Göteborgsderby i finalen av The Big Boss Bracket – vem hade kunnat ana det? Roberth Järpmyr har inte tappat ett set och har släkten i ryggen. Martin Stigh har räddat nio matchbollar på sin väg fram och litar på konditionen. Inför söndagens final har båda svarat på våra frågor: om vägen hit, om motståndaren och om vad som egentligen avgör årets kanske mest prestigefyllda final!
Av: Linus Eriksson
Fröet såddes när Christoffer Karlén i det senaste avsnittet av talkshowen ”Lunch på linjen” slängde ur sig frågan vilken klubbchef som sannolikt var spelstarkast i landet. Varför inte ta reda på vad tennisintresserade ute i landet tror?
Trettio klubbchefer lottades in i The Big Boss Bracket, en fiktiv turnering där svenska tennisfolket själva fick rösta fram vinnarna. Matcherna spelades i bäst av tre fulla set, på långsam hardcourt inomhus, med Zenniz som hjälpmedel och Babolat Team All Court-bollar – allt för bästa möjliga förutsättningar till bra tennis. Tre till fyra matcher om dagen spelades inledningsvis, alla avgjorda genom omröstningar i Baslinjens story.
Engagemanget blev större än någon hade räknat med. 30 spelare har nu sållats ner och kvar står två göteborgare. De har en sak gemensamt förutom sina arbetsplatser i Göteborg: ingen av dem visste att de var med från början.
Inför finalen har vi tagit tempen på Martin Stigh och Roberth Järpmyr, för att reda ut vem som sannolikt står mest redo för deras största och troligtvis viktigaste match på länge.
Turneringen är fiktiv, men hur mycket tennis spelar ni egentligen i dag?
Roberth Järpmyr: Alldeles för lite, tyvärr. Jag hade verkligen velat spela betydligt mer än vad jag gör i dag.
Martin Stigh: Förutom sista tre veckorna då jag varit ordentligt överansträngd i mitt högerknä så spelar jag tennis 1-2 gånger/vecka. Så hade inte denna turnering varit fiktiv så hade jag nog tyvärr varit tvungen att lämna WO i första matchen.
I en riktig turnering hade Stigh alltså inte ens kommit till start. I den här blev det tre set mot Kenneth Bergbom i första omgången, och han gick vidare.
Såg ni det som väntat att ni skulle ta er hela vägen till final, eller är ni själva överraskade?
Roberth Järpmyr: Jag är faktiskt väldigt överraskad. Jag visste inte ens att tävlingen existerade från början, och nu står jag plötsligt i final i en av Sveriges mest prestigefyllda tennisturneringar.
Martin Stigh: Ja, jag visste ju inte att jag var med i turneringen när du satte ihop den så från det tänkte jag att jag kan åka ut direkt eller ta mig vidare någon eller några omgångar. Men att jag är i final är överraskande.
Järpmyr startade mot Kristian Persson och har därefter gått förbi Adrian Prpic, David Gustafsson och Kalle Averfalk. Åtta set spelade, åtta vunna. I rapporterna efter åttondelsfinalerna hade Hisingens stolthet dessutom inte haft en enda breakboll emot sig.
När vi går in på nycklarna på vägen till finalen går synsätten isär.
Vilka har varit nycklarna på vägen hit?
Roberth Järpmyr: Utpressning, mutor och ett välorganiserat kampanjarbete. Skämt åsido, jag älskar verkligen mina fans. Utan er hade jag aldrig stått här i dag!
Martin Stigh: Eftersom jag har vunnit de två sista matcherna i tiebreak i avgörande set så är ju tveklöst en nyckel min kondition. Vilket är precis tvärtemot om det varit ”riktig” tennis som spelats.
”Nu finns det inga ursäkter längre.” Roberth Järpmyr
Stigh har rätt i sak. Mot Martin Lager i kvartsfinalen räddade han nio matchbollar i den avgörande tiebreaken och vann den till slut 20-18, trots att Lager hade både break och egen serve vid 5-4 och 6-5 i skiljeset. Dygnet därpå var det Patrik Larsson, Onsalagrannen 500 meter bort, och ett nytt tiebreak i tredje set. Där synade Stigh en vek andraserve, chip-and-chargade in forehanden och såg Larsson plocka nedre nätmaskan. 11-9.
