KRÖNIKA. Här kommer ett rop från den glada motionären.
Namn: Tobias Mattsson.
Tennisbakgrund: Motionärspelare med medlemsskap i Farsta TK, Tumba TK och MIK Tennis. Förkärlek till udda spelstilar.
Jag är lat, jag slarvar och är dålig på tennis. Så jag har egentligen förbrukat min rätt att ta upp din tid med mina rader och tankar, men jag gör ett försök.
HERE. WE. GO
Struktur, planering, röda trådar, tydlighet, mätbarhet och mer samarbete. Känner ni igen er?
Det sägs att inom svensk tennis måste vi göra mer likadant. Saker måste mätas och följas upp.
Ingen vet egentligen vad de pratar om, men visst låter det bra.
Men vad händer om vi tänker utanför det kollektiva och låter oss utforska det positiva med att inte samarbeta?
Att arbeta tillsammans, dela idéer och kombinera krafterna för att uppnå gemensamma mål är ofta betraktat som en idealistisk modell.
Jag är av en annan åsikt. Jag tycker att vi är tråkiga. Jag vill ha kul. Jag vill ha mustiga spelare på TV.
Kostsamma seminarier, elitmöten och dyrbar tid läggs på att proklamera att vi måste göra som andra. Att nå världstoppen verkar vara en besatthet bland främst tennistränare och nostalgiker.
Italien, Tjeckien, Spanien och säkert andra länder som jag inte känner till påtalas som goda exempel på hur de får fram spelare i världstoppen. Lösningen ska tydligen vara struktur, röda trådar och gemensamma modeller. Nu verkar tennisen i Sverige ha valt väg till toppen, eller? Vägen dit verkar vara med bollarna röd, orange, grön och gul. En slags struktur för spelarutveckling.
Gäsp… snark…
Fimpa det där och gör på något annat vis.
En fråga som bör ställas: vad är det bästa vi kan göra för att nå toppen, om det är dit vi vill? Vår väg bör vara att inte göra som andra.
Men tillåt mig ändå vara en nostalgiker för en stund, med det menar jag belysa det så kallade hyllade svenska tennisundret. Det var sannolikt inte röda trådar och strukturer som fick fram lysande stjärnor och resultat. Sveriges väg har sannolikt alltid varit det randomiserade, att förlita sig på slumpen. Att förlita sig på engagemanget och elden inom personerna.
Låt istället kreativiteten flöda. Låt inte kreatörerna vara bakbundna av andras och de kollektivistiska visionerna. Låt dessa istället självständigt utforska sina styrkor och svagheter som sannolikt ökar ett bättre utfall. Låt individerna växa utan ett mätbart styrdokument i rumpan. Släpp det mätbara, man vet när något är bra eller dåligt.
Vad kan man istället göra och vad vill jag då? Ge helikopterpengar över några valda personer eller saker. Vi ska våga satsa på det randomiserade och förlita oss på slumpen. Investera pengarna till våra kreatörer och konstnärer som verkligen kan hantverket tennis. Hjälp dessa att blomma ut utan förbundets tunga ryggsäck. Dessa helikopterpengar skulle sannolikt få snabbare avkastning och bli dragplåster bland yngre och äldre.
Våga ha tillit till kreativiteten. Låt magin flöda. Låt oss ha kul.
Och läs rubriken igen.
Pluslistan:
- Jenson Brooksby är tillbaka
- Fidde Rosengrens podd
- Våren är i luften, grustennis snart
Minuslistan:
- RS PRO edition
- Farstas omklädningsrum som renoveras
- Underarmsserve
TIDIGARE KRÖNIKOR
