De vinner nästan allt i regionen – ändå tycker Elmebring att Upsala TK måste bli bättre

Upsala TK dominerar Region Mitt och vann åtta av tio klasser i senaste RM. Ändå är chefstränaren Rickard Elmebring inte nöjd. För honom handlar framtiden mindre om medaljer och mer om att bygga en miljö där spelare utvecklas, tävlar och fortfarande älskar tennis när gymnasietiden är över.

Av: Linus Eriksson

När jag svänger in på parkeringen utanför Upsala Tennishall börjar besöket med ett litet irritationsmoment. Parkeringsavgift. Kanske en petitess, men jag har alltid haft svårt för att tennisspelare först betalar för sin bantid och sedan för att ställa bilen utanför anläggningen. Det känns som en fråga som fler klubbar borde fundera över.

Några minuter senare är irritationen bortblåst. Dels eftersom avgiften inte visade sig vara särskilt saftig, men framförallt för att jag möts av ett vänligt leende i receptionen och innan jag ens hunnit orientera mig i hallen öppnas en dörr längre ner i korridoren. Rickard Elmebring kliver ut från sitt kontor precis när jag kommer gående. Vi stannar till och pratar en stund i korridoren innan vi slår oss ner inne på kontoret för att prata om verksamheten och framtiden.

När Marcus Breiving, ansvarig för Mini-Advantage på UTK, står vid minitennisbanorna tittar han inte bara på forehands och backhands.

Han tittar efter något annat. Vilka barn verkar verkligen vilja vara där? Vilka springer lite extra efter bollarna? Vilka vill spela vidare när träningen egentligen är slut?

– Ser han några som är taggade brukar han prata med föräldrarna och höra om de är intresserade av att ta nästa steg, berättar Richard Elmebring.

Det är så många av spelarna i Upsala TK:s tävlingsverksamhet upptäcks. Varje år är ambitionen att lyfta upp fyra till sex spelare från minitennisen in i klubbens tävlingsförberedande verksamhet.

I dag finns ungefär 40 spelare i de två utvecklingsgrupperna Mini-Advantage och Advantage, samtidigt som ytterligare cirka 20 spelare tränar inom klubbens NIU- och LIU-verksamhet. Det är en verksamhet som under de senaste åren förändrats rejält.

I Mini-Advantage, där spelarna fortfarande använder grön boll, tränas det måndag, tisdag och onsdag. Fredagar innehåller två timmars matchträning, en timmes fys och dessutom öppen träning för dem som vill och kan komma tidigare. En gång i månaden arrangeras också lördagsmatchträning.

När spelarna är redo för hård boll tar nästa steg vid.

Advantage-spelarna tränar måndag till torsdag med en tydligare struktur än vad som varit fallet tidigare. Fysträning har till exempel blivit en naturlig del av spelarnas veckoschema. Måndagar inleds med 30 minuter fys innan ett och ett halvt timmes tennisträning. Onsdagar innehåller både tennis och 45 minuter fys. Fredagar väntar två timmars matchträning följt av gymträning tillsammans med gyminstruktör.

Bakom upplägget ligger ett omfattande arbete från tränarstaben.

– Vi har internutbildat oss inom fysisk träning under två års tid och tittat mycket på åldersanpassad fysträning, berättar Elmebring och fortsätter:

– Vad behöver spelare i olika åldrar? Hur kan vi göra det så bra som möjligt? Det har varit ett stort fokusområde för oss.

Arbetet handlar dock om mer än att lägga till fler timmar på schemat. Under de senaste åren har tränarna också arbetat för att göra spelarutvecklingen mer individuell.

– I utvecklingssamtalen försöker vi vara väldigt tydliga med vad varje spelare behöver jobba på. Det kan handla om tekniska detaljer, fysik eller saker ute på tävlingsbanan. Tanken är att det sedan ska finnas en röd tråd in i gruppträningarna också.

Elmebring menar att tydlighet är en viktig del i att hjälpa spelarna framåt.

– Då vet både spelaren och vi tränare vad fokus ska vara under perioden framöver.

