Svenska 12-åringar utmanade Europas bästa på Mallorca: ”Här blir du uppäten om du visar svaghet”.
Av: Linus Eriksson
På Mallorca, på Rafa Nadal Academy i Manacor , spelade tre svenska 12-åringar under förra veckan 11-16 november Carlos Moyà 12 & Under Festival – en av världens mest prestigefyllda tävlingar i åldersklassen. Mycket tennis som började med ett gruppspel följt av slutspel, i ett klimat som visade solstrålar på dagtid men lite kyligare temperaturer på kvällarna. Till och med så pass att Alexander Olsson, tränare för Ystad TK, tog fram mössan på eftermiddagarna. ”Det hade kanske inte behövts, men jag gillar att hålla mig varm, berättar Olsson efter hemkomst på telefon.”
Mila Berta (Stora Wäsby TK), Carl Bagger (Ystad TK) och Bianca Fagerlund (Näsbyparks TK) var på plats med totalt 64 av Europas bästa barn – 32 pojkar och 32 flickor från 23 nationer – och visade att Sverige inte bara hänger med, utan dessutom kan utmana toppskiktet av spelarna i Europa där ett år unga Mila Berta var den som gick längst när hon tog sig vidare till slutspelsträdet. Men veckan blev också ett tydligt kvitto på hur kompromisslös internationell juniorutveckling är.
Det är lätt att tro att man förstår vad som krävs internationellt. Men för Alexander Olsson som var en av tre svenska ledare på plats tillsammans med Daniel Berta (Stora Wäsby TK) och Tilde Pierrou (Näsbyparks TK), blev veckan ännu ett bevis på hur små marginalerna är – och hur skoningslös sporten är redan på den här nivån. Han beskriver att han ”inte fått några jättenyheter”, men att tävlingen gav svart på vitt av mycket utav det som han tidigare anat vad gäller pojkklassen, som var den han såg mest utav.
Olsson har varit på samma tävling två gånger tidigare – med Gustaw Chudzikiewicz 2022, med Melker Anderssonåret 2023, och nu i år med Carl Bagger. Tre egenfostrade spelare inom klubben i Ystad. Den stora skillnaden Olsson såg i år på plats på Mallorca handlade om spelarnas attityd och mod. Vissa saker han såg var tydlig skillnad mot för några år sedan: att dagens europeiska topp-12-åringar spelar ”tuffare tennis, större tennis – tennis som försöker sträva mot seniortennisen”. Tidigare år upplevde han att spelarna fortfarande kunde vinna på att bara hålla bollen i spel, men det fungerar inte längre, menar han. ”Du behöver en trygghet i ditt spel, men du vinner inte om du inte tar för dig i viktiga lägen.”
Just modet att våga ta för dig vid viktiga lägen blev en röd tråd under veckan. Svenskarna anlände tre dagar före tävlingen för att förbereda sig och ta chansen att träna med flera av toppspelarna i tävlingen. Olsson beskriver miljön som kompromisslös, och att den attityden och skärpan är något svensk tennis måste förstå.
”Visar du svaghet blir du uppäten”, säger han och syftar både på träning och match. ”Visar du lite svaghet och tappar fokus en kort sekvens blir du nedplockad direkt.” På hemmaplan i Sverige, menar han, ser man den typen av fokusdippar i varenda match, men internationellt är det obarmhärtigt: de bästa spelarna tillåter inte det. ”Man visar styrka, att man är där för att vinna. Det finns inget utrymme att blotta ett tappat humör eller fokus. Relaterar jag till svensk mark så förekommer det varje match. Det här måste vi justera direkt – ska vi hänga med härute måste vi vara närvarande konstant hela vägen. Även i de här åldrarna.”
Olsson är fullt medveten om att det är svårt för 11–12-åringar att hålla intensiteten uppe hela tiden, men just därför vill han att svensk tennis tar det här på största allvar: ”Visst kan man träna på det och bli bättre med åren, men det gäller nog att börja nu. De här spelarna kommer fortsätta vara fokuserade varje träning och match, så ju senare vi börjar desto mer på efterkälken hamnar vi.” Han menar att de europeiska toppspelarna vågar mycket mer i viktiga lägen. Hemma i Sverige ”står man och petar lite för mycket och låter motståndarna missa”. Här ute är det den som tror på sitt spel och tar för sig som vinner.
När han pratar om Carl Bagger, spelaren han själv coachade, är han både stolt och konkret med sina intryck. Bagger vann två av sina tre gruppmatcher och spelade om gruppsegern. Olsson tycker att svenskens utvecklingskurva vad gäller flera bitar, så som koncentration, närvaro och att visa mental styrka, varit mycket positiv den senaste tiden. Men även att små tveksamheter fortfarande blir kostsamma: ”Det finns en sekvens i varje match där han kan rycka ifrån men tvekar en aning. Motståndarna ser det direkt och då blir det istället kamp hela vägen in i mål.” Just den blicken – att de bästa direkt känner blod i vattnet – är något han återkommer till flera gånger.
Just det berömmer Olsson Mila Berta för, som hon tycker imponerade vad gäller att hantera störningsmoment i matcherna. ”Om hon blir irriterad på något så växer hon”, säger han. ”Det gjorde hon otroligt bra.” En egenskap som i 12-årstennis är guld värd – eftersom man inte får något gratis när motståndarna är längre, starkare och ofta mer fysiskt utvecklade. ”Pratar vi brottning är många av spelarna svenskarna möter i en annan viktklass”, skrattar han. ”Det är bara att acceptera läget i de här åldrarna.”
Bianca Fagerlund hamnade i en tuff grupp och föll i tre jämna matcher, men Olsson menar att även hon visade att hon hör hemma i detta sällskap. Det som skilde motståndarna åt i hennes matcher var ofta bara några få bollar – och just de bollarna var där de andra länderna visade sig som starkast.
När Olsson summerar tävlingen återkommer han till att alla tre svenskar inte bara deltog – de tampades om att vinna. Berta slog förstaseedade direkt i första matchen – Bagger vann två sina två första och Fargerlund pressade spelare från Europas absoluta toppskikt. För att ens få en direktplats till tävlingen behöver man vinna en kategori 1-turnering. Därefter plockas spelare in baserat på sina bästa resultat. Bagger kvalade in efter en final, en semifinal och kvartsfinal på den nivån under året
Olsson fortsätter berätta hur hans tankar gått under veckan. ”Bagger går fullt ut i skolan och tränar i ett föreningsupplägg, om än lite individanpassat. Vi tampas mot spelare som kör tennis mer eller mindre på heltid”, säger han. ”De reser vecka in och vecka ut på de här tävlingarna. Det är det vi konkurrerar med.” Han understryker samtidigt att varje familj får bestämma sin väg – men att man måste förstå hur verkligheten internationellt faktiskt ser ut.
Men ändå – Olsson är full av hopp! ”Vi är 100% med!” säger han. ”De tre svenska spelarna på plats här var inte bara med och deltog – de var med och konkurrerade om vinsterna. Kan andra svenska spelare på hemmaplan i sin tur tampas med de här tre så är de också med och tävlar på allvar med spelarna i Europa.” Men Olsson följer snabbt upp det med en tanke som är viktig att svensk tennis tar till sig: ”Det finns många i Sverige som lever på falskt hopp.” Med det menar han inte att spelarna inte kan bli bra – tvärtom – utan att vi måste sluta luta oss mot illusionen att det ”löser sig” utan att fullt ut förstå hur hårt arbetet är som krävs.
”Vi får börja med det vi kan påverka. Att göra allt i vår makt när vi är på banan för att få ut vår fulla potential och lägga krut på det vi gör varje träning.” Han beskriver hur många av konkurrenterna i Europa tränar och tävlar med jämnåriga spelare i samma ”viktklass”, både fysiskt och tennismässigt – vilket ger en helt annan kvalitet på träningen. ”Man behöver träna och tävla med spelare i samma ålder – det blir inte riktigt samma sak med spelare som är äldre och i en annan pubertal mognad. Det är något vi behöver fundera på framöver – om vi ska lägga några veckors träning på ställen med fler spelare i samma ålder och nivå.”
Liknande tankar delades också av svenska tränarkollegan Tilde Pierrou, som mestadels såg på flickornas matcher. Hon beskriver veckan som ”otroligt lärorik och väldigt rolig” och lyfter hur inspirerande det är att se så många 12-åringar brinna på den här nivån. Hon poängterar att tävlingen handlar om mer än resultat: att de viktigaste lärdomarna ligger i allt runt omkring – i hur man förbereder sig, hur man beter sig före och efter matcher, och hur man hanterar både fysiska och mentala utmaningar. ”Man kan förlora en match men ändå vinna kunskap, erfarenhet och nya insikter”, säger hon. ”Det viktiga är att våra spelare får matchvana, får komma ut i Europa och inspireras. Och att de får chans att bygga erfarenhet av att tävla internationellt.”
Pierrou noterade också något som många svenska tränare säkert känt igen: att vissa länder lägger mer fokus på fysiken tidigt. Hon säger det inte som kritik, utan som en ren observation.
Till sist vill Olsson framhålla två saker som han tycker svensk tennis måste förstå på djupet. För det första: att tränarnas närvaro är helt avgörande. ”Det är så jäkla viktigt att vi tränare som jobbar med spelarna är med på de här tävlingarna”, säger han. ”Vissa grejer blir man synad på – det håller i Sverige men inte internationellt.” Här räcker det inte att lyfta nivån ibland. ”Sänker man rackethastigheten 15% i transportslag blir man synad. I Sverige går det, men inte här.”
Och för det andra: att helheten kring en spelares utveckling är större än vad man ofta inser. Det finns, som han uttrycker det, ”många tigrar” där ute – familjer och spelare som satsar allt de har på att spelaren ska bli så bra som möjligt på tennis.
Men just därför kunde det svenska gänget resa hem med huvudet högt. Olsson tackar Svenska Tennisförbundet för att spelarna fick ekonomisk hjälp att åka på den här resan – nu är det hem och jobba vidare som gäller!
SENASTE ARTIKLARNA PÅ BASLINJEN:
Lämna ett svar