Idrotten handlar sällan bara om resultat. Den rymmer människor, drömmar, dramatik – och kanske framför allt känslor.
När allt står på spel blottläggs något djupt mänskligt: glädje och besvikelse, hopp och oro, kampvilja och ibland uppgivenhet. Det är antagligen därför idrotten engagerar så starkt, för att den påminner oss om det vi alla kan känna igen i våra egna liv.
Tennis är en av de mest känsloladdade sporterna. Poängen är korta och direkt avgörande, matcherna kan svänga från ena stunden till den andra och minsta misstag kan få stora konsekvenser. Därför blir tennisen en spegel av känsloregistret – både för spelarna på banan, ledarna och för publiken på läktaren.
Förväntan – innan matchstart, energi, anspänning och laddning.
Spänning – vid jämna game, viktiga bollar eller tiebreak.
Glädje/eufori – efter en vunnen poäng, ett ess eller ett avgörande slag.
Frustration – vid egna misstag som dubbelfel eller när spelet inte fungerar.
Ilska – riktad mot sig själv, domaren, motståndaren eller publiken.
Oro/osäkerhet – när matchen börjar vända eller man tappar initiativet.
Hopp – när man känner att momentum svänger tillbaka.
Lättnad – när man lyckas rädda en breakboll eller vinna ett tajt game.
Besvikelse – efter ett missat läge eller en förlorad boll.
Självförtroende/stolthet – när spelet stämmer och man hittar rytmen.
Uppgivenhet – om man känner att matchen håller på att rinna iväg.
Mod – att inte ge upp, även i svåra underlägen.
Lust – den brinnande känslan för sporten, drivet i både med- och motgångar.
Triumf – när matchen avgörs till ens fördel.
Tomhet – efter slutsignalen, oavsett resultat, när anspänningen släpper.
Att tennis väcker känslor är ingen nyhet – och helgens Davis Cup-möte mellan Sverige och Tunisien i Partille Arena var inget undantag
Fredagens och lördagens matcher blev en känslomässig berg-och-dalbana där Sverige till slut gick segrande ur striden med 3–2, men vägen dit var fylld av svängningar.
Här ett litet bildsvep från några av helgens känslomässiga upp- och nedgångar.
Lämna ett svar