Två veckor på Tennis Europe-touren gav Johan Szabo flera tydliga spaningar kring den internationella juniortennisen. Good to Great-coachen såg offensiva och kompletta killspelare, tekniskt skolade fransmän och italienare samt en europeisk bredd som många svenska spelare behöver möta oftare.
Av: Linus Eriksson
Två veckor. Två länder. Två turneringar på hög internationell nivå.
När Johan Szabo kom hem från Tennis Europe kategori 1-tävlingarna i italienska Maglie och franska La Passage var det inte främst resultat eller enskilda matcher som Baslinjen hörde av sig till honom för att fråga om, utan en helhetsbild av vad han sett. Vilka var hans spaningar och intryck från två veckor ”on the road” på den europeiska juniortouren?
Hur spelar dagens europeiska 12-åringar? Hur rör de sig? Hur förbereder de sig? Vilka krav ställs för att hävda sig i toppskiktet internationellt?
– Det var ganska stor skillnad mellan tävlingarna i Italien och Frankrike. I Italien upplevde jag att många spelare var ganska små till växten och spelade mer defensivt – mycket hålla i bollen och bygga poängen. I Frankrike ökade nivån ordentligt på snittspelaren. Framför allt killarna var större till växten, mer offensiva och kompletta i sina spel, säger Szabo.
Det var tydligt att de bättre spelarna hade en bred verktygslåda och kunde lösa många situationer på banan. Inte bara att kunna slå hårt eller springa mycket – utan att behärska alla delar av spelet redan i unga år.
– De som gick långt i turneringen i Frankrike kunde göra allt. De kunde slica, spela volley, röra sig bra på gruset, ta bollen tidigt och spela från alla positioner på banan. Det var svårare att hitta tydliga svagheter, både bland pojkarna och flickorna.
På killsidan ser han en tydlig internationell trend.
– Killarna är mycket offensiva. De söker avslut, tar bollen tidigt och vill framåt i banan. De bästa spelarna vinner matcherna på det sättet nu.
En spelare stack ut extra mycket.
– Vinnaren i 12-årsklassen i Frankrike hade, för sin ålder, en helt sjuk enhandsbackhand och spelade ut motståndarna med power. Han tränade faktiskt på Good to Great tidigare i år.
Szabo beskriver framför allt de franska och italienska spelarna som tekniskt mycket välutbildade.
– De är väldigt skolade. Så gott som alla kan slica, alla har bra händer och är ganska allround. De kanske inte sticker ut genom någon enskild egenskap, men kan det mesta.
Det är också något han ser som typiskt för centraleuropeiska spelare generellt.
– När man åker på Tennis Europe är ofta halva startfältet i tävlingarna från samma land. Men när man kommer till kvartsfinalerna är plötsligt sju olika länder representerade. De centraleuropeiska spelarna är ofta bra skolade tekniskt jämfört med många andra.
Szabo tror samtidigt att svenska spelare fortfarande har ett underläge när det gäller exponering för utomhus- och grustennis.
– Vi exponeras inte för utomhustennis lika mycket som många andra länder gör. Det märks att flera spelare är vana vid grus och förutsättningar utomhus som väder och vind på ett annat sätt än vad många svenskar är.
Han menar att det därför blir extra viktigt att svenska spelare börjar resa internationellt tidigt.
– Snittsvenskan spelar inte utomlands lika mycket som det egentligen behövs. Jag tror det är viktigt att redan som 12-åring få komma ut och se hur nivån är därute. Frankrike har enormt många bra spelare. Det var samma sak i Tyskland när jag jobbade där – du kunde vara ganska långt ner på rankingen men ändå vara riktigt bra.
Samtidigt ser han positivt på att Sverige just nu har två tjejer i 12-årsklassen, Joséphine Silfverschiöld, som han själv reste med de här två tävlingarna, och Mila Berta. Båda har redan etablerat sig på hög internationell nivå.
– Det är inte ofta vi haft två tjejer som ligger så långt fram internationellt i den här åldern. De ligger bra i fas och får spela mot de bästa i Europa hela tiden, vilket såklart utvecklar dem.
Men internationell framgång i tidig ålder kommer också med andra utmaningar.
– Alla som är så bra kommer förr eller senare känna press och förväntningar. Det är en del av resan som alla toppspelare har fått gå igenom.. Men jag tycker det är imponerande att vara 12 år och resa så mycket som de gör redan nu. Det är positivt.
En annan sak som fastnade hos Szabo var hur olika spelarna arbetade med sina rutiner.
– De bästa spelarna såg man hade bra rutiner. De gjorde ordentlig uppvärmning, cool down och förberedde sig professionellt inför matcherna. Ju längre in i turneringarna man kom, desto tydligare såg man vilka som var professionellt skolade. Till exempel de italienska spelarna som reste med förbundet och som vann Winter Cups tidigare i år på pojksidan, de hade satta rutiner före och efter träning och match.
Men, det var långt ifrån alla tidigt i turneringen som agerade på samma sätt inför och efter sina matcher.
– Det var väldigt individuellt. Alla är inte professionella i sitt tänk än, vilket är förståeligt i den här åldern. Jag blev faktiskt förvånad över att tjejen som vann sista tävlingen knappt värmde upp alls inför finalen. Hon hade tränat två timmar innan samma dag som finalen gick. Efter träningen åt hon lite och gick sedan direkt in och spelade final, utan uppvärmning.
De olika förbundens närvaro var också tydlig under tävlingarna.
– Italien hade tränare på plats, Frankrike också och Tunisien kom med förbundet. De flesta spelarna hade coach med sig. Några reste med föräldrar, men då fungerade föräldrarna som coacher.
Szabos huvudsakliga uppgift är som fyscoach åt Silfverschiöld. I den rollen tittar han mycket på detaljer i rörelsemönster och balans – särskilt på grus.
– Det handlar mycket om hur balanserade spelarna är när de spelar och hur väl de kan läsa spelet. Rörelsen är kopplad till anticipation och förmågan att förstå vart bollen kommer.
Herr- och damtennisen ser lite annorlunda ut idag när spelarna blir äldre och når seniortennisen, vilket är viktigt att tänka på som coach när man skolar spelarna även i de tidigare åldrarna.
– På killsidan kan du egentligen inte ha några svagheter längre. Du måste kunna spela från alla positioner och hantera allt. På tjejsidan kan det fortfarande finnas spelare som kanske inte är lika bollsäkra eller rör sig lika bra men som istället har enorm power och tydliga vapen.
Han nämner dagens världsstjärnor som exempel.
– Tittar du på spelare som Aryna Sabalenka eller Elena Rybakina så kanske de inte rör sig allra bäst men har extrem fart i bollen. Man måste utveckla vapen.
I just de här turneringarna upplevde han dock att många av de bästa tjejerna snarare var kreativa och variationsrika.
– Många av tjejerna var väldigt kunniga spelare. De kunde slicea, spela volley och var smarta taktiskt. Det fanns offensiva tjejer också, men generellt var många mer allround och kreativa i sitt spel.
Avslutningsvis skickar Szabo med en tydlig uppmaning till svenska tränare och spelare:
– Fler borde åka ut och titta på hur det faktiskt ser ut internationellt. Tennis Europes kategori 2-turneringar är ganska bra att börja med. Där får man ofta gruppspel och flera matcher, samtidigt som nivån är lite mer blandad. Spelar man bra där och går djupt i turneringarna bör man gå upp och spela några kategori 1-turneringar.
För resorna handlar inte bara om resultat eller rankingpoäng. Minst lika viktigt är referensramarna spelarna och inte minst tränarna får med sig hem.
– Det är först när man ser nivån internationellt på plats som man förstår vad som faktiskt krävs, avrundar Szabo.
