1 augusti, 2025

Lilla Edets Tennisklubb – den lilla klubben med det stora hjärtat

Redaktion

I Lilla Edet finns en liten klubb med ett stort hjärta. Här handlar tennis inte bara om bollar och poäng – utan om att skapa en välkomnande plats för alla, där glädje, gemenskap och engagemang får hela föreningen att blomstra. Med 150 medlemmar och ett ständigt driv att utvecklas visar Lilla Edets Tennisklubb att det går att bygga något riktigt fint, även på en liten ort.

Av: Linus Eriksson

Lilla Edets Tennisklubb är inte den största, men det märks inte när man kliver in i hallen. Det är något med stämningen – värmen, välkomnandet, och det där självklara sättet som både barn och vuxna hälsar på varandra. Här spelar det ingen roll om du är nybörjare eller har hållit i ett racket i 30 år. Alla får plats. Alla räknas.

– Vi är en breddverksamhet och vill att varje spelare, oavsett nivå, ska känna att den får utvecklas efter sina egna mål och drömmar, säger klubbens ordförande Jerry Andersson.

Med cirka 150 medlemmar, varav 80 juniorer i träning, pågår verksamhet nästan varje vardagskväll i hallen som rymmer med två tennisbanorbanor och kompletteras av padel, pingis och badminton. Dessutom satsar man extra mycket på aktiviteter under skollov: pizzatennis, intensivkurser, Halloween-tennis i nedsläckt hall – här är kreativiteten stor och ambitionen ännu större.

– Vi försöker skapa glädje, gemenskap och ett sammanhang där alla känner sig hemma. Det är viktigt, inte minst för barn och ungdomar, säger Jerry.

Det finns en stolthet i klubben över hur långt man har kommit. För 15–17 år sedan var verksamheten nere på bara 30–40 medlemmar och knappt några tränare alls. Men med en timanställd tränare, som både var engagerad och påhittig, inleddes ett uppsökande arbete ute i skolorna – och snart började klubben växa igen.

Idag köps tränartjänsten in från Ljungskile – två tränare turas om att hålla i passen under veckodagarna ihop med flera andra, lokala timtränare – och klubben slipper administrativt ansvar. Det fungerar bra, även om Jerry gärna skulle se att det fanns större långsiktighet i tränarfrågan.

– Vi har kontrakt till augusti nästa år. Det är klart att man är lite orolig, tennistränare växer inte på träd. Men vi gör det bästa av det vi har, säger han.

Och det de har – det är ganska mycket. Förutom träning fem dagar i veckan försöker klubben hela tiden få med så många som möjligt på extra aktiviteter. Americanos, SO-Tour, pizzatennis – men också avslutningar med lekar och tävlingar där hela klubben samlas. Det sociala värdet är lika viktigt som det sportsliga.

– Många säger att det är gemytligt här. Att folk är trevliga, att man får hjälp. Det är nog vår största styrka – att det är lätt att känna sig välkommen, säger Jerry.

För honom har klubben blivit ett andra hem. Han har varit med i 18 år, suttit som ordförande i minst 12 och gör det mesta – från att skura omklädningsrum på vintern till att representera klubben i möten med SISU.

– Så länge det känns roligt och man får positiv feedback så orkar man. Men det är viktigt att det kommer nya också. Engagerade föräldrar gör stor skillnad, och vi försöker stötta dem så gott vi kan, säger han.

Kommer man upp i 5 % av föräldrarna till de 80 juniorerna att engagera sig ideellt är det mycket bra. Föräldramöten arrangeras några gånger per termin, och klubben är noga med att alla ska känna sig trygga, även de som inte kan något om tennis.

Ekonomin är också anpassad till verkligheten i Lilla Edet. Det är en arbetarkommun där varje höjning i terminsavgiften märks. Just nu kostar det 1900 kr per termin för en tennisskola i veckan – ett medvetet lågt pris för att ingen ska känna sig utestängd.

– Vår vision är att vara en klubb där ingen prioriteras bort. Alla ska kunna spela, oavsett förutsättningar. Det är så vi bygger en hållbar verksamhet över tid, säger Jerry.

Och det märks att det fungerar. Med ett stabilt medlemsantal, ett levande träningsschema och en varm kultur som genomsyrar varje hörn av hallen, har Lilla Edets Tennisklubb hittat sin egen formel. Det handlar inte bara om tennis. Det handlar om att höra till. Om att någon frågar hur det är, att man får vara med, och att man känner: här, just här, vill jag stanna kvar.