Järpmyr, du har fortfarande inte tappat ett set. Vad är hemligheten bakom din jämnhet?
Roberth Järpmyr: Hemligheten är ganska enkel: missa aldrig! Det handlar om att gneta på, hålla bollen i spel och låta motståndaren stå för misstagen. Skönspel är överskattat – det är resultatet som räknas.
Stigh, du har däremot spelat flera riktigt långa matcher på kort tid, bland annat tiebreaken som slutade 20-18 mot Lager och sedan tre set mot Larsson ett dygn senare. Vilka är dina bästa tips för bra återhämtning?
Martin Stigh: I en fiktiv tennistävling är mitt bästa tips att sova bra. I en riktig tennistävling är mitt bästa tips att stretcha ordentligt efter matcherna. Åtminstone när man är plus 50 år.
Ett högerknä som protesterat i tre veckor har alltså burit honom genom två avgörande tiebreaks på ett dygn. Vi hoppas Stigh investerat i en bra fysio inför söndagens batalj…
Båda har ett starkt stöd bland Baslinjens följare. Järpmyr hade enligt statistiken flest fans i ryggen redan i öppningsmatchen – ett mönster som upprepat sig omgång efter omgång, medan Stighs fanskara ökat allt eftersom turneringen fortskridit.
Varför tror ni att ni har ett så starkt stöd bland Baslinjens följare?
Roberth Järpmyr: Det är nog ganska enkelt. Jag har mer eller mindre tvingat hela släkten, inklusive avlägsna släktingar jag knappt känner, att börja följa Baslinjen och rösta på mig.
Martin Stigh: GLTK är ju en stor klubb med många medlemmar som säkert är till min fördel. Dessutom gjorde jag inlägg på min Facebook-sida vilket kanske gav några extra röster.
Det visar sig att finalisterna känner varandra bättre än lottningen kunde ana.
Hur ser ni på varandra som finalmotståndare? Vilka är styrkorna respektive svagheterna hos motståndaren?
Roberth Järpmyr: Martin är en fantastisk, ödmjuk och fin människa som jag har stor respekt för. Vi var faktiskt ledare tillsammans för Göteborgslaget under Kalle Anka Cup 2004. Då hade vi nog aldrig kunnat föreställa oss att vi 22 år senare skulle stå öga mot öga i finalen av Sveriges kanske viktigaste tennisturnering – The Big Boss Bracket!
Martin Stigh: Robban går i sin företrädare Christian Hellténs fotspår. Social till tusen som ger stor popularitet. Robbans svaghet är att han kommer att ha svårt med min fiktiva kondition där jag hoppas kunna kriga ned honom.
Ledarkollegor 2004, finalmotståndare 2026. Att Järpmyr kallar tävlingen Sveriges kanske viktigaste tennisturnering tänker vi inte bestrida.
Sist av allt: vad avgör finalen, och vad gör man med nerverna?
Vad blir nyckeln till att vinna finalen, och hur tänker ni hantera de nerver som kan uppstå i en final i en turnering av den här magnituden?
Roberth Järpmyr: Nyckeln blir att mobilisera hela släkten en sista gång. Nu finns det inga ursäkter längre, alla med rösträtt, internetuppkoppling och ett fungerande pekfinger måste leverera. När det gäller nerverna är jag betydligt mer orolig för att någon i släkten ska glömma att rösta än för själva finalen. Skulle jag ändå förlora så är det åtminstone mot en riktigt skön kille!
Martin Stigh: Nyckeln är som nämnt att orka kriga framförallt när matchen håller på i 24 timmar. Nerver ingår i tennis och det är de som ger tävlingsinstinkten så det är bara att göra jobbet och hantera nerverna.
Finalen spelas söndag morgon. Vem som än drar det korta strået på söndag kommer det vara en värdig segrare och en person som har stor respekt hos sin motståndare och kollegor ute i landet.
Nu återstår bara att se om släkten orkar rösta en sista gång, eller om Stighs fiktiva kondition håller i 24 timmar till.
Fotnot: Omröstningen sker på Baslinjens Instagram med start 12:00 och är därefter öppen i 24 timmar.