Vad nästa steg i utvecklingen av verksamheten kommer bli är redan bestämt och kommer påbörjas inom kort.

– Nu när den fysiska delen börjar sätta sig ska vi börja jobba mer med den mentala träningen. Där kommer vi ledare också utbilda oss mycket. Vi träffar spelarna fem dagar i veckan och då tycker jag att det är helt rätt väg att gå att utbilda oss själva först för att dagligen kunna hjälpa spelarna och även kommande generationer i klubben.

När Elmebring beskriver verksamheten återkommer han flera gånger till ordet ”trappa”.

Att spelarna ska känna att det finns ett naturligt nästa steg oavsett om de är nio, tretton eller arton år.

– Jag tycker genuint att vi har en väldigt fin trappa från minitennis hela vägen upp tills spelarna går ut gymnasiet.

Han pekar på anläggningen runt omkring oss.

Nio inomhusbanor. Fyra utomhusbanor. Stora ytor för fysträning. Sex heltidsanställda tränare. På samtliga inomhusbanor finns också Zenniz installerat, vilket gör det möjligt för spelare och tränare att följa statistik och matchdata direkt från banan.

– Vi har bra faciliteter, bra tränarstab och en grupp tränare som är ganska unga, hungriga och utvecklingsorienterade. Vi pratar mycket tennis med varandra. Ena dagen kan man lyssna på ett poddavsnitt från din show med Nils van der Poels tränare, nästa dag diskuterar man någon reel på Instagram.

Samtidigt finns en tydlig självkritik.

– Sen jag kom tillbaka hit 2024 tycker jag att vi har blivit bättre och att vi definitivt går åt rätt håll. Med det vi erbjuder ska vi på sikt ha ännu fler och bättre spelare i alla ålderskategorier än vi har idag.

Han stannar upp en sekund.

– Vi går definitivt åt rätt håll. Men vi är inte där än.

Det är ett resonemang som återkommer flera gånger under samtalet. Resultaten har blivit bättre, strukturen i verksamheten tydligare och träningsmiljön starkare. Men Elmebring har ändå nästa nivå och trappsteg framför ögonen, konstant.

Resultaten i Region Mitt talar egentligen för sig själva.

I det senaste regionsmästerskapet vann Upsala TK åtta av tio klasser och tog dessutom flera silver- och bronsmedaljer.

– Jag har aldrig varit med om att UTK varit så överlägsna i regionen.

I nästa andetag kommer ett oväntat resonemang.

– Samtidigt håller vi inte högsta Sverigenivå. Så egentligen är det inte bra att vi ligger så långt före här. Vi behöver jämföra oss med de bästa klubbarna i landet.

När Elmebring nämner klubbar som imponerar lyfter han fram flera verksamheter runt om i landet.

– Södertälje PTBK gör det väldigt bra. Där känns det som att de gör allting till hundra procent och närvaron från coacherna är imponerande. Sedan tycker jag att både Helsingborg och Ullevi gör mycket bra saker också.

Han betonar samtidigt att Upsala TK inte försökt kopiera något specifikt program.

– Man pratar alltid med andra tränare och tar in idéer, men vi har inte hämtat något färdigt koncept någonstans.

En viktig del i Upsalas filosofi är att belöna spelare som tävlar.

För spelare upp till 12 år finns ett tydligt incitament. Den som spelar minst 20 matcher mellan januari och juni får tillgång till extra gruppträning på torsdagar och möjlighet att köpa en privatlektion i veckan till subventionerat pris. För 14-åringar är kravet 30 matcher.

Tanken bakom det är att matcher utvecklar spelarna, plus att individuella träningar också är viktiga.

– Där kan man identifiera specifika saker att jobba med och sedan ta med sig de nyckelorden in i gruppträningen.

Att tävlandet prioriteras märks också på sommaren. I år skickar klubben 32 spelare till tävlingarna i Båstad.

Historiskt har Upsala TK fostrat flera starka elitspelare, men när Rickard Elmebring pratar om framtiden handlar det inte i första hand om rankningar eller SM-tecken. Han återkommer i stället gång på gång till en annan fråga: Hur får man spelare att fortsätta vilja spela tennis?

