’Born and raised’ i Boston och stolt över sina rötter trodde Charles Lai aldrig han skulle lämna sin kära hemstad. Efter snart fyra år i Stabekk Tennisklubb börjar han känna sig hemma i klubben och undrar om han någonsin kommer flytta igen.
Av: Linus Eriksson
Precis som de flesta amerikaner som spelat tennis på någorlunda tävlingsnivå så spelade även Charles Lai collegetennis. Han började på St John’s University i New York men gjorde snabbt en transfer till University of Massachusetts i Boston, en division 3-skola som han senare tog examen ifrån. Direkt efter examen blev han assisterande coach i 1,5 år före han bytte bana för att testa på jobbet som ”academic advisor”. Det jobbet betydde mycket för hans senare karriärval, då han i arbetet med att guida elever till att välja rätt utbildningar utvecklade en strukturerad och organiserad hos sig själv.
– Efter tre år med det här arbetet kom jag tillbaka till University of Massachusetts och blev head coach, berättar Charles. Då kunde jag förklara bättre för eleverna hur skolsystemet fungerade vilket hjälpte oss till att få framgång även på banan, både med herr- och damlaget.
Sedan kom covid.
Under covid kunde ingen träna och inga matcher spelades. Charles, född -91, dejtade under den här perioden sin nuvarande fru som levde i Oslo. De hade en distansrelation med en distans som heter duga.
– Jag sökte ett mastersprogram i Oslo, blev antagen och stod inför ett stort beslut att fatta…
Charles gjorde flytten till Oslo i augusti 2020 .2022 gifte de sig och 2023 avslutade han sin master samtidigt som han hade börjat coacha i Njård Tennislubb.
Ryktet hade spridit sig om amerikanen som spred energi i Njård, varpå den större klubben Stabekk Tennisklubb hörde av sig och ville ha honom till klubben. Charles nappade och är idag väldigt nöjd över hur saker utvecklat sig. Idag jobbar han i Stabekk på heltid med tävlingsgrupperna, främst flickorna, som sitt ansvarsområde.
– Min stora passion är människor. Att få jobba med tennis och samtidigt hjälpa människor ser jag som väldigt värdefullt.
Charles närmsta kollega är Robert Almberg som också jobbar med tävlingstennisen med främst fokus på killarna i klubben. Språkligt jobbar han på att lära sig norska, men de flesta barnen både förstår och kan engelska bra och tennisövningar är ungefär desamma oavsett om du är i Norge eller USA. Vissa kulturmässiga skillnader har han däremot märkt under sina 2,5 år i Norge.
– Förmågan att kämpa sig igenom motgångar skiljer sig lite från vad jag är van vid i USA. Om något inte går som barnen här i Norge vill, framför allt på tennisbanan, så har de generellt lite svårt för att lösa det. I USA finns det en lite större vilja och glöd att inte bara klaga, för ingen bryr sig. Barnen vet att de måste köra på och komma på en lösning. Det ser jag lite mindre av här i Norge.
Stabekk Tennisklubb beskriver Charles som en inkluderande klubb. Strax under 1000 medlemmar samsas på fem inomhusbanor och sju grusbanor utomhus. Klubben har de senaste åren gjort stora framgångar resultatmässigt på juniorturneringarna i landet. Några av framgångarna i det senaste Norgemästerskapen i Bergen gav guld till Stabekk i 16-årsklassen för pojkar i både singel och dubbel och silver i 16-årsklassen för flickor. Robert Almberg ser det som ett resultat av ett strukturerat arbete under lång tid som har accelererat det sista året tack vare ett stort engagemang från klubbens anställda och en fortsatt klar och tydlig struktur.
– Det funkar bra mellan alla oss tränare. Charles gör till exempel ett väldigt bra jobb och stämningen är på topp i klubben. Glädje är något vi alla tror på i personalen.
Line Hawken, daglig ledare i klubben, trycker på att Stabekk är en klubb både för toppen och bredden och att klubbens elit/representationslag gärna ska bestå av spelare från de egna leden.
– Det förutsätter att vi har en stor tennisskola där det jobbas strukturerat och långsiktigt så att flera så småningom blir tävlingsspelare. Samtidigt som vi behåller spelarna som bara vill spela tennis för skojs skull.
De senaste åren har det varit en del tränarrotation i klubben där tränare kommit och gått. Nu har man ett coachteam som känns stabilt. Line Hawken ger sin syn på tränarrotationerna som varit:
– Det finns säkert flera orsaker till att det har kommit och gått tränare, men en av orsakerna kan vara att tränarna inte har haft någon lokal förankring. Traditionellt sett har arbetsmiljö och trivsel bland de anställda inte heller varit någon prioriterad fråga.
Charles Lai trodde aldrig han skulle lämna Boston.
– Jag är en stolt ”Bostonian”. Jag trodde jag skulle födas och dö där. Men för varje år som går så gror jag rötter här och gillar Oslo och Norge mer och mer. För tillfället tror jag att jag kommer vara här för en lång tid framöver.
Någon ”hytte” har han och hans fru däremot inte skaffat sig ännu.
– Haha, nej så mycket norrman är jag inte än. Men det kanske kommer.
DE SENASTE ARTIKLARNA PÅ BASLINJEN:
