt som krävs.”
Han poängterar hur viktigt det är att vara omgiven av rätt människor.
”Kompisarna förstår att jag satsar. Jag är nära vän med flera andra spelare, så som Jacob Billing, Albert Berglund, Emil Curovic och polarna här på RQT. Det betyder mycket – de är en del av samma värld som mig.”
December månad har varit och är fullspäckad. Viggo spelar SJT Masters i Västerhaninge med start 18 december där målet är tydligt: vinna.
Dessutom väntar traditionsenligt SALK Open efter jul – och förberedelserna är noggranna.
”Det handlar om att träna bra och skapa bra rutiner. Sova tidigare så man är redo för tidiga matcher. Jag kan inte lägga mig 23:00 två dagar före match, det funkar inte, utan jag går och lägger mig 21.30.”
Viggo Salipurovic har bara spelat tennis på allvar i några få år, men är ett lysande exempel på att ett stort intresse och drivkraft kan ta ikapp förlorad tid. Det ihop med en tydlig målbild och framför allt en vilja att göra jobbet varje dag är i mångt och mycket viktigare än en tidig introduktion till sporten. Resan har bara börjat – vart den bär får framtiden utvisa.
Lämna ett svar