Elmebring tycker att klubben just nu befinner sig i ett läge där fokus ligger på att bygga upp nästa generation.

– Tidigare hade klubben mer resurser riktade mot elitspelare. Där är vi inte riktigt idag vad gäller vilka spelare vi har i klubben.

Filip Söderqvist spelar redan collegetennis och fler är på väg åt samma håll. Elmebring ser college som ett naturligt nästa steg för många spelare efter NIU, men framför allt finns en annan fråga som han återkommer till.

– Utmaningen är att hålla spelarna motiverade under gymnasiet. Att de fortsätter utvecklas och att de är mentalt taggade, under alla gymnasieåren.

Han stannar upp en stund innan han fortsätter.

– Ambitionen bör vara att när de går ut gymnasiet ska de fortfarande ha gnistan vid liv.

Att spelarna fortfarande ska vilja spela tennis när de är färdiga med junioråren är kanske en av tränarnas viktigaste uppgifter vid arbetet med spealre i gymnasieåldrarna.

– Jag tycker att man ska rannsaka vad vi gör för att få igenom så många spelare som möjligt med den där gnistan kvar.

När man pratar med människor runt Upsala TK är det ett ord som återkommer oftare än något annat: Hemtrevligt.

Elmebring ler när ämnet kommer på tal.

– Många säger att det känns som att komma in i sitt eget vardagsrum när de kommer hit.

Klubben arbetar medvetet med kultur och sammanhållning. Medlemmar och spelare får regelbundet svara på enkäter om verksamheten. Uppnås vissa mål planeras aktiviteter och kick-offer för personalen. Tränarna arbetar efter gemensamma veckoteman och klubbchefen Marcus Allard genomför varje termin utvecklingssamtal med samtliga cirka 60 timtränare i verksamheten.

– Han får verkligen alla att känna sig sedda, säger Elmebring.

Att så många ledare möter samma budskap och känner sig delaktiga tror han är en viktig förklaring till den starka klubbkulturen.

– Jag vet inte exakt vad det är, men man blir bemött av trevlig personal i receptionen och folk är glada och hjälpsamma. Det är en speciell känsla här. Jag säger inte bara det för att jag jobbar här. Det är många utifrån som säger samma sak.

Parallellt med ungdomsverksamheten finns också tydliga ambitioner med seniorsidan. Herrlaget spelar i division 1 men målet är solklart

– Vi vill tillbaka till Elitserien.

Förra året var man nära.

– Hade vi fått med oss matchen mot Enskede, där vi hade matchbollar i tre matcher, så hade det kanske sett annorlunda ut.

Damsidan har en något annan inriktning.

– Där vill vi i första hand spela med våra egna spelare, finnas på plats och hjälpa dem med coachning och utveckling.

För Elmebring är starka representationslag mer än bara resultat på papperet. Han minns tiden då klubben hade två lag i Elitserien.

– Advantage-spelarna var bollkallar, fick se bra tennis på nära håll och förstå att den nivån faktiskt går att nå. Det blir något helt annat än att bara se tennis på tv.

Trots att Rickard Elmebring lämnade USIF för att återvända till Upsala TK är relationen mellan Uppsalas två stora tennisklubbar fortsatt god.

Klubbarna arrangerar fortfarande Upsala Tennis Cup tillsammans och vartannat år möts de dessutom i Uppsalakampen – en prestigefylld klubbduell där allt från veteraner till juniorer, elitspelare och motionärer representerar sina respektive klubbar.

– Det är en kul tradition som samlar väldigt många människor kring tennisen i Uppsala, säger Elmebring.

När intervjun är över väntar nästa träningspass för Elmebring. Vi går tillsammans ut mot grusbanorna där han snart ska in och coacha. Jag passar på att ta några bilder till reportaget innan träningen börjar. På samtliga fyra utomhusbanor är det spel. Juniorer, vuxna och vad som ser ut som en träningsmatch på en bana. Det är en tidig eftermiddag i slutet av maj, men som tennisvän är det svårt att inte uppskatta synen av en anläggning där varje bana är fylld med aktivitet.

---