Månadens boktips, med Frida Engblom

Boktitel: Carrie Soto är tillbaka

Författare: Taylor Jenkins Reid

Utgiven: 2022

Din roll: Ansvarig tennistränare i Mjölby TK

Vilken bok vill du tipsa om och vad handlar den om?

Jag vill tipsa om boken ”Carrie Soto är tillbaka”. Den handlar om Carrie och hennes pappa Javier. Vi får följa Carries tennisresa från junior till senior i med och motgång.

Varför valde du just den här boken?

När jag fick förfrågan om att vara med i Månadens boktips så tänkte jag, herregud jag kan inte tacka nej till detta. Men vad ska jag välja för bok, jag kan ju inte ta ”Broarna i Madison County” eller någon biografi med Dolly Parton eller Bee Gees. Så jag tog svängen förbi Linköpings stadsbibliotek en söndagseftermiddag efter jobbet och hittade boken ”Carrie Soto är tillbaka”. Tänkte att ja den handlar ju om tennis, inte bara att spela tennis utan hur mycket tid det går åt för att bli bättre. Hur mycket träning och slit det ligger bakom för att bli bättre och bättre på sin idrott. Hur mycket man satsar, som spelare och familj. Många spelare gör som Carrie i boken, tränar före skolan, under och efter skoltid. Tränar extra på lov med mera. Ställer upp i flera klasser för att få spela många matcher förhoppningsvis. Många föräldrar som jobbar häcken av sig för att kunna skjutsa, betala träningsavgifter, privatträningar (om man inte har som Carrie, en pappa som är tränare), tävlingsavgifter, resor med mera.

Vilka personer tänker du att boken är intressant för och vad i boken är relevant för dessa?

Den här boken passar alla som spelar eller som är intresserade av tennis. Det är ju en roman men med en handling om tennis och livet utanför tennisen. Jag tänker att den egentligen passar alla tennistokiga personer i alla åldrar (nästan), både ung som gammal. Vi får följa Carrie från ett litet barn till en vuxen kvinna, livet på touren och hur det är att vinna och att förlora.

Var det någon idé, tanke eller passage i boken som du verkligen fastnade för?

• Att stanna upp och leva i nuet (ta vara på varje dag), oftast rusar allt på i rasande fart utan att man kanske stannar upp och reflekterar över vad man har gjort och inte gjort. Till exempel, när Carrie var liten så ville hon åka med sin pappa och köpa glass men hennes pappa valde att åka till stranden och köra fys istället. Kanske att Carrie kunde ha fått en glass efter fyspasset tänker jag…
• Carrie malde på och hon var inte direkt en gentleman (gentlekvinna) som Roger Federer, utan hon var raka motsatsen. Hon blev kallad ”Stridsyxan är tillbaka”, till och med ”Satkärringen är tillbaka”. Jag tänker att många av dagens barn och ungdomar som både tränar och tävlar har en ganska tuff och ibland elak attityd till sina träningskompisar/motståndare. Man kan inte vara bästis med allt och alla, givetvis är det inte fel att ha lite tuffhet i sig också men att få fram mer ödmjukhet vore något att sträva efter.
• Den här meningen var nog egentligen det bästa som jag tar med mig och för vidare till mina egna barn som båda spelar tennis och mina adepter på klubben: ”Spela inte för att vinna och sträva inte efter att allt ska vara perfekt. Du ska bara känna in dig själv och bollen”. Meningen stämmer kanske inte helt för alla vill ju vinna (det ville jag också) men det jag tänker på är att vinsterna kommer med automatik om känslan är den rätta.

Har boken påverkat hur du tänker eller agerar i din roll inom tennisen eller utanför den?

Absolut!

Att framföra orden ”att vinna är inte det viktigaste utan att ha kul, strävan efter att ha gjort så bra man kan och lite till är viktiga ord att föra vidare”. Att kunna lära sig att vinna men också att kunna förlora gör en till en bättre människa och tennisspelare. Att få vara barn genom att leka och göra ”barnsaker” men med viss styrning så kommer glädjen och kanske resultaten med automatik. Att släppa loss litegrann. Det är inte så lätt att förstå de orden, ”att vinna är inte det viktigaste” men det är något som jag som både mamma och tränare kommer att ta med mig framöver oavsett resultat…

Övrigt du vill tillägga om boken?

Att man kan göra en comeback till högsta nivån trots flera års frånvaro. Då sporten tennis är en oerhört tuff, känslomässig sport och för att bli bra inom sporten krävs många timmars hårt slit på och utanför banan. Bra support, träningskompisar, tränare och en hel del pengar krävs för att kunna komma framåt. Men om man är redo att ge mer än 100% så går det, se på Carrie. Hon gjorde det!

Vem vill du skicka vidare stafettpinnen till för nästa månads boktips, och varför just den personen?

Jag skickar vidare stafettpinnen till min underbara vän och fd dubbelpartner, värmlänningen Erika Ohlsson. Hon är tränare i Brottkärrs TF. Vi lärde känna varandra 1989 på ett tennisläger i Hultsfred då vi endast var tio år gamla. Vi har rest, tränat, spelat dubbel ihop och mötts otaliga gånger i singel. Hon är en vän i vått och torrt!

Tennishälsningar

Frida Engblom