FRAMTIDENS TENNISKLUBB — Baslinjens stora granskning av hur svensk och norsk tennis leds bakom kulisserna. 16 klubbchefer, sportchefer, tränare, ordföranden och daglig ledare i klubbar stora som små har pratat fritt — på villkoret att varken de eller deras klubbar namnges. Det här är del 3 av 5.
Av: Linus Eriksson
Frågan Baslinjen ställde till samtliga 16 var densamma, och den är den fråga som svensk tennis kanske inte haft mod att ställa ännu, men som underliggande, lite bubblandes, varit aktuell i flera år nu: är dagens tennistränare tillräckligt professionella för de anställningsvillkor klubbarna erbjuder? De flesta intervjupersonerna svarade ärligt och nyanserat. En klubbchef i en av de mer professionaliserade föreningarna i vårt urval valde att inte svara på frågan alls — utan vände på den.
”Jag skulle vilja säga att det är styrelserna som inte är professionella nog. Nu är de ideella människor, men styrelserna fullföljer inte sina uppdrag i många klubbar. Man anställer någon och lämnar över ansvaret, varpå den personen blir lat i det sportsliga. Styrelsen sitter och tittar på sista raden om ekonomin går ihop, men har helt glömt bort hur det går för a-laget och våra juniorer.”
I del 2 av ”Framtidens tennisklubb” visade vi hur skör den formella maktordningen i en svensk eller norsk tennisklubb faktiskt är, och hur ofta styrelser saknar inblick i den verksamhet de ska styra. Den här delen tar avstamp i samma spricka, men flyttar blicken från ledningen till golvet — till tränarna som faktiskt står på banan varje dag, och till frågan om vem som egentligen bär skulden när det inte fungerar.
Subscribe to get access
Read more of this content when you subscribe today.
