2024 – ett succéår för Budkov Kjaer och fortsatt framgång för tjeckisk juniortennis.
Av: Henrik Ekersund
Norrmannen Nikolai Budkov Kjaer har haft ett bra år och avslutar 2024 som etta på världsjuniorrankingen för pojkar under arton år. Detta bland annat efter ett imponerande Grand Slam-år med vinst i pojksingel i Wimbledon, final i US Open och semifinal i Australien Open. Efter tolv tävlingar på seniornivå har han dessutom, så här vid årets slut, uppnått en ATP-ranking i singel runt 500 i världen.
Enligt min erfarenhet är det otroligt viktigt att du som spelare, så här i slutet av juniortiden och i övergången till seniortourerna, får rätt matchning. Alltför många lovande juniorspelare missar just detta. De får inte ihop tillräckligt många matcher på ett år och har i regel en alldeles för låg vinstprocent. Detta leder i sin tur till att de blir rädda och ängsliga över att tappa sin position och alldeles för osäkra i matchsituationer. Det här lyfte även Svenska Tennisförbundets sportchef, Simon Aspelin, fram i en intervju här på Baslinjen där han ser en utmaning i att få fler spelare, såväl på junior- som seniornivå att spela tillräckligt många tävlingar på ett år och som han själv utrycker det – få ihop ett fullt schema.
Detta har dock inte varit något problem för Norges nya stjärnskott. När vi kikar på Budkov Kjaers matchstatistik för de senaste två åren så framkommer snarare ett skolboksexempel på hur du ska matchas i övergången från lovande junior till etablerad seniorspelare. För det första får han ihop många veckor ute på de internationella tävlingsarenorna vilket i sig är en förutsättning för att lyckas enligt Aspelins tes men han lyckas också hålla en hög vinstprocent under såväl säsongen 2023 som 2024. Trots att nästan hälften av årets internationella matcher är på seniornivå så har han ändå en vinstprocent på dryga 75 procent vilket är mycket imponerande och lovar gott inför hans fortsatta klättring på ATP-rankingen.
Utöver Budkov Kjaers fantastiska säsong är det värt att kommentera ett par saker till när vi nu summerar den internationella juniortennisen under 2024. Ett land som sticker ut ordentligt när det gäller återväxten på såväl pojk- som flicksidan är Tjeckien. Bland de tio främste pojkjuniorerna under arton år finner vi Maxim Mrva raknad som nummer sex och Jan Kumstat som nummer nio, trots att de båda bara är sjutton år gamla. Tittar vi sedan på ATP-rankingen så finner vi unga tjecker på topp 100-listan och till exempel fjolårsjunioren Jakub Mensik som just nu är rankad som världens bästa nittonåring på plats nummer 48 på ATP-rankingen.
Även på dam- och flicksidan utmärker sig Tjeckien med sju topp 100-spelare på damsidan och hela åtta flickjuniorer rankade bättre än Lea Nilsson som just nu är Sveriges främsta juniorspelare på en 35:e plats bland flickorna under arton år. Det var exempelvis två unga tjeckiskor som möttes i flickfinalen på Roland Garros där till slut Tereza Valentova, 17 år gammal, stod som segrare efter har besegrat ett år yngre Laura Samson.
Under förbundets elitmöte tidigare i år presenterade Håkan Jonsson aktuell statistik från de internationella juniortourerna där även han lyfte fram Tjeckiens särställnings som ett litet land i Sveriges storlek, såväl när det gäller invånare som tennisutövare, som just nu lyckas exceptionellt bra i arbetet med att ta fram nästa generations tennisspelare. Några av framgångsnycklarna som Jonsson lyfter fram i sin rapport är bland annat att tennisen i Tjeckien är en av de största och mest populära idrotterna, att tränarkåren är välutbildad och arbetar systematiskt med spelarutveckling samt att tillgången på tennisbanor är god i jämförelsen med andra europeiska länder.
Just det systematiska arbetet med spelarutveckling är något som lyfts fram som den kanske viktigaste framgångsfaktorn hos länderna i Östeuropa men att vara en stor idrott och ha en bra tillgång på banor är också viktigt. Det visar exempelvis tidigare forskning gällande talangutveckling från bland annat Göteborgs Universitet där professorn Sten Eriksson, i en kartläggning av svenska elitidrottare och deras uppväxtförhållanden, just lyfte fram vikten av en god tillgänglighet på träningsytor under uppväxtåren som en av de viktigaste faktorerna för att lyckas nå internationell elit.
I förra veckans krönika redogjorde jag för hur länder i tidigare östblocket dominerade damtennisen och tittar vi på återväxten på flicksidan ser det ut som att den trenden kommer att hålla i sig ett tag till. Vi ser också att USA, Australien och Spanien och flera av de andra stora tennisnationerna har en bra återväxt såväl på flick- som pojksidan. Det börjar också att se lite bättre ut för svensk tennis. Vi har flera juniorer som hävdar sig väl i framför allt 14- och 16-årsklasserna men också på ITF-juniortouren för spelare upp till 18 år. Nu ligger den stora utmaningen i att matcha dessa spelare rätt så att de, på samma sätt som Budkov Kjaer, når fortsatt fina resultat som juniorspelare men också klarar övergången till seniortennisen. Detta kommer vi att titta lite närmare på i min fjärde och sista krönika som presenteras den fjärde advent.
